Sveriges bästa plantskola

På en gyttjig gräsplan, en utspark från huvudarenan Olympia skymtas tjugotalet förhoppningsfulla. Regnet öser ner och kylan gör sig påmind genom den skånska vinden som slår hårt mot deras ansikten. Emellanåt kan man skymta blickar av en bortåtlängtande karaktär, men vägen de valt att vandra är lång och det finns inga garantier att slutmålet är detsamma som i drömmen.

 

Jag sitter nedsjunken i en röd tygsoffa, sippar på en kopp kaffe och njuter av utsikten från en av Olympias loger. De stora panoramafönsterna avslöjar en av Sveriges vackraste arenor där flera talanger har blomstrat ut på planen nedanför.

I en konkurrenssituation med många andra europeiska länder kan vi i Sverige inte erbjuda samma löner/förmåner åt professionella fotbollsspelare. Ekonomin hos klubbarna är oftast ansträngd och således blir det svårt för svenska föreningar att attrahera duktiga spelare från andra delar av världen.

Med detta som bakgrund är Helsingborgs IF en utav tre svenska klubbar som valts ut till svenska fotbollsförbundets elitprojektet. Målet är att elitklubbarna skall genomgå en kompetensutveckling, såväl som förening, som hos dess ledare, och ”att fler talanger utvecklas med högre kvalitet.”

En som är på god väg att få sin dröm besannad är Rasmus Jönsson, en tjugoårig anfallstalang som är inne på sitt tredje år med A-truppen. Förutom att han fortfarande läser naturvetenskapligt program på gymnasiet, spås han en lovande framtid och tilldrar sig allt oftare intresse från utländska klubbar. Han är lång, blond och smal. I media ger han nästintill ett blygt intryck och motsvarar inte alls den stereotypa bild som ofta finns när man beskriver fotbollsspelare.

Han kom till klubben redan som tolvåring, ungefär samtidigt som övergången till 11-mannafotboll skedde och då han sedan tidigare kände flertalet, gick anpass-ningen till den nya klubben snabbt.

Hur stor är omställningen från junior/senior. Många vill ju från början sätta orimligt höga krav på talanger och på att de skall slå igenom snabbt ?

• Det är klart att det är en stor omställning. Helt plötsligt har man stora krav på sig från väldigt många personer vilket är ovant och det gäller att man är stark psykiskt och kan koppla bort det. Spelmässigt är det också väldigt annorlunda på seniornivå jämfört med juniornivå. Spelförståelsen tycker jag är en av de största skillnaderna, där det på seniornivå krävs att man spelar mycket “smartare”.

Du har ju haft förmånen att i början av karriären kunna ta lärdom av bla Henrik Larsson. Märker du själv nu i efterhand att du ändrat ditt spelsätt/ tankar på plan och i så fall hur ?

• Det är klart att jag har utvecklat mitt spel otroligt mycket sedan jag blev uppflyttad i A-laget. Jag tycker inte att jag har ändrat mitt spelsätt i stora drag speciellt mycket, mer att jag har utvecklat det. Sedan exakt vad det är och vilka detaljer jag har tagit upp från bla då Henrik såklart, är svårt att svara på.

Respekten är ömsesidig och bland annat har Henrik återgäldat tjänsten genom att kalla Rasmus för den bästa avslutare han någonsin sett i den åldern. Då ska man komma ihåg att Henrik Larsson spelat med och mot många av världens främsta talanger under drygt femton år i den Europeiska toppfotbollen.

*** 

Ungdomssektionen i HIF kan delas upp i tre olika delar och det finns redan tidigt en klar målbild.

Barn 5-11 år Här är det, som det sig bör vid så unga åldrar, leken som styr.

Pojkelit 12-15 år Inför uppflyttningen till pojkelit sker en viss gallring och för de som tar sig vidare, väntar nu mer specificerad och individuellt anpassade träningsrutiner.

Tipselit 16-19 år Ytterligare en gallring och här börjar anpassningen för spel med seniorerna.

• Drygt nittio procent av spelarna i tipselitlaget kommer från närområdet, berättar Hans Carell, som är akademiansvarig inom HIF.

Klubben har sedan flera år ett framgångsrikt samarbete med PeterSvenskolan på högstadiet och Filbornaskolans fotbollsgymnasium. Ett fördelaktigt komplement när det gäller att attrahera nya talanger. Detsamma är att utbildningsnivån på ledarsidan skall vara hög. Flertalet har också en gedigen spelarbakgrund, såväl i HIF, som utomlands.

• En individuell utvecklingssyn i ett tidigt skede i kombination med tydliga riktlinjer om hur man jobbar kollektivt är nyckeln till framgång, enligt Hans.

Det har på senare år blivit allt vanligare att unga talanger tar steget ut i Europa för att prova lyckan. Löften om pengar och framtida möjligheter lockar, men Hans höjer ett varningens finger för att det är lätt hänt att något går fel och menar på att det är ett annat klimat än vad man är van vid hemma.

• Det har förekommit fall där spelare har kommit tillbaka till oss och varit mentalt nedbrutna.

Kostnaden för ungdomsavdelningen uppgår till närmare fem miljoner kronor per år och uppges vara i det närmaste självförsörjande. Dels utgår utbildningsbidrag i enlighet med FIFA/UEFAs regelverk, för spelare i åldrarna 12-23, samt intäkter från eventuella spelarförsäljningar.

Under de senaste tio åren har drygt trettiotalet spelare från de egna leden tagit steget vidare upp i seniortruppen. Andra har gått vidare till spel i andra klubbar, såväl inom Sverige som till utlandet. I årets hemmapremiär mot Brommapojkar-na hade tolv av de arton uttagna i truppen, en bakgrund i klubbens ungdomsled.

Att kunna försörja sig på heltid med något man älskar är självklart lockande för alla ungdomar. Dock är det procentuellt sett väldigt få som faktiskt når hela vägen fram. Det kräver inte bara en naturlig talang, men också en glöd att ständigt vilja utvecklas för att bli så bra som möjligt, och inte ens då finns det några garantier. Det finns åtskilliga exempel på spelare som satsat allt på fotbollen i unga år och sedan tvingats återvända till skolbänken.

Ett sådant exempel är Oskar Rönningberg som var en talangfull försvarare som kom till klubben som femtonåring. Sex år senare tvingades han lägga skorna på hyllan, blott 22 år gammal. Han debuterade i allsvenskan, livet lekte och det dröjde inte länge innan landslaget kallde. Kort efter landslagsdebuten, under ett träningsläger i Spanien fick han en smäll på vänsterbenet. En dryg månad senare var det dags igen och denna gången tog det så illa att korsbandet gick av, för andra gången. Tjugotvå år gammal och med 2 A-, 13 U21-, 17J-, och 13 P-landskamper i bagaget tvingades han inse att drömmen bokstavligen gått i kras och han fick börja leta efter en ny framtid.

Kaffekoppen på bordet må vara tom, men jag känner mig ändå fylld med lika många frågor som när jag satte mig i den röda soffan. Är det verkligen rätt att gallra och påbörja en elitsatsning redan vid elva-tolv års ålder ? Oavsett, så bör vi glädjas åt de som lyckas. Samt uppmuntra dem som inte gör det, då de fortfarande vid så pass låg ålder kan välja alternativa karriärer och odla nya drömmar.

På en grön gräsplan, i ett land långt borta, skymtas ett bekant ansikte. Den italienska solen gassar och hettan gör sig påmind genom svettdroppar som faller från hans panna. Emellanåt kan man skymta blickar av en hemåtlängtande karaktär, men vägen han valt att vandra är lång och bara han vet om det blev som i drömmen.