”På fotbollsplanen kommer nog Adam Kaied aldrig växa upp. Tur är väl det, för HIF behöver en Peter Pan just nu. Någon som kan ta Tingelings magiska stoft och sprida det över Anthony Van Den Hurk, Max Svensson och Wilhelm Loeper så att de kan flyga”
Hans hårsvall studsar i luften när han springer. Han låter Bollen gå igenom benen på honom själv, han vänder och vrider ut och in på sig själv och de två motståndarna i mörka tröjor är plötsligt lika mycket ut och in. Ravy Tsouka sitter bakom mig på läktaren och visslar imponerat samtidigt som jag skrattar till.
De flesta får höra någon gång i vårt liv att det är dags att växa upp. En del får höra det när de är 18, andra när de är 28. Vi vet bara inte när det sker. På fotbollsplanen kommer nog Adam Kaied aldrig växa upp. Tur är väl det, för HIF behöver en Peter Pan just nu. Någon som kan ta Tingelings magiska stoft och sprida det över Anthony Van Den Hurk, Max Svensson och Wilhelm Loeper så att de kan flyga. HIF har gott om Kvalité. Men det händer väldigt lite offensivt. Om Adam Kaied imponerade så pass mycket under sina 10 minuter igår att han spelade till sig en startplats? Nä. Men just nu är Rasmus Jönsson en skugga av sitt gamla jag. Det är sorgligt. Han verkar ha fastnat i någon fotbollsmässig motsvarighet till Landet Ingenstans. Där inte händer något. Där saker och ting slutar att vara förståeliga. Det finns dock gott om magi. Jag hoppas att han hittar det. Får utlopp för det på planen. Fram tills dess kommer jag att vänta på honom och det bör du också göra. Men Jörgen Lennartsson borde också vara så pass ärlig mot sig själv, laget och Rasmus genom att försöka hitta någon annan lösning.
Jörgen Lennartssons problem består dock inte enbart i Rasmus Jönsson. Att påstå något sådant är befängt. Nä, just nu är det största problemet att Jörgen Lennartssons offensiva spelidé är extremt tandlöst och förutsägbart. Det är klart att det såg bättre ut de sista 10 minuterna men att använda dessa 10 minuter som lackmustest på att Lennartssons offensiva “Masterplan” kommer fungera någon gång den här försäsongen, den här säsongen eller det här seklet håller inte. Utvecklingen från den 14 Januari och framåt har gått för långsamt och som Supporter bör man kunna förvänta sig mer i offensiv företagsamhet efter drygt 540 minuter fotboll. Just nu är HIF:s offensiv lite alltför likt en 5-årings målning under bildlektionen. Det är för abstrakt, för lite idé och alldeles för spretigt. Det finns dock väldigt mycket färger och intryck. Du har en Max Svensson som har en väldigt stor uppsida, du har en Van Den Hurk som mycket väl kan bli en rödblå supernova detta året och en Wilhelm Loeper, där det någonstans känns som att det bästa inte hänt än. Det som behövs är en betydligt mer konkretiserad offensiv tanke och plan. Det har man inte i nuläget och det är tydligt.
Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN / COP 89 / MI0099
I övrigt fick 90 minuter uppe i Göteborg oss alla att sjunga på The Whos klassiker “The Kids are alright”. För igår var kidsen faktiskt helt okej. Victor Göransson bjöd på både Ungdomligt infall och en straff, Casper Widell styrde in motståndarmål, Emil Hellman bjöd på inläggslotteri och Adam Kaied ville lite för mycket. Än sen då? Annars var de faktiskt med beröm godkända. Förra året fick vi se fotbollsnomader göra misstag på misstag samtidigt som Olof Mellberg hela tiden sköt fram ungdomsdiscot med Casper Widell i spetsen. En del i att vara ung är att göra misstag och lära sig från dem. Därför rör det mig heller inte lika mycket när jag ser HIF:s kids göra ett par små fadäser här och var, för utvecklingspotential finns det gott om. Och det känns på något märkligt sätt rätt betryggande. För det är med dessa kids HIF:s framtid ligger. Det känns alright.
Nä, det var inte första gången Ravy Tsouka och jag imponerades av unge Adam Kaied, där på läktaren på Olympiafältet för en vecka sedan. Och antagligen inte den sista heller.
The Kids are alright…
Det är ungdomarna som gjorde skillnad i attityden. Hellman och Widell får känna på hetluften från början och övriga som kom in gav laget en ny injektion. Det fanns också en hel del intressant att ta med från matchen.
Mot ett så skickligt lag som Häcken så blev backlinjen tränad på både presspel och snabba omställningar av motståndarna. Det var i och för sig var många slarviga uppspel från centrala backlinjen som var på för mycket chans och det går inte mot Häcken. Men det är otroligt viktigt att de får möta lag som har spelskicklighet.
Det offensiva spelet var faktiskt bättre än någon av de andra matcherna, fr.a. i andra halvlek då det var minst en handfull avslut på mål.
Nu är det självförtroende som hindrar spelarna från att gå på avslut direkt när de får chansen.
Hurk gjorde också en bra match med många bra löpningar med och utan boll.
Just nu är det Rasmus och Max som inte är med i spelet. JL och ML måste jobba extra hårt med dem för att få igång ett längre anfallsspel.
Sammanfattningsvis var matchen en bra test för spelarna enligt mig.