“Jag har sett nästan vartenda träning det här året… Och jag ska säga dig att i början på året såg jag HIF träna bättre än vad jag någonsin sett HIF göra på väldigt länge. Och anledningen till det var Thomas Gabrielsson…”
Han är där igen. Pensionären på Olympiafältet som väldigt sällan inte har en åsikt. Inte heller den här gången är han rädd för att någon hör honom. Närmast millitant motståndare till tränare Olof Mellberg. Innan folk tror att jag använder detta forum till att dra hans åsikter inför öppen ridå med syftet att förnedra honom eller på något sätt ironisera över hans ord ska jag förtydliga att jag vill göra raka motsatsen. För sanningen är den att jag tycker om att lyssna på honom. Höra vad han säger. Vad han tycker. Den dagen jag slutar tycka om att lyssna på honom är jag inte längre HIF-supporter och inte heller skribent. En del av det lokala media-etablissemanget sitter för sig själva. Kanske pratar de om Italienska och Engelska klubbar och vilken av deras spelare som tydligen tatuerat sig, bytt frisyr eller kanske till och med gjort något viktigt mål. Men gör man det missar man ibland också roliga anektdoter bland de äldre, som den om Zoran Jovanovski. Makedoniern som tydligen aldrig hade sett en fyrbackslinje innan han kom till Helsingborg. Eller så hör man någon högt fråga varför Alhaji Gero inte får mer speltid. Kulturen i denna klubb är bland det vackraste som finns. Aldrig nöjda. Aldrig tysta. Aldrig döda.
Ingen kommer vara nöjd med matchen igår heller. Trots att HIF mötte laget som man nästan alltid förlorar mot. Som man nästan kan räkna med att man inte kommer ha någon chans mot. Trots att Häcken är närmast parkerat i toppen och HIF nuförtiden verkar ha ansökt om bygglov på en Allsvensk kvalplats. Trots att HIF:s omkädningsrum börjar likna ett sjuktält under ett av Napoleon-krigen. Trots dessa anledningar är ingen nöjd med en poäng igår. Men det beror inte bara på någon uråldrig kultur som återfinns på en ståplatsläktare, en öppen träning eller bland gubbakören på långsidorna, utan också för att HIF chansmässigt borde vunnit matchen. Men när allting kommer till sin spets så kommer kulturen i denna klubb vara viktigare än någon enstaka poäng. För den gör så att folk aldrig är nöjda. Oavsett vilket lag HIF möter. Så när HIF nu går in i en 6 matcher lång slutsträcka, där poängen alltid är viktiga, där matcherna är olika svåra på förhand, då är en sådan kultur mer viktig än förut. HIF måste gå in i varje match och känna känslan av att aldrig vara nöjda. Oavsett vilket Allsvenskt lag man möter. Annars är risken att man inte längre spelar mot Allsvenska lag nästa år.
Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / kod PA / PA0083
I lokalmedia frågar man sig hur HIF orkar? Ehh… Wait, what? Hur HIF orkar? This is F*cking Helsingborgs IF som Stuart Baxter hade sagt. HIF orkar för att pensionärer i corona-tider går till öppna träningar varje dag. HIF orkar för att supportrar i början på säsongen samlade in nästan en halv miljon kronor till en sketen internmatch. HIF orkar för att fans numera får en halv hjärtattack när en twitter-notis dyker upp då dessa inte längre vet om de får ett erbjudande på en keps, en emoji tillsammans med en bild på Martin Olsson eller om det meddelas att backlinjen tyvärr smittats av Denguefeber och därför missar matchen mot Örebro. Frågan är inte hur HIF-spelarna orkar, utan hur deras supportrar gör det. Anledningen till att deras supportrar orkar är för att dessa älskar. Nu är det dock dags att betala tillbaka. Förfallodagen för att betala tillbaka är här. Och på det stora hela är det en väldigt liten summa som står längst ner på fakturan. Speciellt med tanke på hur höga kraven brukar vara i denna stad innan inkasso kallas in då det som HIF krävs på är Allsvenskt kontrakt 2021. Än mindre blir summan om man tar hänsyn till hur spelet ser ut. För det är ingen “Great Escape” som behövs. Inte heller någon avancerad matematisk formel behövs för att få fram slutsumman, utan bara förmågan att omvandla Expected Goals till bara Goals.
Snart är det öppen träning igen. Kanske får jag träffa Pensionären med cykeln igen. Kanske får jag höra en ny historia om gamla spelare. Kanske gnabbas vi även denna gång om Mellbergs vara eller icke vara i denna klubb. HIF kommer aldrig dö. Och inte kulturen heller.
Min Twitter: Anthonythorn
Lämna ett svar