Rollo: ”Det är dags att avsluta skrivandet”

För 10 år sedan fick vi uppleva att HIF firade guld i allsvenskan. Nu hoppas vi att klubben via kval, högst sannolikt mot Degerfors, ska lyckas ta sig tillbaka till högsta serien. Det vore en julklapp som hette duga i december, några dagar före jul.

Under perioden 2010-2014, då AOH drevs av Fredrik Ymer medarbetade jag ganska regelbundet. Sedan tog jag en paus. Men för ett par år sedan, då Martin Klinteberg, tagit över sajten återvände jag och har, med undantag för de senaste månaderna medarbetat regelbundet. Huvudsakligen med krönikor men i omgångar har jag hoppat in och ”vikarierat” för Mats Fuchs med förhandsartiklar och matchrapporter.

Nu känner jag dock att det är dags för ett avslut. Efter nästan 30 år i Enköping flyttar familjen till Västerås. Jag kommer givetvis att fortsätta följa och supporta HIF, som medlem i både klubben och Kärnan, men det är dags att avsluta skrivandet. Nästa år fyller jag 75 och det är väl en hyfsat lämplig ålder att ”pensionera sig”?  Det riktiga arbetslivet lämnade jag för två år sedan.

Livet som HIF-supporter är som livet i övrigt – fullt jämförbart med berg- och dalbanan på Bakken i Köpenhamn. Det går upp och ner, ibland i en rasande fart, ibland lite långsammare. 

Året när HIF tog guld befann jag mig i Göteborg, egentligen av ett helt annat skäl, men hade möjligheten att se den avgörande matchen på plats. Det vill säga när HIF lyckades besegra GAIS med 3-1. Trots att tre omgångar återstod var guldet säkrat, tack vare att konkurrenterna misslyckades.

Jag åkte faktiskt ner till Helsingborg för att se sista matchen (mot AIK) men p g a flygtid kunde jag inte delta i guldfirandet efteråt. Däremot njöt jag under hela hemresan.

Som lite kuriosa kan jag berätta att den enda match jag sett live i år är mot lördagens motståndare Västerås. Annars har jag genom åren försökt åka på en del av de bortamatcher som är kortast resväg från Enköping, som t ex Örebro och Eskilstuna, samt i något fall Stockholm.

Att parallellt med att följa matcherna, huvudsakligen på TV, med att få vara med och skriva på den fantastiska sidan ”alltomHIF”, har jag sett som ett privilegium. I yngre dagar jobbade jag  som sportjournalist på NST och hade nöjet att följa laget, dock även under den mörka, pinsamt långa ökenvandringen i lägre divisioner.

Jag lämnade egentligen journalistyrket redan 2013 men har kunnat hålla skrivandet vid liv genom AOH. Det har varit till stor glädje för mig men jag hoppas att även en del läsare haft behållning.

Det är ju också smått otroligt att en sida som vår kunnat locka sådana stora skaror läsare. Det tar vi som ett bevis på att vi gör något bra.

Tänk om HIF också kan göra något bra nu och återvända till allsvenskan. 

Ni vet kanske att HIF och den troliga kvalmotståndaren Degerfors är jämngamla? Klubbarna bildades samma år, alltså 1907. Klubbarna har mötts i olika sammanhang totalt 78 gånger. Statistiken är ganska jämn. HIF har vunnit 28 matcher och Degerfors 26. 

I kvalspel har dock HIF ett övertag. Av tre kvalmatcher har två slutat med HIF-seger och en blivit oavgjord. Målskillnaden är 10-5 i de mötena. Jag håller tummarna för att den statistiken håller i sig om det nu blir så att lagen möts i ett kval.

Om HIF inte lyckas ta sig upp så får jag kanske se laget nästa år i min nya hemstad? Förutsatt att VSK kan hålla sig kvar i Superettan.

Med de här raderna tackar jag för att jag fått vara en del av alltomHIF under lång tid och önskar både HIF och mina kollegor lycka till framöver.