Inför HIF-Dalkurd: “Di Röe behöver steppa upp flera nivåer – framförallt mentalt”

HIF möter div 1-laget Dalkurd från Uppsala på hemmaplan i den andra matchen i svenska cupens gruppspel, på lördag.

Dalkurd FF är en av de intressantaste fotbollsklubbarna i Sverige, om man ser till annat än enbart de sportsliga resultaten. Klubben bildades 2004 som en kamratförening av kurdiska invandrargrupper i Borlänge i Dalarna. Under hela sin levnadstid har man haft integration och socialt engagemang som sina viktigaste ledstjärnor. Samtidigt som man har haft som uttalad målsättning att på sikt etablera sig som ett allsvenskt topplag.

På de fem åren 2005-2010 vann Dalkurd sina serier varje år och klättrade från div 6 till div 1. Därefter spelade man fem år i div 1, för att sen spela två år i superettan, och så 2018 i allsvenskan. Även om sejouren i högstaserien bara blev ettårig, så är den resa som Dalkurd gjorde genom seriesystemet ett fantastiskt rekord som imponerar. Det tog alltså bara tolv år att gå från div 6 till allsvenskan. Förklaringarna är många, men en starkt bidragande orsak, är klubbens tydliga profil, med integration och sociala insatser, som man hela tiden har hållt fast vid. Det visar sig tydligt i spelartruppen år ut och år in, med en stark majoritet spelare som har utländskt påbrå.

2017 flyttade Dalkurd från Borlänge till Uppsala, och spelar numera sina hemmamatcher på Studenternas IP,   IK Sirius hemmaplan. HIF och Dalkurd möttes i superettan 2017. Mötena slutade med en 5-0-seger för Dalkurd hemma, och oavgjort 2-2 på Olympia. Det är historia nu, men även om Dalkurd i år spelar i div 1 norra efter att ha degraderats från superettan i fjol, när man slogs ut av Landskrona BOIS i kvalet, är det ett mycket svårspelat lag.

Den f d HIF-spelaren Filip Sjöberg spelade i Dalkurd i fjol, men återfinns i år i Ängelholm. I övrigt har Dalkurd värvat friskt och plockat in spelare som bl a anfallsspelarna Dillan Ismail (Umeå), Umit Aras (Gamla Uppsala), Ezequiel Montagna  (Norrby), Arian Kabashi (Elfsborg) och Victor Söderström ( Akropolis), mittfältarna Bakhtar Rahmani ( FK Sabail, Azerbadjan) och Marcel El-Marakbji (Malmö FF U 19) och målvakten nJonathan Viscosi  (Sirius). Laget tränas Mesut Meral som är ny för året. Målsättningen är att studsa tillbaka till superettan direkt.

Efter första cupmatchen mot IK Gauthiod förra helgen, där HIF gjorde en väldigt blek och oorganiserad  insats, möjligtvis förutom de sista tjugo minuterna då Brandur Hendrikson var den som visades attityd, och eldade igång sina lagkamrater, behöver di röe steppa upp på flera nivåer, framförallt mentalt. Fotboll handlar alltid om att visa att man vill vinna matcher. Jörgen Lennartsson sa till HD att matchen hade gett många svar, tyvärr tyckte jag att den gav mest nya frågetecken. Exempelvis så känns Rasmus Jönssons spel fortfarande tveksamt och osäkert.

Det känns alltid som att trampa på en öm tå, när man vågar kritisera Rasmus Jönsson. Alla HIF-are och så även jag, älskar Rasmus och det han har gjort för HIF under alla år, men när vågar vi ärligt konstatera att han kanske inte håller högsta toppklass längre. Jag lider med Rasmus för jag vet vilken potential och vilket stort HIF-hjärta han har, men han trampar fortfarande vatten som han gjorde hela hösten i fjol efter Thailandsäventyret. Jag som alla andra hoppas av hela våra HIF-hjärtan att han hittar tillbaka till sitt rätta jag, men han utgör ett stort frågetecken i nuläget. Jag saknar hans tempo, hans passningsskicklighet och hans unika blick för spelet, som är hans stora grundkvaliteter.

En annan spelare som man har rätt att kräva mer av är Max Svensson. Han vaknade till de sista tjugo minuterna mot Gauthiod när Brandur kom in, annars gav han ett lojt, geistlöst vilset intryck under matchen. Van den Hurk gjorde inget större intryck mot Gauthiod heller, men med rätt understöd är han en tuff striker som kan göra många mål. Viktor Lundberg kan nog ta den rollen på sikt och vinna bollar högt upp på den sista tredjedelen, och dels hitta egna avslut, eller passa till van den Hurk i bättre lägen. Nyförvärven växer match för match. Loeper gjorde en bra match mot Gauthiod. Han utmanade, breddade och slog många fina inlägg, och Kreida är urstark som defensiv mittfältare. En position som dock måste prioriteras är vänsterbacksplatsen.  Emil Hellman har gjort det bra i de tidigare matcherna, men var direkt dålig i helgens cupmatch. Granqvist måste få in en rutinerad vänsterback, då kan Hellman vara bra som komplement.

Samtidigt måste vi ta cupmatchen mot Gauthiod för vad den var. Ett led i ett lagbygge som ska inte ska vara färdigt förrän till seriepremiären i årets superettan, mot GIF Sundsvall tisdag den 13 april på NP 3 Arena.

På träningarna i veckan kom det glädjerapporter om Andreas Granqvists fysiska status varje dag. Granen tränar för fullt, och säger till HD att han känner full styrka i de delar av kroppen som han har haft skadeproblem i under drygt ett år. Han vill känna sig stark nog att delta i spelets alla moment fullt ut innan han och fysteamet ger klartecken för matchspel. Hur det än är så innebär hans närvaro på planen, att laget lyfter sig flera procent, framförallt mentalt, eftersom hans roll som pådrivare ger ovärderlig energi till hela laget.

Matchtruppen:

1. Anders Lindegaard [mv]
2. Ravy Tsouka
5. Brandur Hendriksson
6. Andreas Landgren
7. Viktor Lundberg
8. Vladislav Kreida
9. Alhaji Gero
10. Rasmus Jönsson
11. Max Svensson
13. Wilhelm Loeper
14. Casper Widell
16. Jakob Voelkerling Persson
21. Charlie Weberg
23. Noel Mbo
24. Emil Hellman
26. Victor Göransson
39. Anthony van den Hurk
50. Nils Arvidsson [mv]

Matchen spelas, under morgondagen, på Olympiafältet Plan 10 med start klockan 15.00