Thörn: Lennartssons luftslott sprängs i realtid.

Börjar du bli orolig? Jag med. För det här ser inte bra ut. Det här är inte tillräckligt bra för att vara Helsingborgs IF. Det spelar ingen roll vilket motståndet är. Just nu sprängs Jörgen Lennartssons taktiska luftslott i realtid och granatsplittret ligger över hela Olympiafältet…

Visst går saker i rätt riktning, det offensiva spelet har embryon som visar att man kan bygga ett konstruktivt spel och presspelet fungerar också ibland, men överlag är man inte ens nära att vara där man borde vara. Utvecklingen går helt enkelt för långsamt. Det spelar inte någon roll att Jörgen Lennartsson pratar om ett varierat anfallsspel som ska vara effektivt om speltempot är så pass lågt som det är. Det spelar ingen roll att Jörgen Lennartsson pratar om en hög pressfotboll om man inte fullföljer presspelet kollektivt som ett lag utan låter individer pressa en och en. Då är det lätt för ett så pass passningsskickligt lag som Dalkurd att spela sig ur samma press.

 

Fotbollen var menad till att vara vacker. Men just nu är ingenting vackert i HIF:s spelidé. Jag var 11 år när jag såg en ung och tanig Rasmus Jönsson trollbinda en hel Arena med sin teknik och närvaro. Jag var 23 år när jag såg en äldre men lika tanig Rasmus Jönsson få ett helt Olympiafält att glömma bort att han ens var där. I Jörgen Lennartssons huvud är det menat att han ska vara Picasso som med fina färger ska få Anthony Van Den Hurk att måla. Tyvärr är det så att Rasmus i nuläget verkar helt färglös och utan kreativ ådra. Att därifrån gå till att säga att Rasmus Jönsson är slut som är fotbollskonstnär är däremot att vanhedra honom. Då har man aldrig förstått Rasmus Jönsson. Hur briljant han kan vara. Hur välsignad han är med sin spelförståelse och teknik. Snarare är det så att det finns områden som i nuläget är betydligt mer kritiska. Ett sådant område är rollen som vänsterback. Tyvärr är det bara så att den i nuläget inte är tillräckligt bra. Om man är Jörgen Lennartsson och vill ha effektiva, snabba anfall kan det helt enkelt inte ta så pass lång tid som det gör för Emil Hellman att slå ett inlägg. Det går på tok för långsamt.

Och när vi nu avfärdat HIF:s vänstersida inser vi ganska snabbt att HIF befinner sig i ett slags Moment 22 på sin högersida. För säga vad man vill om evighetsmaskinen Andreas Landgren men det händer inte särskilt mycket kreativt i det offensiva spelet i nuläget. Därför är det bra att man då har Wilhelm Loeper som definitivt visar upp kreativa kvalitéer. Det är bara synd att han ibland helt verkar sakna fallenhet för ett kollektivt presspel. Lennartssons höga pressambition funkar bara om man gör det som lag och tillsammans låser fast motståndarnas lagdelar. Men den misslyckade symbiosen är nu ett av HIF:s största problem till varför det ser ut som det gör.

 

Om allt är dystopi, anarki och melankoli? Självklart inte. Det finns ljusglimtar här och var. Som att Viktor Lundberg antagligen också ska in i denna startelvan vilket betyder ytterligare en spelare med kreativ förmåga och som kan hitta vägar igenom defensiva beståndsdelar. Det är lång tid kvar till seriestart och därför också lång tid kvar att få saker att gå ihop. Däremot får man inte glömma bort att HIF är en storklubb. Då kan man inte gömma sig bakom “Lennartssonska” deviser som “Långsiktighet” och “Preseason light”. Det gäller även fansen. I HIF är alltid kraven höga. I Helsingborg är vi ärliga med vad vi tycker och känner när vi är missnöjda med stadens fotbollslag. Därför är det bara att säga som det är. Vi ser det som vi ser. I de enklaste av terminologier. I de bekvämaste av ordval och definitioner: Det här är inte bra nog.