Så står vi här nu, med 15 matcher avverkade av Superettan vilket innebär, för alla som är någorlunda matematiskt begåvande, att halva serien är spelad. Med det tas också en månads ”sommarlov” innan den andra halvan börjar.
Det är en vårsäsong som har blandat och gett för alla som följer HIF men nu står vi här, tvåa i tabellen med just två poäng upp till ettan Falkenberg som besegrades under söndagen. Det dåliga kommer jag återkomma till men ni får ursäkta mig om jag fortfarande känner ett visst rus från gårdagens seger och börjar med det positiva. Jag skulle vilja säga att matchen mot ”laget vid havet” var den bästa prestation vi gjort på dessa 15 omgångar. Örgryte hemma kan bollas upp här och så även Öster hemma i premiären men jag vidhåller att det är gårdagens match som vi fick se den bästa prestationen. Jag grundar detta i att vi möter serieledaren, ett Falkenberg som imponerat, även om vi i alla matcher i denna serien ska gälla som favorit är det en faktor som måste tas med i beräkningen. Vi kommer dessutom ur ett spelmässigt och resultatmässigt sämre period och ligger dessutom under två gånger i matchen. Att resa sig, dels i matchen, men även från den sämre perioden är ett starkt bevis på att HIF faktiskt förfogar över en kapacitet, som när den funkar, är bäst i denna serie. Spelmässigt, även om det bara höll i 75 minuter sammanlagt, var enligt min åsikt alltså den bästa hittills. Flertalet gånger lyckades HIF att trycka fram ytterbackarna och få en bredd i spelet på det sätt som vi vet att laget vill spela.
Men. Ja det finns ju ett ordentligt men. HIF har, med tanke på den trupp och den position som klubben befinner sig i jämfört med de andra klubbarna, ofta underpresterat å det grövsta. Det har vi flertalet tillfällen hetat att vi måste komma upp i nivå i båda halvlekarna och att det finns ytterligare en nivå inom laget som kommer att uppnås. Det rejäla bottennappet, som jag ser det, är matchen mot Varberg. Jag skrev efter den första halvleken, möjligen i viss ilska, att det var bland de sämsta prestationerna jag sett HIF göra sedan jag började följa dem och det står jag för. Den halvleken var enligt mig katastrofal. Trots prestationer likt detta har HIF tagit poäng men jag tycker definitivt att man ska kunna kräva mer spelmässigt för det finns en höjd i detta lag som inte finns i något av de andra lagen.
Ett stort fokus bland supportrarna under vårsäsongen, i alla fall på senare tid, har varit tränaren PeO Ljungs framtid i klubben. En del har ropat på hans avgång och även om jag varit missnöjd med lagets inställning och spel under våren vid flertalet tillfällen ser jag inte detta som en reell möjlighet, främst av ekonomiska skäl. Känslan är inte att vi har råd att sparka PeO samtidigt som en ny tränare då ska in. Sedan kan man säga vad man vill men när den första halvan summeras ligger vi tvåa, på direktplats upp till Allsvenskan, vilket är målet för säsongen även om förstaplatsen är det som förväntas av oss.
Jag måste även nämna nyförvärven för säsongen. Moro måste sägas vara det stora utropstecknet av de som tillkommit inför säsongen men även Bjarnason ska lyftas, vars skull jag blev genuint lycklig för igår, när det äntligen släppte för honom. Islänningen krigar och springer alltid oavsett hur ensam han har varit på topp. Kylan i straffen, efter den mållösa perioden, påvisar enligt mig ett väldigt starkt psyke. Randrup har även han gett oss en trygghet och ett lugn på högerbacksplatsen som vi saknat de senaste åren. Till sist ska jag nämna Liverstam som jag tycker har överraskat negativt. Det har skett en del misstag från Liverstam, AFC hemma till exempel, och hans känns inte alltid som den trygghet som jag trodde på förhand.
Till sist tycker jag de mörka moln som legat över HIF vid flertalet tillfällen denna säsong ändå skingrades delvis i och med söndagens seger även om för stora växlar aldrig ska dras av en match. Med en Granqvist som kommer in efter uppehållet samt en potentiell värvning av Rasmus Jönsson (ska tydligen ha lagts fram ett förslag för honom att ta ställning till) eller Wanderson (den gamle GAIS-spelaren) ser framtiden ljus ut.
Lämna ett svar