Anders och Hasse – profiler i båda klubbarna

Två HIF-profiler som även profilerat sig hos måndagens motståndare Öster är Anders Linderoth & Hasse Eklund. Två spelare som vi som är lite äldre har många fina minnen av. Själv minns jag speciellt Anders eftersom vi under juniortiden spelade tillsammans i Stattena.

*****

Det var i början på 1960-talet. Anders och hans familj hade flyttat från Kristianstad till Helsingborg.  Han var pojklagsspelare då men redan så bra att han fick spela med oss i juniorlaget. (Anders är tre år yngre än undertecknad).  Vill minnas att han spelade vänsterinner (som numera fått tillägget –mittfältare), det vill säga på May Mahlangus position. Själv lirade jag oftast högerytter och jag vill minnas att jag serverade honom ett antal inlägg som han självklart omsatt i mål. Anders var en liten knatte, men längden har som bekant ingen betydelse om man är tillräckligt bra! Om någon protesterar mot det resonemanget kan ni ju kolla på Messi och Iniesta för att bara ta ett par exempel.

Jag brukar ”skryta med” att min främsta (och enda) merit som fotbollspelare är att jag spelat ihop med Anders. Min karriär på planen tog slut innan den ens börjat eftersom jag valde att satsa på journalistiken.

HIF:s talangscouter fick ganska snabbt upp ögonen för honom och efter två år i Stattena flyttade han från Olympiafältet till Olympia.

Året var 1968 och det var ett historiskt år i svensk fotboll för det var första gången som en debutant vann allsvenskan. Det laget var Öster som skrev in sig i historieböckerna.

Samtidigt var det ett mycket svart år i HIF:s historia eftersom det var året när laget degraderades från allsvenskan.  Anders spelade emellertid med laget säsongerna 1968-1970 innan han värvades till Öster. Det var i den klubben han uppmärksammades av landslagsledningen vilket ledde till 40 A-landskamper och dessutom proffskontrakt med Olympique Marseille 1977. Han fick även Guldbollen året innan.

Hasse Eklund fick ju sitt genombrott som spelare i Öster, även om det tog tio år (1987-1997) innan han lyckades spela till sig ett proffskontrakt i Schweiziska Servette. Sedan blev det ett år i Kina och ett par i Danmark innan han 2000-2003 avrundade sin aktiva karriär i HIF. Han vann för övrigt skytteligan under sin tid i Öster, 1992. I A-landslaget blev det bara sju matcher.

I HIF hade han uppdrag dels som akademiansvarig men också som huvudtränare en period och därefter som assisterande till Stuart Baxter. Idag är han som många vet tränare för sensationslaget Falkenberg i Superettan.

När HIF tar emot Öster på Olympia på måndag är det en oerhört viktig match, där hemmalaget givetvis är storfavoriter. Det som oroar är att spelet gnisslat en del efter uppehållet. Lagets målskytte, som var så framgångsrikt fram till uppehållet har inte kommit igång på allvar.

Dessutom saknas ju viktige Ardian Gashi på mittfältet och Mattias Lindström, som båda ådrog sig gula kort mot Göteborg och därmed är avstängda. I gengäld återkommer Peter Larsson och därmed tar sannolikt Loret Sadiku Gashis plats.  Är lite tveksam till om Roar väljer att ta med spelklare islänningen Arnor Smarasson i startelvan direkt, men det kan givetvis hända?

Om Nordmark är kry kan han kanske bli aktuell att ersätta Lindström men där finns ju även möjligheten att låta allroundkunnige Christoffer Andersson gå in.  Själv skulle jag satsat på Christoffer utan att tveka, men det är ju inte jag som tar ut laget.

HIF fick ju oväntad hjälp i lördags av BP som spöade Göteborg (tack för det) och har nu chansen att i händelse av seger passera Änglarna och dessutom ha en match mindre spelad.

Trots att Öster håller till i bottenregionen och blandat och gett hittills tror jag risken för underskattning är minimal. HIF fick ju nöja sig med oavgjort när lagen möttes i Växjö tidigt på säsongen.

På måndag kräver vi supportrar en seger och en rejäl sådan.  Självförtroendet behöver byggas upp inför returmötet med Göteborg.

För närvarande ser det ut som om kampen om guldet ska bli en skånsk historia. Göteborg är alldeles för ojämnt för att kunna spela hem det. Och fjolårsmästaren Elfsborg, som fick nöja sig med oavgjort mot Halmstad, hänger visserligen hyfsat med poängmässigt men jag tror inte laget är tillräckligt bra i år för att slåss om guldet. Noterade för övrigt att både Anders Svensson och Stefan Ishizaki drog på sig varningar mot HBK. Jag tolkar det som att killarna inte är riktigt i harmoni.

Även om vi tacksamt tar emot konkurrenternas poängförluster så är det viktigaste för HIF att vinna sina egna matcher. Och jag ser fram emot att en ny segerrad inleds på måndag!