Adil Kizil – “Du måste vara beredd att offra din vardag för att vi ska lyckas”

Där kom ett samtal – “Vi känner inte varandra men jag har hört positiva saker om dig och jag skulle gärna vilja att du berättar lite om dig själv. Vi söker en chefsscout i HIF.” AOH satte sig ner med HIFs senaste tillskott, Adil Kizil, för att prata om nuläge och framtid. Vilken väg vill HIF egentligen gå de kommande åren och hur ser den långsiktiga planen ut?

Hösten har kommit till Helsingborg och trots att klockan precis passerat lunch så lägger sig ett grått, regntäcke över Olympia. På tredje våningen, där HIF har sitt Sportkontor, är det betydligt varmare och, som vanligt, full aktivitet. Det är just på den våningen som HIFs nya chefsscout, Adil Kizil, sitter inhyst bakom en stor dataskärm med en ständigt ringande telefon. Ny på jobbet ja, men i rollen som chefsscout hann den förre sportchefen, i Dalkurd, knappt sätta sig i stolen innan jobbet var i full gång.

Det har bara gått knappt två månader sedan samtalet kom från HIFs huvudtränare, Olof Mellberg.

– Vi känner inte varandra men jag har hört positiva saker om dig och jag skulle gärna vilja att du berättar lite om dig själv. Vi söker en chefsscout i HIF.

Vem är Adil Kizil?

– 35 år, singel, stor familj med sex syskon varav den yngsta är 30. Kurd i grunden men kom som 5-åring till Sverige och Borlänge. Extrem fotbollsnörd som älskar att jobba med fotboll. Tidigare spelare som gjort några matcher för Brage i Superettan. Troligtvis på toppen av min karriär men det var sjutton år sedan. Jag är ju en Borlänge-kille efter över 20 år i staden. Jag är en riktigt “brukskille” med SSAB i blodet

Din bakgrund inom fotbollen?

– Spelade, som sagt, i Brage där jag gick den långa vägen upp till A-laget där jag spelade i 2-3 år innan jag lämnade för Dalkurd där min pappa är en av grundarna. Min pappa tvingade, mer eller mindre, mig att ta klivet ner från Superettan till Division 6. Därefter var jag med på hela resan upp till Division 1. Spelade, som målvakt, tre år i den divisionen innan jag åkte på en knäskada och tröttande på att spela fotboll. Det kändes som att det var en för lång väg tillbaka och jag ville mer med livet än att bara spela fotboll så jag klev istället in i rollen som oavlönad Sportchef. Jag har faktiskt inte haft någon lön från föreningen förrän under de sista tre säsongerna. Istället fick jag jobba vid sidan om då familjen hade både restaurang och caféverksamhet i Borlänge.

– Men jag gick från spelare, i Dalkurd, och tog med mig det jag tyckte saknades i klubben. Då jobbade klubben väldigt kortsiktigt med ett enda mål – att vinna serien. För vilken annan klubb som helst, som är nykomling i Division 1, så är det en dröm om att klara sig kvar men i Dalkurd sågs det som ett misslyckande. Under hela resan var det många spelare in – många spelare ut. Misslyckades man med att gå upp så ville man ha en ny tränare osv. Vår ambition var istället att vi måste börja jobba mer långsiktigt, scouta hårdare, få in spelare som man kan utveckla, skriva längre avtal, och sälja vidare och istället bygga en ekonomi på den vägen.

– Vi plockade in Brännan (Andreas Brännström) och Poya (Poya Ashbagi) och skrev, för första gången i klubbens historia, ett längre tränarkontrakt än 1 år. Vi hamnade fyra det året och missade att ta klivet upp till Superettan. Men det kändes ändå bra och det viktigaste för oss var att vi ändå kunde bygga vidare på det vi påbörjat så visste vi att resultaten skulle komma förr eller senare. Året efter vann vi Division 1 med 15 poäng och jag kunde få en fast tjänst. Samtidigt blev där ett enormt intresse för klubben och det dök upp investerare som ville hjälpa oss att ta nästa steg. Visst, vi kunde locka spelare till klubben som vi aldrig hade haft råd med annars men samtidigt innebar det att Dalkurd frångick lite av sina värderingar och det började bli allt rörigare. Det skar sig då jag inte var intresserad av att bara värva stjärnspelare och deras bild att vi skulle kunna konkurrera med de bästa klubbarna i Sverige

Hur kändes det att lägga en elitkarriär på hyllan för att ta klivet ner i Division 6?

– Jag var 20 år och, precis som många andra i den åldern, så har man ju ambitionen att komma ännu längre men det var en fråga som pappa ställde till mig som jag inte hade något svar på och det fick mig att tänka till på vad jag pysslade med

Och den frågan var?

– Just nu håller vi på att sälja in ideén om Dalkurd till en massa ungdomar som har mycket strul vid sidan om planen och vi behöver hjälp eftersom vi inte har någon erfarenhet av föreningslivet. Om jag går fram till de här ungdomarna, i 16-17-18-års åldern, och säger att detta kommer att bli kanon. Och de frågar mig om varför min son inte spelar för Dalkurd om detta nu kommer bli så himla bra? Jag hade inget bra svar och han menade att det var ju bra för då slipper han den frågan…

– Jag kände väl också att det var en rolig grej att hoppa på men jag hade aldrig kunnat drömma om den resan jag fick vara med om. Jag var med om att gå från Division 6 och raka vägen upp till Division 1 på fem år. Vi sopade rent och vann varenda serie vi klev in i. Förlorade, otroligt nog, bara fyra matcher på de fem åren. Troligtvis pga att vi hade en så bra målvakt…

Hur hamnade du i HIF?

– Olof och klubben var överens om ville ha en chefsscout till klubben och mitt namn hade kommit upp via Azrudin Valentic. Valentic hade jag som tränare i Dalkurd och Olof jobbade med honom i såväl BP som, nu senast, i Fremad Amager. Klubben ville ha en hårt arbetande person, lojal och med rätt kunskap. Jag fick omgående ett jättepositivt intryck av klubben och man var tydlig med både målsättningar och hur man såg på fotbollen man ville spela. Jag hade faktiskt väntat mig något helt annat då man följt klubbens turbulenta säsong, via media, men blev oerhört positivt överraskad att det fanns en sådan energi i klubben. Och då talar jag inte bara om på det sportsliga planet.

– I samband med att HIF tog kontakt med mig så var jag i diskussioner med en annan klubb om en Sportchefstjänst men tvekade inte en sekund på var mitt val låg. Även om lönen var högre i den andra klubben så var det ändå HIF som ville ha mig. Tanken om att arbeta med Olof, Granen och resten av klubben var självklart väldigt intressant. Dessutom är scouting det som ligger mig närmst hjärtat och att få möjlighet att göra det på heltid är som en dröm. Sen kände jag att här finns ju hur mycket som helst att göra. Direkt när jag skrivit på papperna så ringde jag Olof och frågade var han befann sig. Han sa att han var i Bromma och gratulerade mig till jobbet men jag var så ivrig att komma igång så mitt svar blev bara, Tack – när kan vi ses?

– Jag ville veta hur han ville bedriva fotbollen, hur HIF, som förening, ville bedriva fotboll. Vad vill man stå för? Vi satte oss ner i två timmar och kom omgående bra överens. Vi var överens om vilken typ av profil spelare skulle passa in. Nu var jag inte speciellt orolig då det jag fått presenterat för mig var just den typen av fotboll som jag själv kan ställa mig bakom. Den fotbollen som jag känner att jag skulle kunna bidra till. Charmen är ju att man har sina styrkor och svagheter.

Hur ser en dag, i Adil Kizils liv, ut?

– Det är fotboll från det jag vaknar tills jag går och lägger mig. Jag kan ju lägga extremt mycket tid på scouting nu när jag inte är Sportchef. I Dalkurd var vi tex bara fyra personer i organisationen så där fick vi jobba så hårt, med allt. Vi några tillfälle klev jag tom in som speaker då det fungerar så i en mindre organisation. Här kan jag fokusera fullt ut på rollen som scout.

– Jag tror att vi, hittills, hunnit kolla på 200-250 spelare inför kommande säsong så några problem att fylla sina dagar är det knappast.

– Spelas det fotboll så är jag där oavsett om det är i Kalmar eller det är i Landskrona. Nu är ju den inhemska säsongen över så nu blir det via skärmen istället. Men när säsongen väl drar igång igen så skall jag se så mycket fotboll som jag bara hinner med. Jag älskar ju det så jag ser det knappast som ett problem. Det är hårt arbete som gäller och du måste vara beredd att offra din vardag för att vi ska lyckas.

Vad letar man efter för profil hos spelare?

– Vi började med att kolla Free-Agent spelare och när deras kontrakt går ut. Finns numera program för det så där har vi rabblat igenom någon liga och får upp kanske 100 spelare. Efter det så kollar du varje uppslag om det är en spelare på just den position som vi söker. Sen gäller det att hitta info om spelaren och efter en 30-40 minuter så har du lyckats skapa dig en rätt hyfsad bild av personen. Sen lägger du massvis av timmar på att kartlägga spelaren genom att kika på olika klipp. Och där går både jag och Olof in och kikar för att se om vi har samma syn på en viss spelare. Jag sköter kontakten med agenten men det är bara för att jag inte vill hamna i knäet på dem. De flesta agenter lyfter nämligen oftast inte sin bästa spelare för han har redan sålt sig själv genom sina prestationer. Istället fokuserar agenten på att lyfta presentera en 2-3 andra spelare som kanske inte riktigt nått upp till samma nivå som hans bästa spelare. Det är nämligen de spelare han måste jobba för att sälja in. Så hamnar vi i knäet på agenterna så skickar han bara sina “näst bästa spelare” och det är vi inte intresserade av utan vi vill ha de spelare som vi själva identifierat. Så gör vi bara ett riktigt bra grundjobb så behöver agenten inte ringa oss utan vi ringer dem och är tydliga med vilken spelare vi vill ha.

För det måste ju bli en himla massa mail och samtal under de sk Silly-perioderna?

– Ja, herregud! Du ser ju bara under tiden som vi suttit här. Det handlar nog om en 10-15 samtal och lika många mail – dagligen – avseende olika spelare osv. Givetvis måste man kolla av dessa, fort som fasen, men samtidigt fokusera på det vi gör så man inte tappar fart.

Vad letar man efter för spelare?

– Som jag sa innan så förstod jag, rätt omgående, vilken typ av fotboll HIF vill spela och kunde snabbt identifiera vad för typ av spelarprofiler som vi behöver leta efter. Utifrån de egenskaperna kan du ringa in vad du söker och sen börja jobba stenhårt på att skapa en lista över potentiella värvningar

Hur mycket tittar ni på den sociala delen av det dvs hur en spelare fungerar utanför planen eller i övriga gruppen?

– Det är givetvis en oerhört viktig del. Är det en spelare som håller till i Sverige så känner vi oftast någon el några spelare i klubben eller kanske någon som tränat spelaren tidigare. Vi kontaktar samtliga och, oberoende av varandra, låter vi dom berätta om spelarens både spelmässiga och sociala kvaliteter. Utifrån detta kan vi även skapa mig en bild av hur han ev skulle kunna fungera hos oss i framtiden. Oftast finns där två sidor av allt och det är viktigt att båda sidor får komma till tals

– Vi ska inte chansa på en spelare. Sen måste man vara tydlig i samband med att man kontaktar en spelare och förklara på hur man ser på allt från agerande på och utanför planen, vilka förväntningar vi har och vad han kan förvänta sig. Alla saker måste vägas in i ett besluta så att samtliga sidor har en tydlig bild av vad man har att ta ställning till.

Hur mycket tänker man att spelare ska kunna säljas vidare?

– Varenda klubb, förutom möjligtvis Malmö, måste sälja vidare spelare för att kunna överleva på ett bra sätt. Jag minns hur det var när vi klev upp i Superettan med Dalkurd. Sent, inför säsongen, dök det upp en tung investerare och vi kunde fylla på de sista platserna med stjärnspelare såsom Rawez Lawan och Mirkan Aydin som vi hittade i Turkiska andraligan. Men det intressanta var att vi redan scoutat de lägre serierna och värvat de bästa spelarna. Även om vi kunde fylla på med “stjärnorna” så var det, i slutändan, ändå de som vi själv värvat från lägre serier som spelat flest matcher.

– Jag tror inte där finns någon annan klubb som lyckats få fram så många spelare, från lägre divisioner och vidare till Allsvenskan, som vi gjorde i Dalkurd. Man glömmer lätt vilka de var men det handlar ändå om ett 15-tal spelare som kommit fram. Rasmus Lindqvist (AIK), Heradi Rashidi (AIK), Diego Montiel (Vejle), Jesper Nyholm (AIK), Henrik Lövkvist (Kalmar FF), Buya Touray (Djurgården) är bara några av de namnen som vi plockat upp efter att de misslyckats i de större lagens U19 alt plockat dom från Division 1 & 2.

– Även om vi hade investerare så hade vi inte ekonomin för att plocka in redan etablerade spelare utan detta var den vägen vi fick gå. När vi var uppe med Dalkurd så tror jag att vi omsatte 60 miljoner och då har du inte en chans att konkurrerar, med samma spelare, som tex AIK, Malmö, Hammarby. Men det innebär ju att det blir tufft rents sportsligt. I Sverige så är det väl egentligen bara Norrköping, och till viss del Djurgården, som lyckats nå framgång efter samma tankesätt som vi hade i Dalkurd. Detsamma gäller i England där det ständigt är samma klubbar som tar de bästa spelarna och ligger i topp – säsong efter säsong. Sen emellanåt dyker det upp ett lag som Leicester utan fixstjärnor utan man har plockat ihop ett lag med spelare som inte lyckats i andra klubbar och plötsligt skapar något fantastiskt.

– Har man små resurser så får man jobba dess hårdare och försöka hitta guldkornen som man sen kan sälja vidare. Vi hittade tex Rewan Amin i Heerenveens reservlag, tog honom till Dalkurd, och sålde vidare honom för ett antal miljoner till Östersund. Detsamma gällde för tex Buya Turay som vi försökte värva redan när han lirade Division 3-fotboll i Västeråstrakten. Han var oslipad men öste in mål. Men priset, redan då, var oskäligt och det var inte förrän inför 2018 vi lyckades plocka honom men det var ändå en lönsam affär då han, rätt omgående, såldes vidare utomlands. Så visst är det viktigt, för en klubbs ekonomi, att man lyckas hitta guldkornen som man kan utveckla och skeppa vidare i karriären.

Mycket av fokusen ligger nu på att hitta spelare men hur funderar ni kring det faktum att där kan komma bud på någon av de nuvarande spelarna?

– Som jag sagt så håller vi på att bygga upp en grund så att när den dagen kommer har vi full koll på potentiella ersättare till en ev flyktande spelare. Vi har inte råd att vänta fram tills att en övergång är ett faktum utan måste vara väl förberedda så vi inte blir tagna på sängen.

Finns där intresse, i dagsläget, för någon av spelarna ni vill behålla?

– Nej, inget konkret men det är klart att en spelare som Max Svensson, som levererar 10 poäng och är en av de som bär vår offensiv, röner ett visst intresse. Det gör ju inte saken sämre att han numera även spelar med U21-landslaget. Detsamma gäller för en sådan som Armin Gigovic. 17 år och slår sig in i en Allsvensk startelva. Hur många av hans kaliber finns det inom svensk fotboll idag?

– Båda har rätt ålder osv så man behöver ju inte vara hjärnkirurg för att inse att där säkert finns klubbar som har koll på dessa båda.

Men det är klart att HIF ser ett enormt värde i dessa två spelare – hur hanterar man det från klubbens sida?

– Det är klart att vi vet att detta är två kommande storspelare men de måste slåss för sin plats precis som alla andra. Det är inte så att vi särbehandlar dessa. Men det är snarare vår uppgift att se till så att de hamnar i en ännu bättre omgivning. Se på en sådan som Max som har imponerat stort på mig. Hans hunger och hans vilja att bara köra. Tänk dig ett bättre lag där vi ger honom lite fler “lekkamrater” och, på så sätt, kan få honom att lyfta ännu mer med hjälp av att vi skapar en konkurrenssituation. Det kan trigga betydligt mer än något annat. Sen kunna erbjuda spelarna en träningsmiljö där de känner att de ständigt utvecklas. Olof är extremt noggrann med sina upplägg och kan man höja den nivå så har vi mycket vunnet. Kan vi sen få ut det på planen så har vi ännu mer vunnet.

– Just nu blir det väldigt mycket snack om Max och Gigovic men vi får inte sitta där och fokusera på att just dem måste lyckas för då kan klubben gå åt helt fel håll. Utan låt dem vara och få vara där de är. Kan vi bygga upp allt annat runt omkring dem så får vi istället dem att lyfta av sig själv.

Hur ser du på den kritik som framförts om att HIF har en tendens att sälja sina spelare för billigt?

– Först och främst så måste vi ta betalt för våra spelare. Vill man han en spelare, från HIF, så måste man betala för sig. Jag vet att man i medier menat att Gigovic skulle vara en bra värving för AIK. Vi är Helsingborg – vi säljer inte spelare till en konkurrerande förening. Talar vi just om Armin anser vi att värdet på honom är så pass stort att svenska klubbar inte kan betala de summorna. Vi vill inte sälja våra spelare till konkurrerade klubbar utan vill de klubbarna värva från Sverige får de leta hos någon annan klubb.

– Vi måste hålla fast vid våra spelare och ta rejält betalt den dagen klubbar rycker i dem. Men vi ska vara förberedda den dagen ett ev bud dyker upp så att vi inte riskerar släppa en spelare utan att vi har en fullgod ersättare att tillgå. Om någon exempelvis säljs ska vi ha potentiella ersättare redo på den positionen. Sen får man värdera det utifrån hur de presterat och hur prisbilden ser ut. Och vi kan sätta igång arbetet omgående och kanske ha en ersättare på plats i samma veva som en spelare lämnar.

– Man måste dock även förstå att där är väldigt många faktorer som styr en prislapp på en spelare. Det är ibland många miljoner som skiljer om laget ligger femma eller tia i Allsvenskan. Se på Göteborg som sålde Benjamin Nygren för 40 miljoner. Hade de legat 8-10 i Allsvenskan så hade han kanske gått för 20-25 miljoner.

När kan vi förvänta oss kommande säsongs första nyförvärv?

– Vi har redan gjort klart med Assad Al Hamlawi och Ravy Tsouka. Självklart förs diskussioner med andra också. Tidsmässigt ligger vi bra till och känner oss trygga i det vi gör.

Du som ändå både spelat och agerat Sportchef – hur tänker en ung spelare i valet av klubb? Speltid eller pengar?

– Det handlar om en kombination. men det beror väldigt mycket om vilken ålder du är i och var du kommer ifrån. Jag tror inte att man ska tänka att man ska bli rik av att spela i Allsvenskan. Tanken måste vara att man ska hamna i en bra och utvecklande miljö.

Hur ser du på din roll i sportgruppen?

– Den är bra. Den är tydlig. Det var nämligen av de grejerna som jag gärna vill förvissa mig om innan jag kom hit. Att det fanns en tydlighet så att man inte behöver flyta runt överallt. Mitt jobb är att plocka fram spelare utifrån Helsingborgs syn på fotboll tillsammans med tränarens kravbild på spelare. Det är som scout jag vill jobba och hittills har jag gjort det till 100%. Det var också mycket av den anledningen att jag tackade nej till det andra jobbet.

Hur ser du på samarbetet med Olof Mellberg?

– Wow, jag är imponerad på det sätt som Olof jobbar. Där är få tränare, om än någon, i Sverige som jobbar så hårt som han gör. Han har en extremt tydlig kravbild så man vet vad som förväntas av en och det gillar jag. Han tycker ju själv att det är extremt roligt att scouta spelare så kollar du i min mobil, från de senaste tre veckorna, så har jag minst 10 samtal om dagen från honom. Vi sitter och sonderar marknaden och skickar spelare mellan varandra. Men Olof är unik på många sätt och trots sin fantastiska spelarkarriär så är han full medveten om att det ändå innebär att ett extremt hårt jobb för att skapa resultat.

– Han är dessutom en väldigt trevlig människa. Sen är han ett namn i branschen. När agenter eller spelare frågar om tränaren känner de såklart igen honom direkt oavsett var de kommer ifrån.

– Olof triggar verkligen mig och han sätt att ställa krav på omgivningen. Han är redan en bra tränare men jag är fullt övertygad om att han går en fantastisk tränarkarriär till mötes. Han är totalt prestigelös och bara kör, kör, kör med fokus på det bästa för Helsingborg. Vi kände inte varandra innan men får han rätt material, att han får “sin” trupp, så kommer detta bli riktigt bra. Han hade kunnat komma hit och bara “ge mig en färdig trupp så kör vi”. Men för honom är det minst lika viktigt att bygga upp HIF som klubb – en riktigt proffsig klubb!

Till sist – hur ser du på HIF modell 2020?

– Vi måste skapa en produkt 2020 som ska visa att klubben tagit ett steg framåt – på alla plan. Kan vi bygga upp en produkt, en väl fungerande förening, så visar vi att vi menar allvar och då kommer även spelarna, tränarna och resten av delarna i klubben att känna av det. Det kommer sprida sig neråt i alla led.

AOH drivs, i stor utsträckning,  på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!