På gator röda och blå

“Kom så målar vi stan röd och blå, hoppa upp på min cykel som när vi var små”. Så lyder början av refrängen i inmarschlåten till HIF, “På gator röda och blå”. Här berättar sångaren i Björns Band, Björn Helgesson, historien om låten och hans kärlek till HIF .

På gator röda och blå ekade för första gången ur högtalarna på Olympia, söndagen den 13 september 2009. HIF skulle möta BP och spelarna möttes av en sjungande publik när de stegade ut på planen.

 – Jag var självklart där, till och med som matchens gäst i speakerhytten, och fick rejäla rysningar när 37:an sjöng med, säger Björn. 

“På gator röda och blå” hade blivit en succé redan innan matchen. Enligt hif.se så hade “På gator röda och blå” spelats över 4 000 gånger på deras hemsida. Totalt sett var det 20 000 spelningar som hade gjorts på internet (Youtube och hif.se)

 – Givetvis sjukt smickrande! Det verkar som många olika typer av människor, åldrar och supportertyper kan relatera till låten och jag blir verkligen glad från botten av mitt hjärta varje gång någon säger att de gillar låten, säger Björn.

Hittills har bara Björns röst hörts på Olympia via en inspelad version, men Björn skulle gärna vilja framföra låten live.

– Om HIF frågar så kommer jag såklart!   

HIF ligger Björn varmt om hjärtat och har länge velat göra en hyllningslåt till sitt favoritlag, men han har inte riktigt förstått på vilket sätt det skulle gå tillväga. Men till slut kom Björn på hur han ville förmedla sitt budskap.

– Jag har skrivit låtar så länge jag kan minnas och har i många år velat göra en hyllningssång till HIF och Helsingborg, men inte riktigt förstått hur. Det var nog först i och med Joel Almes ”Snart skiner Poseidon” (IFK Göteborgs inmarschlåt) som det gick upp för många, inklusive mig, att man kan skriva om fotboll och kärlek till laget och fortfarande röra sig i den låtskrivartradition som jag försöker skriva i.

– Jag ville i texten försöka beskriva hur förhållandet till klubben följer med en från barnsben, är en del av livet i både glädje och sorg och senare förs över till nästa generation (den sovande sonen). Jag ville helt enkelt visa hur viktigt HIF och Helsingborg är för mig, säger Björn.

 HIF bad inte Björn skriva en inmarschlåt till deras matcher, utan Björn skrev den ur eget intresse.

– Sedan snappades låten upp i en akustisk demoversion av supportrar och diskussionen kom igång på nätet. När jag förstod at folk gillade låten spelade vi in låten på Mega Musik, där jag jobbar, och Andreas Ejnarsson (producent) la på stråkar, horn och andra pampiga grejer. Sedan togs det upp i supporterrådet att fansen ville ha den som inmarschlåt och jag bjöds in för att vara med på ett par möten. HIF lät spelare, sponsorer och medlemmar lyssna på låten i sista ledet så att ingen skulle misstycka. Så jag jobbade alltså inte alls personligen för att låten skulle hamna där den gjorde, utan det får jag tacka engagerade supportrar och HIF för, säger Björn.

Björn har framfört låten ett antal gånger. Han har spelat den på bröllop, pubsamlingar, tåg, fina middagar, luciakonserter, skolavslutningar, invigningar, björns band- spelningar med mera.   

– Folk frågar ibland om jag inte tröttnat på att spela den, men det har jag helt ärligt inte gjort. Varje gång är det ett nytt sammanhang och det är inte problem att sjunga låten med samma känsla och uppriktighet som när jag spelade den första gången, avslutar Björn.