Klinteberg: “Premiären kan ge en fingervisning om vad vi kan förvänta oss av den kommande säsongen”

Heaven or Hell? På tisdag är det åter dags för seriepremiär. Att HIF blandat och gett, i premiärerna, genom åren är allmänt känt. AOHs Martin Klinteberg har kikat på våra 10 senaste premiärer och kan konstatera att inledningsmatchen, i stora drag, faktiskt kan ge en fingervisning om vad vi kan förvänta oss av den kommande säsongen…

Att det skall spelas 30 omgångar innan vi har ett facit av den innevarande säsongen behöver man inte inte vara Einstein för att räkna ut. Men efter att ha kikat närmre på 2010-talets premiärer kan man ändå, till stor del, se ett mönster som är genomgående. En lyckad premiär innebär, i de allra flesta fallen, att vi får en rätt bra bild av vad vi kan förväntas oss av den kommande säsongen. Häng med på en historiskt nostalgitripp som tar sin början under en av klubben allra främsta säsonger i modern tid

2011

Få, om än någon, anade att det var de blivande svenska mästarna som kommit till Strandvallen, i Hällevik, när det vankades Allsvensk premiär på Listerlandet. Matchens enda målskytt, Erik Sundin, tvekade inte heller en endaste sekund när han rullade in segermålet, mellan benen, på Mjällbys målvakt Mattias Asper. Säsongens första trepoängare var ett faktum och efteråt kunde Conny Karlsson styra bussen, mot Helsingborg, med ett leende på läpparna.

“Matchen var allt annat än välspelad men jobbet blev gjort!” Conny Karlsson efter den Allsvenska premiären

Tre av trettio omgångar låg HIF på en andra plats men i övrigt handlade det om en ren defilering där man bla kunde notera att laget satte 55 bollar på 30 omgångar. Kronan på verket var 7-3-segern, mot Trelleborg, och det faktum att man tvålade till Malmö med hela 3-0 på bortaplan.

HIF vann SM-guldet för sjunde gången, vilket blev klart i den 27:e omgången, nästan en månad innan den sista omgången skulle spelas, när HIF, den 25 september 2011 slog GAIS med 3–1 samtidigt som Malmö FF spelade 1–1 mot AIK som var den enda konkurrenten till SM-guldet vid tillfället. Detta var klubbens första SM-guld på 2000-talet och den första sedan 1999. Truppen firade sitt SM-guld på en buss på väg tillbaka till Helsingborg och togs emot av fansen på Olympia. Dock fick man inte motta Lennart Johanssons pokal förrän den 23 oktober 2011, efter att den sista omgången spelats.

2012

Efter det makalösa fjolåret var det kanske inte konstigt att HIF klev in som storfavoriter i bortapremiären mot Norrköping. Två veckor tidigare hade man dessutom tvålat till AIK (2-0) i Supercupen och nu skulle skåningarna visa att SM-guldet inte bara var en tillfällighet. En islänning vid namn Gunnar Heidar Thorvaldsson ville dock annorlunda och i den 16:e minuten satte han matchens enda boll bakom en överspelad Pär Hansson i HIF-målet.

Norrköping var aggressivare, piggare och framför allt mer sugna på att spela boll vilket fick en att undra vad HIF använt sin fem månader långa försäsong till? En räddad boll på mållinjen, en stolpträff och en ribbträff. Norrköping var på de tre misslyckade(?) försöken närmare ett mål än vad HIF var på hela matchen. HIF kom ändå med Allsvenska debutanter som Jere Uronen, Alfred Finnbogason och Loret Sadiku (som för övrigt var bäst i bortalaget). Men det ville sig inte riktigt för mästarna denna dagen. Det ville sig, för övrigt, inte för mästarna under hela säsongen…

Under sommaruppehållet, när HIF låg på en femteplats, hade ledningen fått nog. Man ville få till en ändring och det var andretränaren, PeO Ljung som fick kläs skott för den svaga inledningen. Detta blev dock inte populärt hos Conny Karlsson som, efter ett bråk med dåvarande klubbchefen Jesper Jansson, valde att avgå i protest. Klubben valde istället att plocka in den förre guldmakaren Åge Hareide. Norrmannen fick inte så mycket bättre utväxling på det hela utan landade klubben på en 6:e placering. Åge, som säkert hade kunna tänka sig att stanna kvar, ansågs för gammal och fick lämna sitt uppdrag till förmån för en ny tränare. Tilläggas bör kanske att Åge, som då var 59 år, efter tiden i HIF har hunnit en del andra uppdrag som att vinna SM-guld med Malmö, vara förbundskapten för Danmark och, numera, agera huvudtränare i norska Rosenborg. Så var det med det….

2013

Roar Hansen hade tagit över efter Åge Hareide och HIF skulle försöka bibehålla sin position som en av Sveriges främsta klubbar. Hösten hade klubben ägnat åt spel i Europa League och att man tvingats till, ett helt naturligt, vinteruppehåll sved i HIF-hjärtat. Uppenbarligen så hade uppehållet även varit frustrerande för spelarna som, när väl premiären stod för dörren, betedde sig som kossor på grönbete…

“Solen sken, vädret var perfekt och inramningen likaså. Det var premiär och den kunde inte ha startat bättre än den gjorde, tre mål redan innan halvlek och Djurgårdarna fick knappt låna bollen av Helsingborgs spelarna”

Pär Hansson bar kaptensbindeln och med May Mahlangu och Ardian Gashi, på mitten, och med David Accam/Robin Simovic i offensiven så var förväntningarna, på HIF, stora även denna säsongen. I premiären, mot Djurgården, var det nog inte som kunde beklaga sig över insatsen. Full gas från första minuten och när domare, Markus Strömbergsson, blåset för pausvila så hade HIF redan fastställt slutresultatet till 3-0. Målskyttarna hette Mattias Lindström (5:e minuten) och David Accam (31:e och 34:e minuten) och segern var helt odiskutabel.

HIF fortsatte på den inslagna linjen och höll i serieldeningen ända in på sensommaren. En svagare höst innebar dock att man trillade neråt i tabellen. Malmö, som bara förlorade fem matcher på hela säsongen, tog guldet medan HIF fick nöja sig med en femteplats. Därmed stängdes dörren till Europa, med facit i hand, på obestämd tid…

 

2014

2014, och premiären mot Djurgården, betecknas av många som en av de värsta, om inte den värsta, dagen i klubbens historia. Det var upplagt för fest och inte blev det sämre av att David Accam gav hemmalaget ledningen i den 25:e minuten. Djurgården kvitterade dock några minuter senare men den här premiären handlade inte om resultatet och det fantastiska vädret utan snarare om den tragedi som utspelade sig under några timmar i- och omkring Olympia.

Det hade gått 40 minuter av matchen när en ensam supporter sprang in på planen. Supportern fick springa nästan ett helt varv innan han stoppades av vakter. Samtidigt som han togs om hand tog sig flera djurgårdsfans in på planen. Anledningen var att en supporter skadadats allvarligt inför matchen och fördes till sjukhus med allvarliga skallskador. Ryktena om att den skadade supportern avlidit (något som bekräftades efter matchen) nådde snabbt djurgårdssupportrarna som skanderade “mördare, mördare” mot helsingborgsklacken.

Matchen har planerats till en lönehelg. Slumpen gör att Rögle spelar hockeymatch hemma mot Djurgården under lördagen. Djurgården som av tradition brukar ha ett stort antal supportrar vid den allsvenska bortapremiären mobiliserar 4000 fans som reser till nordvästra Skåne. Redan under kvällen/natten är det oroligt i stan vilket slutligen får utgången att en 43-årig bortasupporter, blir nedslagen, och avlider vid Kärnantrapporna.

Matchen avbröts och spelades aldrig klart. Malmö FF spelade hem guldet och HIF hade en rätt ojämn säsong där man, trots tre raka förluster i slutomgångarna, hamnade på en 9:e plats

 

2015

Med Emil Krafth och Jere Uronen i backlinjen, Darijan Bojanic på mitten och Astrit Ajdarevic/Jordan Larsson på topp så åkte HIF till Kalmar, och premiären, som favoriter. Målvaktskador ställde dock till det vilket innebar att målvaktränaren, Daniel Andersson, fick kliva in mellan stolparna som en nödlösning. Kanske var det just hans insats som dock räddad en poäng i 0-0 mötet på Guldfågeln Arena.

Det var en väldigt händelsefattig match. HIF hade spelet stora delar av matchen men hade fruktansvärt svårt att skapa några riktigt heta chanser. Kalmar skapade inte heller mycket och så här i efterhand är det svårt att minnas ett enda bra läge från den först halvleken. I den andra spelade Kalmar upp sig lite och började ta över spelet. Det dröjde dock till sent i matchen innan den första riktigt heta målchansen kom. Först en nick som “Danne” gör en bra räddning på men sen kom det stora läget. Emil Krafth slarvar och ger Kalmar ett friläge, “Danne” kommer dock ut och gör en riktigt bra räddning. En godkänd premiärmatch men inte så mycket mer. Fanns dock en hel del positiva saker att ta med sig så som en storspelande “Danne”, Andreas Landgrens comeback, Fredrik Helstrups debut och inte minst den röststarka bortaklacken som förgyllde en, för övrigt, råkall eftermiddag i Kalmar.

Och resten av säsongen då? Jo, HIF rörde sig mest i mittens rike och när sista sparken var avklarad så hade man nått en åttondeplats. Guldet gick till Norrköping som därmed tog sitt första SM-guld på 26 år

 

2016

Gefle, på bortaplan, är aldrig någon lätt uppgift och det var just “norrlänningarna” som stod för motståndet i den Allsvenska premiären 2016. HIF, ledda av Henrik Larsson, mönstrade nykomponerad elva som bla innebar ett anfall med Jordan Larsson och Linus Hallenius på topp. Och vilken smakstart man fick när just Jordan Larsson satte dit 1-0 redan i den 9:e minuten. Snart vaggades dock HIFarna in i hemmalagets låga tempo men någon större fara osade dock inte kring Matt Pyzdrowskis mål. Med 10 minuter kvar höll dock Simon Skrabb sig framme och satte bollen bakom HIF-målvakten. 1-1 slutade matchen och HIF-supportrarna ryckte mest på axlarna med att “en premiär är alltid en premiär”

Tyvärr var väl just resultatet snarare en fingervisning om vilken säsong som gudarna hade i sina planer för HIF. I mitten på Maj låg ändå laget och nosade på en topp 5 placering efter att man bla vunnit mot både AIK och MFF under våren. Sakta men säkert började man dock tappa såväl spel som självförtroende och efter en ynka seger, på 14 raka matcher, gick det plötsligt upp för supportrarna att en överhängande risk för degradering var nära förestående. Vi vet alla hur det slutade! En 14:e placering och negativt kvalspel, mot Halmstads BK, där 11 000 åskådare fick se Marcus Mathisen, med två mål inom loppet av tre minuter, skickade ner HIF i andradivisionen efter 24 raka säsonger i Allsvenskan

 

2017

Stukade men revanschsugna! Det kunde nog sammanfatta Di Röe när de kom in på Olympia för premiärmötet, med Trelleborgs FF, inför storpublik. I samma veva invigdes nämligen Nya Olympia vilket lockade närmre 13000 åskådare till matchen. Att cupspelet (3 raka förluster) hade mer att önska. Fokusen låg på seriespelet och målsättningen att omgående ta klivet upp, i Allsvenskan, efter förra säsongens degradering.

Det bjöds på allt annat en skönspel och därför var, inbytte, Jesper Langes mål i den 80:e minuten extremt förlösande. Ett fullt rättvist resultat sett till att hemmalaget hade den mesta delen av såväl spel som chanser. Segern blev inledningen på en 12 matcher lång resa utan förlust. När halva serien var spelad låg laget fortfarande topp tre men efter en, oerhört svag höst, så insåg man, redan med några omgångar kvar, att målsättningen misslyckats och att man skulle få spendera ytterligare en säsong i andradivisionen. Man avslutade säsongen med att åka på en 2-0 förlust, mot Öster på Olympia, inför en av klubbens sämsta åskådarsiffror i modern tid. Endast 4285 personer hade orken att bege sig till vår hemmaborg för att sätta punkt för en svag säsong…

 

2018

2018 var ett revanschens år efter misslyckandet året innan. Försäsongen hade, trots att man missade avancemang i cupen, sett oerhört lovande ut och när Öster kom på besök så var siktet inställt på att, omgående, visa var skåpet skulle stå. Hungern, efter fotboll, var stor – inte minst då det “riktiga” premiären, mot Halmstad borta, ställts in pga ospelbar plan. 8124 personer hade bänkat sig på Olympia denna underbara försommardag och HIF-spelarna ville visa att de skulle ge oss lön för mödan genom att bjuda upp till ett spel som vi dels kunde njuta av, men som samtidigt visade effektivitet och trygghet. Man började i ett högt tempo med kraftig press på motståndarna, med snabbt och rörligt passningsspel med bredd och djup, och med fin teknik, rörlighet, instick och fantasi. De första 15 minuterna var det nästan bara ett lag på plan. HIF dominerade matchbilden totalt, och kom i våg efter våg med sina anfall.

Det var dock först efter att HIF slutat dominera matchbilden kom så det befriande 1-0 målet i 38:e minuten. Högerbacken Anders Randrup som gjorde många fina ruscher på sin kant ryckte förbi Östers ytterback och passade snett inåt bakåt till Max Svensson som säkert rullade in bollen i högra hörnet av målet. När vi knappt hunnit sätta oss till andra halvlek gör Max Svensson sitt andra mål för dagen. Trots att Bjarnason hjälper Öster, via ett snöpligt självmål, till en reducering så blir islänningen senare neddragen med en efterföljande straff. Denna förvaltar Darijan Bojanic på bästa sätt, upp i nättaket, och 3-1 är ett faktum. Resultatet står sig matchen ut och blir även synonymt med resten av säsongen. Med halva serien spelad kliver HIF upp på direktuppflyttning och med tre omgångar kvar så säkrar man seriesegern. Klubben avancerar därmed åter till högsta serien efter två säsonger i Superettan

 

2019

Drygt 11 000 åskådare hade bänkat sig på Olympia den sista dagen i Mars för att få uppleva HIFs återkomst i högsta serien. IFK Norrköping stod på menyn och, som vanligt, var förväntningarna höga på hemmalaget. Det dröjde bara åtta minuter innan en stekhet Rasmus Jönsson inledde målskyttet med sin vänsterfot. De första femton minuterna visade HIF upp ett fint rappt och rörligt passningsspel där man var trygga i sitt grundspel, och i sina positioner, och Rasmus Jönsson, Wanderson och Moro dominerade spelet.

De må vara att “hemvändande” Jordan Larsson kvitterade för gästerna men innan pausvilan hade Jönsson åter visat sin klass genom att sätta dit 2-1 i den 36:e minuten. Någon riktig nerv blev det väl aldrig riktigt men visst var det många som andades ut när Andri Bjarnason fastställde slutresultatet, 3-1, knappa 10 minuter från slutet. En imponerande premiärseger som fick supportrarna att drömma om svunna tider. Till slut skulle det räcka till en 10:e plats för DI Röe medan Norrköping, som hämtade sig efter premiärförlusten och en usel inledning, nådde en femteplats

 

2020

Den 5 april blev 15 juni när HIF äntligen fick spela allsvensk premiär 2020 mot den allsvenska nykomlingen, och debutanten, Varbergs BoIS. En märklig tillställning där en pågående pandemi innebar att premiären spelades inför ett folktomt Olympia. Och lika bra var väl det även om HIF, denna kvällen, verkligen hade behövt sin 12:e spelare på Södra Stå. Varberg vann nämligen med hela 3–0 och kunde ha vunnit med ännu större siffror efter ett ribbskott och ytterligare ett jätteläge.

“– Ett lag i total upplösning. Jag vet att det är ekonomiska problem i HIF, jag vet att Granqvist är borta, jag vet att (Andreas) Landgren är borta och att Mix Diskerud inte var spelbar idag, men det får inte se ut som det gör. Det är fel i allt. Man klarar inte ens av att kasta inkast. Man ser ut som ett juniorlag, ett dåligt juniorlag. HIF måste först och främst få in de rutinerade pjäserna igen och sätta ett spel där det är balans i det” Daniel Nannskog SVT

I skadade Andreas Granqvists frånvaro fick då 17-årige Casper Widell göra allsvensk debut och bilda mittlås med Erik Figueroa. Framför dem fanns ännu en debutant i Jakob Voelkerling Persson som hade till uppgift att hålla ihop innermittfältet ihop med Armin Gigovic. Stor matchhjälte blev Astrit Selmani som, under försäsongen, ryktats till just HIF. Två mål, och en assist, gav såväl Selmani som Varberg en smakstart på Allsvenskan. Hur det sen gick? Jo, Varberg nådde en imponerande 11:e placering medan HIF, då tränad av Olof Mellberg, fick se sig nedflyttade till Superettan igen