Förväntningarna fanns där. Vi hade möjligheten att grusa Malmö FFs guldchanser. Istället fick vi se ett HIF som i första halvlek blev helt överkörda. Samtidigt finns det några få saker att ta med sig.
Herregud vad jag hatar att förlora derbyn, det är den bittraste av förluster och första halvlek var 45 minuters tortyr. Känslan var att Olof Mellberg och HIF hade en tanke med sin ändrade uppställning. Stänga ner och gå på kontring men den får man säga föll platt. MFF drog igång ett tempo och visade en klass som HIF inte kunde mäta sig med och känslan var ju att matchen var över i halvtid. Samtidigt såg HIF väldigt vilsna ut under första halvleken och även om man spelade upp sig under andra halvlek var det aldrig nära. Det är alltid lätt att vara efterklok men kanske skulle HIF startat matchen så som man startat andra halvlek? Framförallt systemmässigt. Så mycket för att hindra MFFs gulddrömmar.
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN
Men. Något måste man ju kunna ta med sig förutom den svidande bittra känslan. Jag tar med mig framförallt en sak och det är ynglingarnas vilja. Gigovic var kompromisslös i sitt spel och var stenhård i närkamper. Bancé kom in och visade väldigt fina fötter och spelförståelse. Max Svensson visade som vanligt fina intentioner. Detta är spelare som visar upp att det kanske är dem vi ska bygga framtiden kring. Det är tre unga spelare som mot MFF spelade med stor mognad.
Om vi lyfter blicken framåt vill jag mot Kalmar se dessa tre från start. Det kommer vara en match där vi ska styra och kontrollera spelet och vi ska vara offensiva. Då behövs spelare som dessa, spelare som vågar spela bollen
Lämna ett svar