En lördag i slutet av september, och vädret speglade en klassisk kylig höstdag uppe i götet. Och spelet likaså.
Inför matchen vart man väl medvetna om att man kommer få klara sig utan Pär Hansson till säsongens slut. Samtidigt fick skytteligaledaren kasta in handduken dagen innan avspark då en bristning i framsida lår satte stop för spel denna helgen.
Men väl där har man fullt godkända ersättare, den ena (Joelsson) lite mer orutinerad, men talangfull. Den andre (Wanderson) betydligt mer välmeriterad. Så inga bortförklaringar behövs i detta ämnet. Även om saknaden vart tydlig under stora delar av matchen. Syftar framförallt på Bjarnason!
Matchen inleddes dock hoppfullt. HIF kändes taggade och vann både första och andra bollarna, samtidigt som man ville sätta hög press vilket gav resultat där GAIS fick slå undan boll efter boll.
Och just en långboll från GAIS resulterade i vunnen närkamp, snabb spelvändning där Moro driver framåt och vaksamt ser att målvakten står långt ute, ett chippförsök som landar strax över. Detta efter 10 spelade min.
2 minuter senare, Moro igen som driver in via sin högerkant, kommer loss och skjuter lågt mot bortre. Men en fin benparad där från GAIS målvakten. Moro som för övrigt inledde matchen piggt hade mer eller mindre ett finger med i spelet så fort de vankades målchans.
17 minuter spelade. DiRöe kommer fram med Holger längs högerkanten, som spelar in i banan till just Moro som drar till med vänstern, men bollen går över mål.
Sekvensen senare, HIF försvaret går bort sig en aning. Tittar för mycket boll och Westermark skarvar vidare till Hamidovic som springer sig fri, men lite ur vinkel och chipförsöket känns aldrig riktigt nära. Detta var egentligen det enda GAIS klara av att skapa under första 45.
HIF då? Fortsatt mycket bollinnehav, men tålamodet och skärpan finns inte riktigt där.
Efter 22 spelade kommer Adam E längs sin vänsterkant, passar den snett inåt bakåt till Wanderson som drar till på ett, men tyvärr en bra block från GAIS backen, möjligen hands? Bollen tar sig ut till Max S som drar till på ett och fint ingripande av målvakten där. Detta kändes kanske som den bästa målchansen hittills i matchen.
Men allt eftersom minuterna gick tappade DiRöe lite mod och framförallt tempo. Ett skott strax utanför krysset från Adam E efter 28 spelade vart väl egentligen det man skapade.
Annars dröjde det fram till 41 minuten. Frispark HIF. En långt slagen, där Granen dras ner. Möjligen straff. Men situationen slutar i att GAIS målvakten kommer ut för att boxa, lite halvstörd gör att han inte riktigt når bollen och kommer på mellanhand och boxar bollen ner på Granen som med lite tur knäar in 1-0. Inte det snyggaste målet i år, men
Väl välförtjänt. Och DiRöe kunde ta halvtidsvila med 1-0 ledning.
Andra halvlek öppnades piggt, likt den första sattes hög press och närkamperna segrades av DiRöe.
Och efter bara 3 min spelade kommer Moro med bollen som passar in mot WAnderson som på ett slår in till Jönsson som Chippar i ribban. Mycket fint kombinationsspel, och detta borde vi fått se betydligt mer efter sommaruppehållet!
Men tyvärr, som alltid tappar HIF spelet och taktpinnen och det skall dröja till 67 innan nästa farlighet dyker upp. Denna gång efter ett inlägg från höger där Wanderson nickar i axeln på GAIS försvarare som studsar ut till hörna.
Sekvensen efter, GAIS kommer upp i banan via högerkanten, ett långt inlägg där Joelsson inte får tillräckligt med kraft i utboxningen som studsar ner till GAIS spelare som drar till på ett och får en felträff som istället blir till en passning fram till Eid som inte gör några misstag alls och stänker upp bollen i nättaket.
Nästa målchans kom efter 78 spelade, återigen fint kombinationsspel och Jönsson kommer loss i i straffområdet, försöker sig på ett inspel till Dahlberg, men GAIS fot satte stop denna gång. Pressen hölls kvar högt upp i banan och vunnen boll landade återigen ut till Jönsson som tar sig in och sätter dagens andra ribbträff.
I övrigt hände det inte mycket mer.
Sett i mina ögon är årets upplaga av HIF mästare på att skapa sig halvchanser, men det blir sällan mycket mer.
15 skott mot mål i denna match tyder på att det inte är tillräckligt bra/effektivt.
Matchen symboliserade en klassisk kylig höstdag. Helt klart fördel HIF, men man saknar likt många andra matcher det lilla, lilla extra. Med den dominans man har i bollinhav ska det bara skapas betydligt mer i målchanser än man faktiskt gör.
Det måste finnas andra vägar än att envisas med inlägg match efter match.
Och det syns verkligen när våra kreativa lirare som Jönsson, Bojanic, Wanderson, Moro bl.a. håller bollen längs marken och ökar takten. Att vi skapar oreda i samtliga försvar.
Nåväl, delad serieledning är väl ändå ok, och bara att ladda om för nästa veckas seriefinal på Olympia.
Lämna ett svar