Det är dags att återuppliva min saligen insomnade serie om de tio saker jag helst vill se hända kring HIF i år. Första delen handlade om onödiga poängtapp. Nu när den värsta Alvarohysterin lagt sig, går vi nu vidare och tittar på HIF förmåga (eller snarare oförmåga) vid fasta situationer.
En stor anledning till att Kalmar är regerande svenska mästare är att de var kusligt effektiva på sina fasta situationer. Nannes svarta magi fick spelarna till att göra tom inkast till ett vasst vapen.
Inkast? Offensiv målchans? Jaså!? säger jag. Jag kan inte minnas när HIF satte en målchans i direkt anslutning efter inkast (Arnefjords nickskarv i mål efter Björcks inkast på Råsunda 2006?). I rättvisans namn får man i alla fall till ett och annat inlägg efter en del tråcklande vid hönflaggan. Men eventuella målchanser hade egentligen inget att göra med ett skickligt utnyttjande av inkastet. Här finns mer att hämta.
HIF:s hörnor är oftast direkt usla. Långsamma underskruvade saker. Nej, HIFs hörnslagare de senaste åren har inte varit särskilt lyckosamma, vare sig det varit Järdler, Mini eller Christoffer Andersson. År efter år får vi se hörnor, oftast med samma monotona resultat: Höga, långsamma dalar de ner i målvaktens väntande handskar. Snöflingor har setts röra sig med mindre avsaknad av hastighet.
Visst, precision är viktigt. Men precison på bekostnad av all hastighet är meningslös. Motståndarnas backar hinner inta sin position i så god tid att eventuella vunna dueller mer beror på att backarna blivit uttråkade av att vänta och tappat koncentrationen. Men även då straffar avsaknaden av fart på bolluslingen oss, då nicken inte blir särskilt hård. Och så dalar nicken ner i målvaktens väntande handskar. Känns mönstret igen?
Frisparkar då? Vad har man att välja på? Henrik Larssons har ofta fin bollbana, men då med alldeles för låg fart. De gånger bollen han sätter mer fart på bollen går den garanterat över. Björck hade riktigt bra tryck, men frågan är om han någonsin fick bollen under ribban. Närmast en frisparksspecialist HIF kommit de senaste åren är väl Andy Jakobsson. Kan Alfa axla den manteln?
HIF gör alldeles för få mål på fasta situationer. Visst, vi är ett spelande lag. Men bara för att bottenlagen uteslutande lever på fasta situationer, behöver det inte betyda att vi måste slarva bort våra. Jag skulle vilja se mycket mer träning på fasta situationer. I vissa sporter, tex American Football, tränar man mycket på att nöta in varianter där alla vet exakt vad de skall göra. Visst har Allsvenska lag sina varianter, men överlag känns det ganska outvecklat – jämfört med vad som går att göra på området.
Ska man gissa att HIF snittar 6 inkast, 4 hörnor och 2 frisparkar i riktigt bra lägen per match? Med en målsättning att sätta ett av dessa lägen per match finns 30 mål att hämta, sett över hela allsvenskan… Det är en mycket ambitiös målsättning, kanske alltför hög, men alla förbättringar av nuvarande plågsamt låga utdelning tas tacksamt emot.
Lämna ett svar