Thörn: Besvikelse, Skymf, Insikt.

Besvikelser är ett symptom av att vara HIF:are. Du lär dig ganska snabbt att du kommer få uppleva dem. Detta gör att du med tiden också bygger upp ett immunförsvar. Detta immunförsvar gör att du fortfarande blir besviken och deprimerad när dessa besvikelser kommer, men att du snabbt också kan återhämta dig. Det som däremot skedde igår på Olympia var så nära en förolämpning och skymf mot den stolta 114-åriga Institution som är Helsingborgs IF. Det var ingen besvikelse, det var på en helt annan nivå. Däremot var det knappast någon Harrisburg, Fukushima eller för den delen Tjernobyl-katastrof som utspelade sig på Olympia, där det radioaktiva avfallet i form av dåliga spelarinsatser bidrog till en isolerad kollaps under endast 90 minuter. Då har din inre haverikommision gjort en alldeles för enkel och simplifierad analys av vad som just nu sker i Helsingborgs IF. Nej, det som skedde igår var bara motsvarigheten till att en Småländsk tjur från Växjö i 90 minuter fullständigt massakrerade och förstörde det glashus i form av offensiv spelidé som Jörgen Lennartsson i sin fantasi har byggt upp under försäsongen. Den som bara han har trott på. Den var porös, ömtålig och svag sedan innan och nu förstördes den fullständigt. Men varningsflaggorna har funnits där länge, ända sedan matchen mot Gauthiod den 21 Februari för att vara exakt. Det som skedde igår var bara det som till slut fick huset att rasa.

Därför skulle det som skedde igår, om möjligt vara det bästa som hade kunnat ske för Jörgen Lennartssons och HIF:s skull. För inte kan han efter slutsignalen igår gå runt på Olympias gröna gräs och plocka upp glasskärva efter glasskärva av sitt offensiva glashus som en gång varit och sedan ta sin taktiska limpistol för att försöka en gång till. Försöka klistra ihop sitt glashus på nytt. Att börja om på måndag likt en gruvarbetare och gräva sig längre ner i gruvschaktet av fantasilöshet, fyrkantighet och anfallsapati. Nej, istället måste matchen igår vara det som till slut får honom att inse att hans forskning i sengångarfotboll måste skjutas på framtiden. Nu handlar det om att börja om. Börja om, börja om. Alltså inte finjustera eller putsa på speldetaljer, utan att på riktigt gå fram till sitt taktiska whiteboard och sudda ut allt. Heck, kasta ut hela Whiteboarden om det behövs. För det spelar faktiskt ingen roll om du adderar Assad Al Hamlawi eller Anthony Van Den Hurk till det som i nuläget är ett krystat försök till anfallsspel. Ingen av dem kommer kunna att enkom frälsa HIF i 24 matcher till på ett sådant sätt att HIF når avancemang i år. Det behövs helt enkelt en taktisk dusch där man hittar ett nytt sätt att anfalla.

I lokalmedia frågar man sig om Andreas Granqvist spelar EM i sommar. Helt ärligt: Är det någon i 042-området som bryr sig? Helt ärligt: Är det den stora frågan just nu? För helt ärligt tror jag att Andreas Granqvist har större problem hemmavid, även om jag såklart hoppas för hans egna skull att han kommer med. Men bortom spekulationer om huruvida Andreas Granqvist bollar gris med Emil Forsberg, Alexander Isak och Company i sommar finns det numera en krass verklighet som gick upp för de flesta igår: Det här laget, med de här spelarna kommer aldrig att nå avancemang med den här offensiva spelidén. Jag hoppas med botten av mitt hjärta att Jörgen Lennartsson kom till samma insikt. Annars kommer hans tid i klubben bli kortvarig.