Tre mil nordost om Helsingborg, närmare bestämt i Ängelholm, har det under de senaste åren byggts en framgångssaga. Det arbetssätt som tvillingarna Cam och Chris Abbot har skapat i Rögle BK, är en modell som HIF kan lära sig väldigt mycket av. Bröderna har en filosofi med en uttalad kravbild, en tydlig spelide, professionell coachning och en exceptionell förmåga att få alla enskilda spelare att bygga självförtroende, och se sin självklara roll i laget.
Det har gjorts ett oändligt antal analyser av HIF:s upp- och nedgångar genom årtiondena. Alla svenska elitklubbar, så även storlag som Malmö FF, Djurgården, Hammarby och IFK Norrköping har precis som HIF varit nere i lägre divisioner och återkommit till allsvenskan efter ett eller ett par år. Skillnaden mellan HIF och de övriga klubbarna, är att samtliga andra har gjort ett genomgripande arbete på alla nivåer för att stabilisera hela organisationen, och bygga en stadig grund som ska hålla lång tid framöver. När man har fallit ur allsvenskan, så har alla krafter i respektive klubbar gjort ordentliga genomlysningar, analyser, utvärderingar, och nya planer och målsättningar inför framtiden, som är väl förankrade i en realistisk helhetssyn. Kort sagt väl genomtänkta tankar på hur man får en fotbollsklubb att må bra på alla plan.
HIF:s omtag när man återvände till allsvenskan 1993 efter tjugofem års ökenvandring var bra. Då byggde klubben upp ett vinnande lag och en stabil organisation med ledare som Ingvar Wenehed, med tränare som Reine Almqvist, Åge Hareide och Stuart Baxter, och med ledargestalter på planen som Henrik Larsson, Mats Magnusson, Sven Andersson, Arild Stavrum, Kennet Storvik, Ardian Gashi, Marcus Lantz, Ola Nilsson, Arnor Smarason, Markus Holgersson och Andreas Granqvist m fl. Efter återkomsten byggde HIF upp ett vinnande koncept, och framgångarna kom också efter hand med bl a allsvenska guld 1999 och 2011, när man i två olika perioder var Sveriges bästa lag under ett par år.
Nyckeln till framgång är rätt ledargestalter på alla nivåer. På planen kan en härförare med vinnarskalle, och med den där unika egenskapen att kriga för sitt lag i varje sekvens av matchen, att markera för motståndarna och för lagkamraterna i närkamper, i samtliga spelmoment, och i med- och motgång att vi inte tänker vika oss en tum. På tränarbänken kan rätt ledargestalt mentalt skapa en vinnarkultur, en laganda, en fighterkänsla, en självkänsla, ett kunnande och ett “vi kommer alltid tillbaka-tänk”. I ledningen för organisationen kan rätt ledargestalt få hela klubben, dess supportrar, kommuninvånare, samarbets- partners, klubbar i nätverket m fl, att känna ett flow som i sig leder till nya framgångar.
Efter de optimala prestationerna fram till guldet 2011 som kulmen, tappade HIF styrfart, och började falla utför sakta men säkert, för att fullborda raset när man åkte ur allsvenskan 2016. Visserligen gick man upp två år igen 2019 och 2020, men det var mest konstgjord andning på en förening som trampade vatten för sin överlevnad. Merparten av det senaste decenniet har bestått av dålig ekonomisk planering, märklig halvhjärtad scouting av spelare och tränare, och en ledning som inte har vare sig rätt kompetens eller insikt om vad som måste göras. Att värva spelare med tio-elva olika nationaliteter som HIF har ägnat sig åt under senare år måste inte per automatik leda till bra resultat på planen, hur individuellt skickliga spelarna än är. Ett vinnande lag måste vara just ett lag med en homogen grupp, och då kan man kika lite på Landskrona BOIS, som satsar på ett närodlat tänk, med egna talanger och spelare från närliggande regioner som brinner för klubben och kamratandan.
Min övertygelse är att enda vägen mot att bygga upp HIF till ett allsvenskt storlag igen på sikt, är att hitta rätt ledargestalter. Man behöver inte gå över ån efter vatten. Det finns en framgångsrik förebild tre mil nordost nom Helsingborg, i Ängelholm. Det arbetssätt som tvillingarna Cam och Chris Abbot har skapat i Rögle BK, är en modell som HIF kan lära sig väldigt mycket av. Bröderna har en filosofi med en uttalad kravbild, en tydlig spelide, professionell coachning och en exceptionell förmåga att få alla enskilda spelare att bygga självförtroende, och se sin självklara roll i laget.
Är det inte det HIF gör nu då? Granen söker och har sökt närodlat och letar spelare med rätt mentalitet. Samtidigt har man sanerat i budgeten och värvar klokt och sansat. Sen lyckad man ju inte med allt direkt och man kan inte få alla spelare man vill ha. Därför måste man ha tålamod. Det skrevs i annan text på AOH om Lennartssons avgång Om HIF inte når allsvenskan. Det tycker jag vore att ta ett steg tillbaka. Låt granen och Lennartsson fortsätta bygga och bygga upp långsiktigt.
Hej och tack för respons. Vi är helt fristående skribenter som är oberoende av varandra. Jag har inte skrivit något om att avsätta Lennartsson som huvudtränare.
Vad gäller värvningar däremot har HIF I år värvat spelare av fyra-fem olika nationaliteter, till de fyra-fem andra, som man hade i truppen sen tidigare. Den enda spelare med lokal anknytning som värvats i år är Dennis Olsson. Det måste byggas en stark laganda med en stark känsla för HIF om man ska nå framgångar. Min övertygelse är att man gör det bäst med egna talanger ur klubben och yngre spelare från regioner i närheten.