När jag bänkade mig på Olympia inför dagens match mellan HIF och Degerfors IF hade jag lite blandade känslor. HIF har visserligen presterat bra rent resultatmässigt de senaste omgångarna med tre vinster och en oavgjord, men spelmässigt finns det mycket övrigt att önska.
Visst är det bra att mittförsvaret är stabilt och nästan inte släpper till några mål alls, men det är bara en liten del av det kompletta lagspel vi förväntar oss av våra rödblåa seriefavoriter. Ännu har inte spelarna på mittfältet och i anfallet fått de verktyg som tränarduon Ljung-Andersson ska ge dem. Jag saknar en konstruktivitet och trygghet i grundspelet. När Landgren och Abubukari har bollen i defensiv mittfältsposition måste de offensiva mittfältarna vara spelbara och på väg framåt. Det är så man startar snabba anfall i djupled. Nu är man tvungna att stanna upp spelet och i de flesta fall spela bakåt och i sidled, i stället för framåt. Dels förlorar man tid men framförallt så tappar man initiativ, fart och offensiva alternativ.
HIF måste komma snabbare till anfall och ha fler alternativ. Jag vill se ett 4-4-2-spel med en anfallare som håller fast bollen i anfallszonen, så att Bjarnason kan springa sig fri, utan att behöva hämta boll själv. Jag vill också se ett mycket kraftfullare ”andra vågen”-spel där HIF vinner andrabollarna med ett högt presspel av Almeida, Bojanic och
Max Svensson. Alla måste bli tuffare i närkampsspelet. Sen är det bra med distansskott även om riktningen hittills inte varit den bästa.
Ett av lagets främsta anfallsvapen hittills har varit när ytterbackarna Eriksson och Randrup kommer i ruscher längs kanterna och spelar in framför mål. Det fungerar bra. Så visst kan jag ge både ris och ros.
Jag känner alltid extra respekt för dessa lag från mindre orter som lyckas hålla sig kvar i toppen av svensk elitfotboll, trots att de egentligen inte har de ekonomiska resurserna som krävs. I dessa klubbar finns en själ, ett hjärta, och en genuin känsla för orten, och samhörigheten bland människorna. Man lever för sitt lag. Degerfors är en liten ort i Värmland med ca 7000 invånare. Degerfors IF har 29 allsvenska säsonger bakom sig och ligger på 16:e plats i den allsvenska maratontabellen. Så sent som 1993 vann man Svenska cupen. Spelare som Tord Grip, Ralf Edström, Gunnar, Bertil och Thomas Nordahl är fostrade i klubben.
Omsättningen har varit stor på spelarfronten inför årets säsong. Ett par äldre spelare som
Alexander Andersson, Marcus De Bruin och Christoffer Wictorsson står får rutin och stabilitet. Man har värvat in spelare från lägre divisioner men även Elfsborgsanfallaren Victor Götesson, som var utlånad till Varberg i fjol där han gjorde 10 mål. Den som sticker ut mest är målkungen Sargon Abraham som leder skytteligan med 9 mål. Han lär se till så HIF-försvaret sätts på prov i kväll.
Degerfors tippades som ett bottenlag i år men har presterat långt över förväntan, så det gäller för HIF att ha respekt för motståndarna. Men framförallt måste man våga lita till ett eget grundspel fullt ut. Här har varit en brist i de senaste matcherna. Man har börjat väldigt avvaktande och låtit motståndarna ta hand om taktpinnen. Inför dagens tuffa utmaning saknades Abubukari som är avstängd efter tre gula kort, och dessutom är Moros start osäker med tanke på hans lårskada.
Nu spelade både Mikael Dahlberg och Alexander Timossi Andersson från start för första gången i år, och Calle Johansson och Fredrik Liverstam utgjorde mittförsvar. HIF började bra de första 15 minuterna. Man rullade mycket boll inom laget som vanligt, och Degerfors kom knappt över mitten. I 10:e minuten skapade Timossi-Bjarnason-Randrup ett fint anfall till höger som avslutades med ett tungt skott strax utanför av Randrup.
Det mesta som HIF skapade under matchen kom till på högerkanten där Randrup och Bjarnason samspelar mycket bra.
Annars skapade HIF bara ett par halvchanser. Degerfors skapade sin första chans efter 20 minuter med en nick strax över. Nu tilläts Degerfors sticka upp lite mer i kontringar, och skapade några vassa chanser. HIF kom inte särskilt nära motståndarmålet.
Så som en blixt från klar himmel gick Erik Björndahl i Degerfors väldigt brutalt in med
dobbarna före i en tackling på Bojanic. Domaren tvekade först men tog sen upp det röda kortet, kanske efter överläggning med linjemannen. Björndahl blev utvisad direkt.
Nu spelade Degerfors väldigt fult. I situationen efter utvisningen stämplades Landgren i ryggen med en varning som följd.
Med en man mer på plan dominerade HIF resten av första halvlek, och i 44:e minuten rullade Randrup, Landgren, och Bjarnason upp motståndarna på högerkanten. Anfallet avslutades med att Bjarnason hittade en ren Max Svensson på bortre stolpen med en smörpassning. Max rullade kyligt in 1-0 till HIF mellan benen på målvakten.
De första 15 minuterna av andra halvlek var inte bra från HIF:s sida. Trots att man var en man mer på plan hittade man inga öppningar i Degerforsförsvaret. Man skapade vissa halvchanser utan spets. I stället för att ta tag i spelet blev det ännu sämre. Bojanic var rakt igenom usel hela matchen och nu tilläts Degerfors komma upp i flera anfall. Så i 68:e minuten missade HIF-arna ett par passningar så att skyttekungen Sargon Abraham kunde rinna igenom och snyggt lobba in 1-1.
Som tur var tog HIF kvitteringen på rätt sätt och eldade igång varandra. Bjarnason nickade strax utanför i 72:a minuten, och så i 73:e minuten plockade Mikael Dahlberg ner en passning från Randrup, vände bort en back och stänkte snyggt upp 2-1 i högra krysset. Nu kunde HIF:arna spela avslappnat. Man rullade bollen snyggt inom laget och skapade många fina anfall.
I 78:e minuten fick HIF hörna och Bojanic prickade skallen på Calle Johansson som nickade in 3-1. Matchens lirare i mina ögon, Alexander Timossi Andersson sprang oavbrutet, vann boll över hela planen och när han gick till anfall så hann ingen motståndare med honom. Bjarnason mådde bra av att ha Dahlberg vid sin sida, då kunde han fokusera på att gå på djupet med sin fina teknik och passningsskicklighet, medan Dahlberg drog på sig bevakning.
I 85:e minuten skapade HIF så ett mönsteranfall där Bjarnason ryckte i mitten och frispelade Max Svensson med ett fantastiskt instick. Helt ren med målvakten rundade Max Svensson honom och rullade in 4-1 till HIF, hans andra mål för dagen.
Sammanfattningsvis gör HIF en totalt sett bra match, men man ska inte behöva lämna över initiativet i tio minuter, när man är en man mer på plan.
Så snart Moro är spelklar bör P-O låta Bojanic stå över en match, så får vi hoppas att han tar petningen på rätt sätt och laddar om. Så som Timossi Andersson gjorde idag.
Matchfakta:
HIF-Degerfors 4-1 (1-0)
Publik: 6657
Byten HIF: Mikael Dahlberg ut Mattias Almeida in (80)
Alexander Timossi Andersson ut Filip Sjöberg in (87)
Andri Bjarnason ut Casper Seger in (90)
Mål HIF: Max Svensson 2
Calle Johansson
Mikael Dahlberg
Degerfors: Sargon Abraham
Spelarbetyg HIF:
Pär Hansson 3
Adam Eriksson 3
Fredrik Liverstam 3
Calle Johansson 4
Anders Randrup 4
Andreas Landgren 3
Darijan Bojanic 1
Max Svensson 4
Alexander Timossi Andersson 5
Mikael Dahlberg 3
Andri Bjarnason 4
Mattias Almeida, Filip Sjöberg och Casper Seger spelade för kort tid för att få betyg.
Bra ref Mats! Håller med dig om det mesta. Otroligt skönt att Dahlberg hängde 2:an så snabbt efter kvitteringen för annars vette fåglarna om det gått. Bojanic är för mig en gåta, fullkomligt briljant stundtals för att sen slå bort idiotsäkra passningar. Tycker det är bekymmersamt att han inte verkar orka mer än 60-65 min, han var ju i behov av syrgastält redan före kvitteringen. Hur jobbar fysteamet där undrar man.
Ruggigt kul att se så många talanger på banan samtidigt också, sista 10 var snittåldern knappt byxmyndig. Dock oroväckande och orättvist om vi ska begära att ynglingarna ska bära offensiven. Rasmus Jönsson är väääldigt välkommen om dom kan ro honom i land. Bjarna behöver få lite kvalité runt sig för just nu är han mer av en framspelare snarare än avslutare.
Hur som helst, full godkänd insats sett över 90 min och 3 goa pinnar!