Och när vi inte trodde att det kunde bli värre…

Som HIF-sympatisör så har de senaste åren varit långt ifrån smärtfria. Man kan inte längre luta sig mot hur fantastiska vi var under 2011 då klubben gjorde rent hus i samtliga inhemska turneringar. De senaste åren har snarare handlat om ekonomiska underskott och uteblivna sportsliga framgångar. Det må så vara men jag hade aldrig kunnat tro att “mitt HIF” skulle få se en tränare lämna klubben som ett resultat av verbala påhopp i diverse olika medier…

Jag är den första att erkänna att jag blev oerhört förvånad när jag nåddes av nyheten om att Henrik Larsson skulle återvända som tränare för HIF. Första tanken var att Larsson inte kan vara riktigt klok som ger sig på ett rent “självmordsuppdrag” baserat på hans förra uttåg ur klubben. En annan sida av mig kände en stor beundran över att Larsson, efter misslyckandet vid förra sejouren, var beredd att åter ge sig ut i hetluften. Han hade ju absolut inget att bevisa och det kan knappast handla om den ekonomiska aspekten av det hela. Jag tror, helt enkelt, att Henke hoppade på uppdraget för att den här klubben sitter extremt hårt etsad i hjärtat på en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna.

Redan vid återanställningen så ifrågasatte mängder av supportrar, av förklarliga skäl, klubbens agerande. Hur kunde styrelsen, baserat på den historik man satt på och det tidigare resultatet, åter anställa Henrik Larsson. Hur skulle han kunna rädda klubben från degradering denna gången när han misslyckades förra gången osv. Men någonstans i allt det negativa så var det nog ändå många, inkl mig själv, som hade en positiv känsla av legendens återkomst. I min värld så var jag övertygad om att den Henrik Larsson, som man via media fått uppleva som extremt tjurskallig, inte tänkte låta sin älskade klubb åter ta klivet ner i Superettan. Till sin hjälp hade han en betydligt mycket bättre spelatrupp än när vi drösade ur 2016 och, troligtvis, har han även fått någon form av garanti för att truppen även skulle komma att förstärkas under sommarfönstret…

Hur det gick med värvningkarusellen, under sommarfönstret, vet vi nu. Utan att egentligen lägga några större värderingar på de spelare som tillkommit så kan man ju ändå konstatera att några ersättare, till Rasmus och Andri, har knappast klubben levererat. Visst finns där en del spännande ansikte och framtidsmän. Ja, just det – framtidsmän. Men hur mycket framtid de har i HIF återstår att se. För jag kommer bli oerhört förvånad om dessa följer med klubben i det fall att man, gud förbjude, åter drösar ner i Superettan. På den punkten får man kanske ändå inse att styrelsen/sportgruppen kanske inte levererat på den nivån som kanske Larsson uppfattat det hela?

Men åter till Henrik Larsson och det faktum att han väljer att kliva av sitt uppdrag med 10 matcher kvar av den Allsvenska säsongen. Ur ett sportsligt perspektiv så har man väl inte kunnat se någon större effekt av tränarbytet i somras. Vi ligger fortfarande och slåss i bottenträsket och de senaste insatserna (bortsett från första halvleken mot Göteborg) har snarare gått åt fel håll sett till utvecklingen. Men sett till det spelschema som kvarstår så är jag ändå rätt övertygad om att Henrik Larsson klarat oss kvar i Allsvenskan, gett styrelsen gott om tid att förbereda en ny tränare inför kommande säsong, och klubben kunnat planera för ännu en säsong i Allsvenskan. Dessutom med gott om pengar rullandes in på kontot. Men då hade man inte räknat med den alltmer tilltagande stormen på sociala medier…

Det är rätt allvarligt att en Allsvensk tränare skall behöva kliva av ett uppdrag för att han känner sig verbalt påhoppad från klubbens supportrar. Min erfarenhet är snarare att man knyter näven, accepterar beslutet och försöker stötta och hjälpa laget så gott det går i sin roll som supporter. Visst ska man få vara ifrågasättande och ha en syn på det hela men man kan göra det i god ton utan att man behöver gå till verbala attacker mot en person som, när klubben var i en väldigt utsatt situation, ändå satt sitt namn, och rykte på spel, för att försöka förmå att lotsa laget i mål trots minimal förberedelse.

Denna typ av aktioner är absolut inte bra för en klubb. Definitivt inte om klubben heter Helsingborgs IF och, redan idag, slåss för sin överlevnad. Denna typ av aktioner brukar snarare innebära att man delar en klubb i två läger. De som är nöjda med resultatet och utgången. Och de som känner avsky och besvikelse över sk supportrars agerande. Det enda man behöver göra är att kliva ut på sociala medier för att snabbt kunna konstatera att båda grupperna redan är igång med sin pajkastning…

Som supporter kan bara konstatera att vi genomlidit en av klubbens värsta veckor under 2000-talet. En älskad målvakt som tvingas avsluta karriären i förtid. En av lagets bärande spelare, och trotjänare, som åker på en korsbandsskada. Och, sist men inte minst, en HIF-ikon som tvingas kasta in handduken pga att det verbala trycket från klubbens egna supportrar blev för hårt…

Jag tänker inte lägga några värderingar i det sistnämnda då det olustiga klimatet, i framförallt sociala medier, inte är unikt för våran klubb. Det är bara att se sig om hur våra folkvalda beter sig så ser man att detta är ett genomgående problem så varför inte även i HIFs olika forum? Bakgrunden till många av besluten som rör klubben kommer, av naturliga skäl, aldrig i ljuset då de sker bakom lyckta dörrar. Dock måste man, som supporter, acceptera att vi själv röstat fram de styrande i klubben och därför kan det kanske vara bättre att synpunkterna förs fram på ett medlemsmöte, eller årsmöte, där man har en möjlighet att påverka situationen eller beslutet. Inte bakom en dator under ett anonymt namn där man enbart riskerar att sänka och misskreditera en person utan att egentligen har alla korten på bordet.

Tack för din tid i HIF, Henrik. Jag är ledsen att det inte fungerade denna gången heller men jag hoppas ändå att HIF får ha en fortsatt stor plats i ditt hjärta. Och vi är nog många som ser fram emot “Boken om Henrik Larsson – sanningen” då där säkert är många frågetecken som kan rätas ut.

Tills dess – på återseende!

AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!