Matchen mot Djurgården kunde ha regisserats av gamle skräckmästaren Alfred Hitchcock (med reservation för stavningen). Det var en härlig känsla när Gerndt hoppade in och vände 0-1 till 2-1 men det är klart att oron fanns kvar eftersom HIF tvingades spela utan mittfältsmotorn Lantz.
Däremot är jag inte lika orolig för hur mittfältet ska fungera utan Lantz i Göteborg. Jag är övertygad om att Gashi och May fixar den uppgiften. Lite mer bekymrad är jag över försvarsspelet som senast inte höll samma klass som tidigare.
Men när HIF mötte IFK hemma hade försvaret ju inget större problem att få stopp på firma Selakovic/Hysén så det ska väl gå en gång till? Det är förmodligen där matchen avgörs. Å andra sidan kommer göteborgarna att få fullt schå att hålla Gerndt och Jönsson (eller Sundin) i schack!
Det blir förmodligen en av HIF:s tuffaste uppgifter i höst. Den tuffaste blir givetvis derby/seriefinalen om några veckor. Men det gäller att inte snubbla över några hinder på vägen dit.
Jag vet inte om spelarna hade samma känsla som jag inför Djurgårdsmatchen att det här ska inte bli några problem, men risken finns. Med tanke på stockholmarnas tabellplacering och tidigare insatser vore det naturligt med viss underskattning, även om den var omedveten. Därför hoppas jag att det blev en väckarklocka eftersom det kommer fler matcher mot lag som ligger betydligt sämre till.
Vi var väl en del som hade vissa förhoppningar på att ÖSK skulle kunna störa MFF och gärna spela minst oavgjort, men dessvärre vek närkingarna ner sig. Kan ju i och för sig vara skönt att ha i tankarna när det är dags för HIF att besöka Behrns arena, men framför allt är det bra att tänka på att man ska vinna av egen kraft och inte hoppas på hjälp från andra lag.
Lämna ett svar