Thörn: “Den inbillade friske”

Envishet är en dygd säger många. I HIF:s fall är den däremot fotbojan som drar de djupare ner i Superettan-träsket. Träsket där man kan gå vilse, trampa snett och aldrig får näsan ovanför det leriga vattnet igen. Träsket där kvalité försvinner, där förväntningar sänks och där man till slut försvinner till ljudet av små bubblor som spricker när livsgnistan till slut faller bort. För att bli av med fotbojan måste man börja jobba aktivt nu. För nu måste det faktiskt hända något. Man måste sluta gömma sig bakom “Blandad kompott” och “helt okej”. Man måse sluta säga att man är fortsatt obesegrade och att det på något sätt höjer acceptansen för att spela 0-0 mot halvbra Superettan-lag. Framför allt måste man ta bladet från munnen och säga att Offensiven just nu inte fungerar. Just nu tar man endast poäng för att man defensivt är solida. Det håller inte i längden. Inte om man vill nå uppflyttning. Just nu har man huvudrollen i Superettans “Den inbillade friske”.

HIF får inte tappa sin kravbild. Då väntar vi bara på obduktionsrapporten. Den som kommer när säsongen är dödförklarad sedan länge och vi förtvivlat zappar fram och tillbaka från tabellen till kommande omgångar på Text-TV. Försöker få poängen att gå ihop och ser över matcher som ska klaffa. HIF är för bra för att hamna i någon sådan desperation. HIF har truppen som krävs för att klara detta helt på egen hand. Någon obducent behövs inte heller eftersom att vem som helst med fotbollsöga kan se vad som står i journalen. Offensive Deficiency. En svensk översättning skulle vara brist på Offensiv. Förvisso har HIF en bra förmåga till att kontra, men när man måste anfalla genom etablerade anfall på offensiv planhalva, är man extremt förutsägbara och ofarliga. Det är ett enormt problem för ett lag som med stor sannolikhet kommer möta många lag som redan är inställda på att HIF kommer ha initiativet från avspark och därför frivilligt backar hem.

För att förhindra vitaminbrist krävs en allsidig kost och för att förhindra en bristfällig offensiv krävs en allsidighet som involverar många fler offensiva element. Hos HIF fallerar flera av dessa moment samtidigt. C-vitaminen från Curacao måste få balanseras ut med andra kosttillskott för att få igång HIF:s offensiva corpus och metabolism. Att påstå att Rasmus Jönsson på toppen av den offensiva mittfältstriangeln står för den Offensiva Vitamin-Shoten som krävs, är att grovt feldiagnostisera problemen som just nu utspelar sig framför för våra ögon.

Nej, den rödblåa patienten är inte död än men gör man inte något nu för att försöka hitta lösningar på sin havererande offensiv blir det bara konstgjord andning fram till Juli då vi inser att drömmen om uppflyttning redan lämnat jordelivet och förpassats till andra sidan årskiftet när nästa chans kommer. Jag vill inte vänta så länge. HIF har truppen redan nu för att vi inte ska behöva vänta så länge. Någon receptbelagd medicin för att få igång offensiven finns dock inte, bara alternativ sådan. Man får helt enkelt prova sig fram. Kanske innebär det att fortsätta prova med Viktor Lundberg som offensiv mittfältare, även om de 10 minuter han fick i den rollen igår knappast gav mersmak. Kanske innebär det att faktiskt låta Dennis Olsson äntligen få chansen. Som sista utväg för att få liv i HIF:s offensiv finns alltid den taktiska defibrilatorn hos Chefsdoktor Lennartsson. Börja om helt och byta spelsystem. Men där tror jag inte han är riktigt än.

I väntrummet utanför sitter Assad Al Hamlawi och väntar på att få komma in. Han har bokat tid nämligen… Tid och plats vet däremot ingen. Om HIF:s botemedel finns i hans fötter vet bara han själv.