Den 6 juli 1999 är en dag jag som HIF-supporter aldrig kommer att glömma. Jag satte mig i bilen tillsammans med min då 16-årige son, som skulle få uppleva sitt livs första skånederby på bortaplan.
Färden gick till Malmö och ett fullsatt stadion som på den tiden kunde ta in 26.500 personer. HIF som så pinsamt spelade bort sitt eget givna guld, när man förlorade mot ett redan avsågat Häcken på Ullevi året innan, låg nu i toppen på Allsvenskan, och MFF kämpade i botten. Vi hade visserligen varsin HIF-halsduk, men höll i övrigt en låg profil utan att ropa med i alltför många talkörer, eftersom vi stod ganska nära Malmöklacken.
Även om HIF var ett topplag och Malmö ett bottenlag så är ett derby alltid ett derby, så utgången av matchen var oviss. Inramningen var den bästa tänkbara med fantastiskt väder, laddade supportergrupper och bra tryck på arenan. Sonen och jag stog högt upp på ena långsidan och hade Malmöklacken nedanför och bredvid oss. Matchen började i ett rasande tempo, mest av HIF som pressade tillbaka ett formsvagt Malmö FF. Di röe anföll i våg efter våg och i den 13:e minuten gjorde Mattias Jonsson 1-0 till HIF. Vi jublade lite försiktigt på våra platser för att inte reta upp Malmö-supportrarna för mycket. Matchbilden med ett starkare HIF fortsatte och accelerade ju längre matchen led. Det var klasskillnad. Malmö stack upp i enstaka kontringar men skapade inga vassa målchanser. 1-0 stod sig till pausvilan
© Bildbyrån – 60190
Andra halvlek fortsatte som den första hade slutat. HIF dominerade matchen helt och spelade ut MFF som inte skapade mycket ö h t. Efter ca tjugo minuter bytte Åge Hareide in den då 18-årige anfallaren Rade Prica som då var på väg upp i karriären på allvar. Det visade han med eftertryck direkt när han nu fick chansen att spela. Med en enorm spelglädje dansade han runt med Malmöförsvaret, och efter åtta minuter spelade han elegant fram Arild Stavrum till 2-0. Sen gjorde han själv 3-0 några minuter senare efter att ha snurrat upp MFF-försvaret. 4-0 gjorde så Erik Wahlstedt i slutet av matchen. Nu jublade vi mest inombords med tanke på att MFF-klacken såg alltmer uppretade ut. Men det gick inte nog att mäta den glädje vi upplevde, även om vi smög ut försiktigt från Malmö stadion.
Lyckan kunde inte bli mer optimal än efter ett skånederby där HIF hade lekt med Malmö FF och förnedrat dem med 4-0 i Malmö, speciellt som året slutade med att HIF tog guld och MFF åkte ur allsvenskan.
Har du själv en speciell en speciell HIF-match som etsat sig fast i minnet? Skicka in din berättelse till oss på kontakt@alltomhif.se så väljer vi ut, och publicerar, några av de främsta bidragen
AOH drivs, sedan 2009, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du alltid swisha en slant till 0703890866. Tack!
Lämna ett svar