Inför HIF-Falkenberg med Hasse Eklund: “Det är tufft att ramla ner från en serie”

Fotboll, Superettan, Falkenberg - Värnamo — 170809 Falkenbergs tränare Hans Eklund under fotbollsmatchen i Superettan mellan Falkenberg och Värnamo den 9 augusti 2017 i Falkenberg. Foto: Krister Andersson / BILDBYRÅN / Cop 147

Efter 2-3 hemma mot IFK Värnamo är det nu matchdags igen för HIF, som behöver vinna matcher för att haka på i den absoluta toppen. Falkenberg väntar på Olympia, och en som har erfarenhet av både “laget vid havet” och Skånes Stolthet är Hans “Hasse” Eklund. Vi på AOH tog kontakt med den gamle HIF:aren.

Efter att ha inlett spelarkarriären i Mönsterås fick du ditt stora genombrott i ett starkt Östers IF, tillsammans med bland annat en annan gammal HIF:are i Ulrik Jansson. Hur upplevde du den tiden?

Det var en härlig tid. Vi var ett bra och ambitiöst gäng som ville framåt och pushade varandra till att utvecklas och bli bättre hela tiden. Vi hade också hyfsade sportsliga framgångar, så det var på många sätt en tid som präglade mig väl och som jag minns tillbaka på med glädje.

HIF blev sedan sista anhalten i spelarkarriären när du återvände till Sverige efter utlandsäventyret, och du fick bland annat vara med om spel i Champions League i Skånes Stolthet. Hur ser du på din tid som spelare i klubben?

Det var såklart kul att tillhöra ett topplag med så många fina fotbollsspelare och hög ambitionsnivå. Det var det bästa laget jag spelat i, och det “högsta” i den svenska fotbollspyramiden. Sedan är det klart att Champions League-spel och spel i toppen av Allsvenskan var otroligt att få vara med om.

Sedan blev du tränare, och inledde den karriären i just HIF. Vad tyckte du om tiden i HIF:s ledarstab?

Först började jag som akademiansvarig i HIF. Jag hade hand om 80 spelare och femton ledare där, och det var kul att ha lite ansvar över budget och utveckling och så vidare. Sedan fick Peter Swärdh sparken och då fick jag hoppa in som A-tränare tills Stuart Baxter tog över, och sedan blev jag assisterande med honom.

Det var fantastiskt att få arbeta med Stuart. Han är en väldigt skicklig tränare som jag kunde lära mig mycket av, och sedan hade vi ju också Europaspel, Henrik Larsson som kom tillbaka och många andra skickliga fotbollsspelare som det var roligt att ha hand om, vilket gjorde min tid i tränarstaben till en fin tid.

Tränaruppdrag i Landskrona BoIS och Viborg följde. Hur utvecklades du som tränare under den tiden?

I Landskrona var jag ju assisterande till Henrik Larsson, och det var fantastiskt att få ta del av hans kunskap med tanke på det han varit med om i klubbar som Barcelona, Manchester United och Celtic.

Sedan fick jag chansen att bli huvudtränare i Viborg vilket var intressant på många olika sätt. Resultatmässigt gick det inte så bra, i en klubb som åkt upp och ner en del och jag fick ganska kort tid som tränare där. Det är en annan mentalitet och andra krav i Danmark, men en nyttig erfarenhet att ta med sig. Tränaryrket är ju ett erfarenhetsyrke och man lär sig mycket på vägen.

Sedan hamnade du i Falkenberg 2013, vilket är den klubb som du förknippats med mest som tränare. Bortsett från ett år i Kalmar spenderade du i princip åtta år i den halländska klubben. Vad var det som gjorde att du stannade så länge?

Falkenberg är en liten och familjär klubb och jag fick en viktig roll att vara med och påverka utvecklingen i Falkenberg på ett bra sätt, och jag tyckte att vi hela tiden tog steg framåt på det sättet. Vi blev också ett bra gäng i tränarteamet vilket såklart bidrar till att man trivs.

Sen hade jag ju inte någon riktig förhoppning eller aning om att jag skulle stanna och jobba kontinuerligt så pass länge i en klubb, men Falkenberg trodde på mig och det är jag tacksam för.

Hur speciellt var det att föra upp klubben till Allsvenskan för första gången någonsin, och sedan ta upp den igen ett par år senare?

Det är en speciell känsla när man lyckas med en sådan grej. Falkenberg hade ju varit ett lag för Superettan och Division Ett rätt länge, och helt plötsligt tillhörde man toppen av svensk elitfotboll. Så det var en stor grej för både Falkenberg och mig att få vara med om den resan och etablera laget på så hög nivå. Falkenberg var ju placeringsmässigt aldrig sämre än på 20:e plats i svensk elitfotboll under min tid i klubben.

När man gör en sådan resa tillsammans är det helt fantastiskt. Att gå dit i början på januari, kämpa och slita tillsammans och få en belöning i slutet av året. En uppflyttning är jäkligt kul att vara med om, så är det bara.

Vill du kommentera processen kring hur du nu lämnade klubben?

När vi ramlade ur Allsvenskan 2016 så fick vi en dålig start på 2017 i Superettan, men sen lyckades vi rädda upp det och hamna på en fjärdeplats. Nu händer lite samma sak igen, att man ramlar ur en serie och får en dålig start på nästa år.

Men jag känner att jag får vara tacksam för det stödet jag fått under en lång tid. Jag har varit där i sju och ett halvt år, så nu är det kanske läge att göra någonting annat. Jag ger järnet hela tiden, men tycker man inte att det är tillräckligt bra så får jag acceptera det och gå vidare helt enkelt.

Om vi nu fokuserar på HIF och tisdagens match, hur bedömer du det som HIF visat upp denna säsongen hittills?

Man ska veta om att det är tufft att ramla ner från en serie. Man vill såklart studsa tillbaka direkt, men det är mycket negativt som man bär med sig efter att åka ur. Jag tycker att ledarteamet kring HIF ser starkt ut och gör ett bra jobb, samtidigt som organisationen ser ut att stabilisera sig efter några turbulenta år. Det är svårt i en så stor klubb som HIF att få arbetsro, men det är väl det man behöver nu.

Man ser i årets Superetta att många lag är bra nuförtiden, och det är ingen självklarhet att en klubb som varit i Allsvenskan och har gamla meriter ska kunna köra över dessa lag. Jag tycker samtidigt att HIF har samlat ihop sina poäng och är med och fajtas när halva säsongen nu snart är spelad. Det är på hösten det avgörs så det gäller att vara med, men det är HIF även om det inte spelet sett 100% ut i så många matcher.

Slutligen, hur tror du att tisdagens match mellan HIF och FFF utspelar sig?

Jag tror att HIF har en liten fördel, även om det som alltid är jämna matcher i Superettan. Falkenberg har haft en tuff inledning på seriespelet, gjorde en bra match mot Jönköping sist men fick ändå stryk så det är en liten fördel för HIF rent mentalt. Även om man förlorade mot Värnamo senast så skapade man en hel del chanser och hade möjligheter att komma in i den matchen.

För intervjun i sin helhet, gå in och lyssna på det senaste avsnittet av AlltOmHIF-podden!