Frågan som alla ställde sig innan matchen var om HIF kunde kriga till sig en nödvändig trepoängare mot Östersund och få andrum inför landslagsuppehållet. Man svarade med att göra en stormatch spelmässigt och köra över Östersund, i en match som slutade 2-0 med rejäl mersmak. Detta var ett enormt styrkebesked.
Det finns viktiga matcher och det finns ännu viktigare matcher. Fredagens hemmamatch mot Östersund tillhör den senare kategorin. Förutsättningarna var det bästa tänkbara om man var regissör för en bra thriller. HIF slogs för sin allsvenska överlevnad efter en period när man hade haft de värsta tänkbara motgångarna. Nu handlade det om att ge allt och lite till för att inte sjunka ännu djupare i tabellen. Faktorer som att man spelade på hemmaplan och att man mötte ett Östersund på nedgång kunde ge lite extra självförtroende i detta skarpa läge. Inramningen med den massiva hyllningen till vår guldmålvakt Pär Hansson som tvingades att avsluta sin framgångsrika karriär alltför tidigt, skapade magi och lyfte klubbkänslan flera nivåer, såväl hos spelarna som hos publiken.
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / Cop 178 /
Jag hade gjort vad jag kunde för att peppa gänget när jag mötte dem på väg till träningen på Olympiafältet häromdagen, när jag gick min dagliga powerwalk. Med positiva tillrop som “ni fixar detta”, “ni är bättre än ni tror” och “kom igen HIF”, ympade jag förhoppningsvis in lite extra självförtroende i killarna. För visst sitter en stor del av prestationerna i all idrott i utövarnas skallar. Det har blivit allt tydligare när det gäller HIF ju längre säsongen har lidit. Kunde man hitta en harmoni byggd på spelglädje och självförtroende, där spelarna går in på plan med huvudena högt, och med vilja och beslutsamhet i blicken, är förutsättningarna mycket bättre, än när tungsintheten sätter en bekymmersam prägel på spelarna. Det krävdes också att spelare med mycket rutin som Markus Holgersson, Wanderson och Abubakari klev fram och dels lyfte sig själva till max, men framförallt visade ledaregenskaper som lyfte hela laget. Det är en konst att kriga utan att ta dumma beslut och dra på sig varningar, och att visa sig som en förebild för sina lagkamrater.
Med Andreas Granqvist och Mamudo Moro avstängda, och Fredrik Liverstam och Kundai Benyu, samt sen tidigare Kalle Joelsson och Andreas Landgren på skadelistan, stog vikarierande huvudtränare Alexander Tengryd inför en tuff utmaning när han skulle ta ut laget inför matchen. Kvällens startelva i ångestmatchen bestod av Anders Lindegaard, Anders Randrup, Markus Holgersson, Charlie Weberg, Adam Eriksson, Mohammed Abubakari, Armin Gigovic, Wanderson, Alexander Farnerud, Max Svensson och Alhaji Gero.
Första farligheten i matchen uppstod efter en Östersundshörna från höger där bollen slogs in framför mål och smet strax utanför bortre stolpen. I nästa anfall var Adam Eriksson nära att pricka skallen på Wanderson framför mål, men en Östersundsback nickade till en hörna för HIF som blev resultatlös. HIF inledde matchen med en positiv framåtanda med en bra rörlighet i passningsspelet. Man pressade Östersund högt på deras planhalva och vann mycket boll. De första tio minuterna var HIF dominanta, och i tionde minuten gjorde Max Svensson en underbar individuell prestation när han höll i bollen, avancerade förbi Östersunds försvar, och snyggt placerade in ledningsmålet till 1-0 för HIF vid Keytas vänstra stolpe. Vilket viktigt mål!
Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN / Cop 178 /
HIF fortsatte att pressa tillbaka Östersund och i sextonde minuten var Max Svensson nära att bli tvåmålsskytt, när han pressade Keyta till en avancerad räddning på ett bra skott i vänsterytterläge. Gero, Max Svensson och Alexander Farnerud var hela tiden rörliga och spelbara i anfallspositionerna och Abubakari och Gigovic krigade bra på det defensiva mittfältet. Holgersson och Weberg höll ihop mittförsvaret och hade bra koll på Östersundsspelarna, som skapade några hörnor, men inga direkta målchanser. I den 31:a minuten var HIF värda ett 2-0 mål när Randrup sköt ett tungt skott i klykan på ett inlägg från Adam Eriksson, efter ett mönsteranfall . I stället fick så nyförvärvet Alhaji Gero äntligen göra sitt första allsvenska mål i HIF-tröjan i den 33:e minuten, och då på sitt gamla lag Östersund. Han tryckte sig emellan två mittförsvarare och rundade Keyta i målet och sköt in det ack så viktiga målet. Nu var det bara ett lag på planen och i nästa anfall var det nära 3-0 på ett fint distansskott. Östersund kom knappt över mitten. Nu kändes det riktigt kul att vara HIF:are igen, efter en väldigt stark första halvlek där HIF dominerade med eftertryck, skapade många målchanser och gjorde två fina mål.
Det hade inte funnits någon anledning att byta någon HIF-spelare i paus, så man inledde med samma lag som i första. I 48:e minuten frispelades Max av Gigovic, och det var nära 3-0 men Keyta sträckte ut och räddade. HIF inledde andra halvlek med samma fina höga presspel som man hade haft i första halvlek och tryckte tillbaka Östersund. I 51:a minuten ryckte sig Max Svensson loss till vänster och frispelade Wanderson som sköt ett tungt skott på målvakten. I nästa anfall skapade HIF ännu en riktigt vass målchans. Man kom nu i våg efter våg. Efter de första tio minuterna försökte Östersund lyfta upp spelet och stack upp i ett par ströanfall, men HIF-laget var kompakt. I 64:e minuten blev Östersunds Charlie Colkett varnad efter en ful kapning bakifrån på Farnerud. I den 66:e minuten sköt Abubakari utanför efter en HIF-hörna, och i nästa anfall sköt Max ett tungt skott som Keyta räddade. I den 69:e minuten skapade Östersund sin hittills enda riktigt vassa målchans på ett fint anfall, men Lindegaard gjorde en fin räddning. I nästa anfall sköt Gigovic ett fint distansskott som Keyta räddade. I 75:e minuten sköt Islamovic ett skott som touchade Randrup men som gick till hörna. I 79:e minuten hade Farnerud sprungit sig trött efter en stormatch och ersattes av Filip Sjöberg.
HIF backade inte hem trots sin 2-0-ledning utan fortsatte att anfalla. I 83:e minuten ersattes Wanderson av Hafsteinsson, och i 85:e minuten blev Randrup varnad. I 87:e minuten sträckte Lindegaard ut sig i sin fulla längd och gjorde en fin räddning på ett Östersundsskott. Detta var ett enormt styrkebesked från HIF:s sida när det gällde som mest. Det kunde slutat 5-0.
Matchfakta:
HIF-Östersund 2-0 (2-0)
Mål HIF: Max Svensson, Alhaji Gero
Varningar HIF: Anders Randrup
Byten HIF: Farnerud ut, Filip Sjöberg in (78), Wanderson ut, Hafsteinsson in (83)
Publik: 7028
Betyg:
Anders Lindegaard 4
Anders Randrup 4
Markus Holgersson 4
Charlie Weberg 3
Adam Eriksson 3
Mohammed Abubakari 5
Armin Gigovic 4
Alexander Farnerud 4
Wanderson 3
Max Svensson 5
Alhaji Gero 4
En kommentar till matchrapporten: Först vill jag nämna Alexander Tengryd. I AOF-intervjun pratade han om mod. Vad jag har förstått av övriga intervjuer så har AT haft möte med de erfarna spelarna. När jag tittade mot sidlinjen konstaterade jag att han var väldigt aktiv på ett bra sätt. AT ville hela tiden lyfta upp laget så att lagdelarna höll ihop. Konsekventa instruktioner som gav resultat. AT verkar arbeta på ett mer modernt sätt än de två tidigare tränarna. Kanske man ska avvakta med jakten på ny tränare. AT verkar lyssna och ta intryck från de med erfarenhet i laget.
Lindegaard börjar komma in i spelet och visar upp ett tryggt spel. Hans långa utsparkar har blivit ett nytt anfallsvapen. I backlinjen Holger var tillbaka i storslag men den som utmärkte sig var Randrup. En fantastisk offervilja i första halvlek höll ÖFK från att skapa chanser. Det underlättades av att samarbetet mellan Holger och Randrup var mycket bra. Det märktes i vissa situationer att Weberg var matchotränad men efterhand kom han igång. Adam är fortfarande tveksam i vissa situationer vilket stoppade upp spelet. Max visade en fantastisk vilja och fantasi i offensiven. Det är det defensiva arbetet som lämnar en del övrigt att önska. Många gånger är det också då som det blir oroligt framför Adam som får ta hela det defensiva ansvaret. Under matchen kallade Sven till sig Max och verkade instruera honom om att han måste ta sin spelare. Efter det så började han vinna fler närkamper och återvann bollen. Men vad viktig Max är för vår offensiv! Wanderson är långsam men tar igen det på att han läser spelet bättre. Men konditionen måste bli bättre. Samarbetet mellan Abubakari och Gigo utvecklades och fungerade riktigt bra. Gigo är vår näste storspelare. En fortsatt finputsning av passningsspelet och jag ser inga begränsningar. Farnerud var enligt mig bäst på plan. 35-åringen är så betydelsefull för att vi ska kunna lyfta laget och skapa djupledsspel med snabba avslut. Dessutom vinner han mycket i huvudspelet med väl avvägda nickar. Det har HIF inte varit bortskämda med. Gero var som en maskin längst fram och satte hård press på backlinjen. Det gav också resultat vid många tillfällen då HIF återerövrade bollen högt upp. Också något vi inte har sett tidigare.
Sedan att både Filip Sjöberg och Hafsteinsson fick komma in när HIF leder visar på en viktig tro på laget.
Egentligen är det en stor lättnad efteråt, men nu såg nog alla att laget kan prestera ett spel som hör hemma i Allsvenskan. Det är ofta små detaljer som Mats Fuchs skriver. Tränarens roll i detta är viktig och kanske är det så att AT är den ödmjuka person med en bred kunskap som kan lyfta laget.
Dessutom, Pär Hansson är en riktigt fin människa! Inte ett öga torrt före och efter matchen! Tack för allt!