Det är Helg och därmed dags för lite tankar mitt i serielunken…
Show me the Money…
Mycket har sagts den senaste tiden om Armin Gigovic, inte minst efter att ryktena började strömma in om att Genoa var där och ville ha honom för runt 30 miljoner. Om det stämde? Om det var anledningen till varför han inte startade i Söndags? Och om han i själva verket ens är värd de 30 miljoner det pratas om? Om jag tycker att han är värd över 30 miljoner? Abso-freaking-lutely. Sen finns där en rad olika frågetecken som definitivt är värda att diskutera. Om jag hade haft större förväntningar på Armin under säsongen? Självklart. Om han har underpresterat? Absolut. Är allting Armins fel? Nej. Problemet med Armin är att under förloppet av en match, ju mer boll han får, desto bättre blir han. Det är därför som han flera gånger om kan vara totalt osynlig i en halvlek för att sedan vara överallt i nästa eftersom att han allt som oftast flyttas in på mitten ju längre matchen lider, där det kanske bästa exemplet på detta är matchen borta mot Djurgården där man ibland undrade om han ens var på banan under första halvlek för att sedan starta anfall på anfall i andra när han flyttades in på mitten. Det är faktiskt inte Armins fel att HIF dels haft för många innermittfältare som alla är för bra för att sitta på bänken och dels att HIF haft alldeles för lite boll i matcherna för att han ska kunna visa sin fulla spelförmåga och potential. Det finns en del nu som i ren panik över HIF:s svaga resultat i både budgetresultat och på text-tv sida 343 skriker “Sälj honom!”. Men när man gör det ska man ha i åtanke att en av HIF:s största problem de senaste 10-12 åren är att man helt enkelt har inte fått tillräckligt med betalt för sina stjärnor. Det är ett sorgligt faktum att HIF ibland har fått ett helt okej bud på en spelare och senare sålt honom när man kunde tagit det lugnt och låtit marknaden göra jobbet istället för att HIF aktivt ska söka försäljningar för att täcka upp en läckande ekonomi. HIF var tillsammans med Malmö, Elfsborg och AIK genomgående det lag under perioden 09-2014 som hade en av de bästa trupperna i förhållande till försäljningspotential för Europa. Något som skiljer dem från varandra nu är hur man förvaltade den potentialen. In other words… Man sålde sig för enkelt ibland och tog skambud för att man var tvungna. Nu måste man faktiskt visa lite tålamod med Armin och inte ta första bästa bud som kommer, om det ens kom något.
It’s not show-friends… It’s called showbusiness…
Kanske är jag naiv men för första gången på väldigt länge känner jag mig lite trygg i hur HIF agerar under transferfönster. Adil Kizil känns kompetent och har i mitt tycke agerat smart och kompetent med en av Allsvenskans minsta budgetar. De flesta av hans värvningar måste anses i alla fall vara godkända. Den enda som jag känner mig riktigt tveksam över är Erik Figueroa som inte har imponerat när han spelat och när han inte är tveksam på plan är han skadad. Eftersom att Olof Mellberg hade Figueroa under sin visit i BP finns det anledning att tro att det inte var en värvning som det bara står Kizils namn på. Många klagar på Tsouka, men de gånger han stått för en tveksam insats är när han spelat som mittback trots att han värvades som högerback. Joseph Ceesay såg oerhört spännande i början på säsongen och var väl den ende som inte föll helt ur ramen trots utklassningsförlusterna möt Varberg och Kalmar. Van Den Hurk är en bra värvning med potential att bli en riktigt bra värvning om han kommer igång. Brandur visade att han var en klassmittfältare mot Örebro men där finns mer att hämta, det ser man definitivt på träningarna. Dessutom finns det viktiga tendenser under vattnet som fortsätter att visa att HIF agerar kompetent, till exempel att vi var där och högg på succén Yukiya Sugita i Sirius redan i vintras och att vi i alla fall hör oss för med Tim Sparv nu. Apropå Sirius så gnisslar det rejält mellan Kebba Ceesay och Henrik Rydström. Förundrades faktiskt tidigare under säsongen över att Kebba Ceesay inte fick mer speltid, speciellt då jag tyckte att han var en av deras bästa spelare förra säsongen. Mot HIF på Olympia förra året var han bäst på plan. Snabb, bra på huvudet och en riktig ledartyp. Med tanke på Mittbackssituationen i HIF hade jag gärna sett att HIF är där och i alla fall kollar läget, om plånboken tillåter givetvis.
You had me at Hello….
Jakob Voelkerling Persson imponerade rejält i sin Libero roll i derbyt och lät de de två spelskickliga mittbackarna i Mix Diskerud och Martin Olsson både få möjligheten och ansvaret för att vara drivande faktorer i HIF:s offensiva spel genom att låta dessa fortsätta med bollen framåt. Det återstår en hel del att arbeta på när det kommer till de offensiva bitarna såsom kvaliteten på inläggen och löpningarna högre upp i banan men derbyt var en bra början även om jag tyckte att Jon Dahl Tomasson visade sina svaga sidor som matchcoach och lät i princip HIF styra kanterna med sin tajta backlinje, istället för att bredda den. Max Svensson verkade också vakna från sin säsongsdvala och visade äntligen sina fina fötter och speed, inte minst då han snurrade upp Erdal Rakip med en snabb tvåfotsfint. Mot Norrköping hoppas jag se att man fortsätter med Assad Al-Hamlawi och Van Den Hurk på topp, ett samarbete som visade embryon av individuell skicklighet, huvudspel och fysisk förmåga. Van Den Hurk såg inte längre ut som han var lika isolerad som Napoleon på Elba, och det var till stor del på grund av att Al-Hamlawi vågade ställa frågor till backlinjen samtidigt som Max Svensson nästan alltid också var tillgänglig. Dessutom fick Norrköpings Filip Dagerstål rött kort häromsistens så chansen finns att utnyttja en nykomponerad backlinje hos Peking, speciellt då Norrköping haft väldigt lite rotation i sin startelva jämfört med de flesta andra lag.
Min Twitter: AnthonyThrn
AOH drivs, i stor utsträckning, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!
Lämna ett svar