Rollo från sidlinjen ”- Inte ens nära…”

Premiäromgången av allsvenskan, när den äntligen rullade igång, bjöd på en rejäl skräll – som vi kunde ha varit utan. Sen var det det där med Mix och sociala medier…

HIFs förlust mot Varberg på Olympia kom som en blixt från en klar himmel för många. Vi var många som hade räknat in en säker trepoängare i premiären, men det var ju inte ens nära. Det är klart att avsaknaden av Andreas Granqvist betydde en hel del, men det är ytterst tveksamt om  ens han hade kunna leda laget till seger på måndagen. Avsaknaden av publik gjorde möjligen också lite. Att laget inte bars fram av södra stå och resten av de supportrar som brukar finnas på plats märktes. Men vad som inte märktes var hur laget tränat under den evighetslånga försäsongen. Passningsspelet var lika uselt som i de sämsta matcherna förra året. Hur är det ens möjligt?

Olof Mellberg uttalade sig inför andra halvlek, till dplay, om att laget måste skärpa sig på flera punkter. Och vad hände? Jo, spelarna presterade en ännu sämre halvlek!

Olof mörkade startelvan och till och med truppen in i det längsta. Till vilken nytta? Att kasta in orutinerade Casper Widell som ersättare för Granen tycker jag var mindre lyckat. Inte för att Casper var mycket sämre än någon av de övriga i försvaret men han hade förtjänat en enklare start. Jag blev också förvånad över att rutinerade Martin Olsson fick börja på bänken. Personligen hade jag nog föredragit att sätta in honom på Granens plats. Jag vet att han normalt spelar vänsterback men jag är övertygad om att han klarat sig bra även som mittback. Ett annat alternativ hade förstås varit att låta Jakob Volkerling Persson gå ner på sin ordinarie plats som mittback och sätta in Martin på mittfältet. Även det hade, enligt mig, varit en bättre lösning. Vi får väl se hur Mellberg formerar laget på torsdag mot Kalmar. Att det krävs ändringar är tydligt.

Att förlora mot ett tippat bottenlag i premiären är inte bra för självförtroendet. Förlusten mot Varberg påminner mig om när HIF 2002 förlorade med 0-4 mot Enköping på Olympia. (Eftersom jag bor i Enköping blir jag emellanåt fortfarande påmind om det resultatet).

Omgången bjöd i övrigt på ytterligare en överraskning. Elfsborg tog sin första seger mot Göteborg på mycket länge. Eftersom HIF möter Elfsborg redan nästa måndag så blir man lite orolig. Redan i morgon möter dock Elfsborg Hammarby. Vi får väl se vad laget kan åstadkomma mot en av de tippade guldkandidaterna?

De täta matcherna nu kommer att betyda att man får ont om tid för att korrigera brister. Men frågan är om det spelar någon roll. Har man inte lyckats få ordning på spelet under ”världens längsta försäsong” så är det väl tveksamt om en eller ett par dagar gör någon skillnad? Att senaste nyförvärvet Mix Diskerud blivit ”miljöskadad” under sin tid i Göteborg och därför bjöd på ett misslyckat göteborgsskämt, tycker jag att vi kan skita i. HIF har större problem än dåliga skämt att ta tag i. Det borde både supportrar och Krister Azelius inse. Mix behövs på planen. Precis som Martin Olsson. Och så snart som möjligt även Granqvist. Det behövs också ett fungerande passningsspel. Frågan är var man hittar det?

Men tre poäng mot Kalmar på torsdag så ljusnar läget betydligt!

AOH drivs, i stor utsträckning, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!