Efter förlust mot AFC och kryss mot Brage kom HIF in i maj månad och den fina säsongstarten hade kommit av sig. HIF befann på en sjätteplats i tabellen med sex poäng upp till Örgryte och Falkenberg som då var innehavare de två direktplatserna till Allsvenskan.
Samtidigt som Alex Timossi Andersson åkte iväg för att spela U-17-EM med Sverige tog sig HIF an GAIS på Olympia. Redan så här tidigt på säsongen fanns en oro för sviktande publiksiffror, något som skulle följa laget under hela säsongen. HIF lyckades besegra göteborgarna med 2-1 efter att GAIS mål gjorts HIF-bekantingen Calle Wede.
Vi nåddes också av nyheten av både Skulason och Finnbogason blev uttagna till den isländska VM-truppen samtidigt som EM-resan över för Timossi och hans U-17-landslagskompisar. Det blev respass i kvartsfinalen mot Italien. Det som var fokus för HIF-arna på hemmaplan var dock kommande Skånederbyt mot Landskrona BoIS på Landskrona IP. Man hade inte mött BoIS sedan cupen 2011 och nog var vi många som längtat efter ett riktigt derby sen vi föll ur Allsvenskan och matcherna mot Malmö inte längre blev av. All heder åt Trelleborg men det är inte riktigt samma sak som mötena mot MFF och BoIS och det var äntligen dags för ett derby mot lillebrodern från Landskrona. Det var nog många som hoppats på en dittvålning av lillebror men efter en sen BoIS-kvittering fick HIF 1-1 och det var en poäng som, sett till spelet, HIFarna nog borde vart glada för. BoIS hade inlett säsongen fint men som vi vet idag skulle det vända medan HIFs säsong tog en roligare resa.
När vi nådde mitten av maj blossade silly season-ryktena upp ordentligt när Odense aviserade att Rasmus Jönsson gjort sitt i klubben och Markus Holgersson sade, i en intervju i HD, att han siktade på att flytta hem till Norden. Vi var många HIFare som såg en comeback av Rasmus Jönsson som en våt dröm och såg framför oss hur han skulle dominera likt senast han var i HIF.
Efter insatsen mot BoIS minns jag att undertecknad ville se en bättre prestation mot serieledande ÖIS. HIF låg åtta poäng efter ÖIS, dock med en match mindre spelad, och en seger kändes nödvändig för att haka på toppen. Det skulle visa sig att HIF gjorde, i mitt tycke, en av årets bästa matcher när man säkert och stabilt slog ÖIS med 2-0. Ett spel som väckte förhoppningar inför fortsättningen av säsongen. HIF följde upp segern mot ÖIS med två raka 1-0-segrar mot först Norrby och sen mot J-Södra.
Samtidigt fortsatte ryktena om Rasmus hemkomst att intensifieras efter att han i intervju med oss på AOH och på frågan ”Det har ju skrivits en del om att du skulle vara aktuell för HIF igen, hur ser din kontakt med HIF ut idag? Hur ser din relation till HIF ut?” svarade
”Det är ju ingen hemlighet att jag och Krister har haft tätt kontakt sedan i vintras. Jag har också haft en hel del kontakt med Peo som jag känner bra från både U och A-laget under min tid i HIF. Sedan försöker jag alltid komma till Olympia och se så många matcher jag kan när man är ledig. Jag tror alla vet att jag älskar HIF och att klubben betyder något speciellt för mig. Så det säger väll egentligen sig själv att jag är sugen på att komma hem i sommar. Jag tycker laget ser väldigt bra ut och Granens hemkomst gör det såklart extra intressant också. Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att jag inte blir ”tagen för givet”, utan ska jag hem nu så ska det vara för att jag känner att HIF verkligen vill ha hem mig”. Vi var många som såg en av de mest efterlängtade hemvändarna allt mer te sig som en verklighet.
När maj blev juni hade HIF närmat sig toppen och befann sig nu på en fjärdeplats, bara tre poäng efter serieledande ÖIS och med en match mindre spelade, den uppskjutna matchen mot Halmstad BK.
Lämna ett svar