Då har turen för vår ”årsredovisning” kommit till februari. Med säsongen fortfarande i sin uppstartsfas var det i februari som träningsläger avverkades och tävlingssäsongen drog igång med gruppspelet i Svenska cupen.
Men först minns vi tillbaka till de övergångar som skedde. Rusike följde i Suprise fotspår och blev klar för Cape Town City. Samtidigt såg vi hur Lucas Ohlander lämnade Helsingör, valde att stanna på den andra sidan sundet, och skriva på för Fremad Amager. Emil Krafth valde att stanna i Bologna och kämpa på i den italienska klubben istället för att välja utlåning. Samtidigt såg vi hur Djurdjic lämnade Randers efter en mindre lyckad sejour och vi var nog många som undrade vart han skulle ta vägen, senare blev det klart att han skrev på för Hammarby. Vi såg även Martin Christensen hitta en ny klubb när han skrev på för Köge i danska division 2.
Säsongens andra träningsmatch gick av stapeln nere i Salou och det var det var allsvenskt motstånd i form av Sundsvall, en värdemätare som HIF klarade av bra. Moro gjorde sin första, och fler skulle det bli, imponerande insats när han sprang fram längs vänsterkanten och det var många som där och då såg den naturliga ersättaren till Suprise. Vi fick även se yngligen Mattias Almeida avgöra matchen vilket nog värmde många rödblå hjärtan lite extra. Seger mot Sundsvall följdes upp med mötet med Värnamo på en februari-kallt Olympiafälten. Om Sundsvall var en slags värdemätare var matchen mot Värnamo en annan. Värnamo var ett av de framtida lag vi skulle behöva slå i Superettan för att nå målet att gå upp. Hur stod sig då HIF mot seriekonkurrenten? Jo, HIF vann med 3-1 och HIF och det var en rättvis seger vilket var betryggande inför de kommande gruppspelet i Svenska cupen. HIF tog sig upp till Östgötaporten för mötet med Norrköping. HIF ledde länge matchen med 1-0, försvarade sig bra och kontrade fint men ”Peking” gjorde 1-1 på tilläggstid och även om det var en bitter eftersmak fanns det ändå stora delar av spelet av vara stolt över och som kändes betryggande.
HIF fortsatte sin resa i cupen och denna gång stod Örebro för motståndet. HIF gjorde en gedigen prestation och ledde, likt mot Norrköping, ändå till övertidens sista minut när Örebro kvitterade. Kanske kändes detta kryss lite mer bittert då det var en upprepning av matchen mot Norrköping. Istället för att ha med sig sex poäng hade vi nu två. Dock var vi nog många som tog med sig känslan av att om vi kunde rubba både Norrköping och Örebro, då skulle vi klara Superettan galant. HIF var också fortsatt med i kampen om att gå vidare från gruppen inför den sista matchen mot Mattias Lindströms Tvååker.
På hemmaplan och bland klubbens representater målades en tydlig bild upp av den kommande säsongen. Både Mats-Ola Schulze och Krister Azelius betonde i intervjuer med Allt om HIF betydelsen av att vara i Allsvenskan 2020 för att ta del av den ökade summan pengar och var tydliga med att vi skulle gå upp detta året.
Lämna ett svar