Äntligen! Kunde inte motstå frestelsen att låna Fylkings gamla utrop efter att ha avnjutit HIF:s första bortaseger i år mot serieledande Åtvidaberg. Och med äntligen menar jag förstås att det nu kände som om HIF är på väg att hitta spelet från i fjol.
Det var visserligen lika trögstartat den här gången som i tidigare omgångar i vår men när spelet väl kom igång kändes det som att det skulle börja hända saker. Den känslan gjorde att jag lade ett par småspel live på Svenska spel i halvlek. Inte för pengarnas skull utan för att se om jag var rätt på det. Och med facit i hand – det var jag.
Spelen handlade om första målskytt i matchen, att Sundin skulle göra mål och vilket lag som skulle vinna. Alla tre spelen gick in. Med blygsam insats och vinst men det var inte poängen. Den var istället att jag redan under första halvlek fick samma känsla som många matcher förra året: nämligen att det här kommer att sluta väl. Och det gjorde det ju.
Eftersom jag såg matchen på TV fick jag höra Conny meddela i paus att den ändring som vara aktuell inför andra halvlek var ”fler djupledsbollar på Sundin”. Det räckte och gav resultat.
Nu har Erik redan nått 25 procent av förra årets målskörd och han får gärna fortsätta i samma stil.
Sedan skapade ju laget lika många chanser – eller kanske rent av fler? – som i tidigare omgångar men med skillnaden att den här gången blev det poänggivande utdelning.
Wallid Atta (bilden) är, enligt min uppfattning, årets bästa nyförvärv men det gäller bara hans insatser i försvaret. Att han inte är något större hot mot motståndarna i anfallet har han visat flera gånger. Däremot räddade han ju segern i Åtvidaberg genom sin fantastiska rensning på mållinjen.
En kille som man måste beundra är Mattias Lindström. Vilken dj-a kämpe! Det är helt underbart att se honom ta sig fram på högerkanten, lura skjortan av sin back och leverera inläggen. Där syns sannerligen inga ålderskrämpor, snarare tvärtom.
Insatsen mot Åtvidaberg, som ju i de inledande omgångarna visat att laget är svårslaget, inte minst på Kopparvallen, väckte förhoppningar om att HIF nu är på gång. Mjällby hemma i nästa omgång känns som en överkomlig uppgift. Och om jag inte missminner mig är det laget en av Erik Sundins favoritmotståndare som han brukar göra mål mot.
Ett visst mått av oro känner jag emellertid fortfarande över att övriga forwards har så förbaskat svårt att göra mål. Sörum är tydligen inte skadad längre eftersom han byttes in i slutet, men jag noterade bara en bollkontakt för honom. Sedan var han tydligen på plats steget efter Sudden vid andra målet. Det känns som om Alvaro är ett bättre alternativ än Sörum som anfallskomplement till Sundin. Alfred Finnbogason har gjort en bra match hittills och då bedömer jag honom bara som målskytt eftersom det är min åsikt att anfallare ska göra mål. Det är deras huvuduppgift!
Jag är väl medveten om att Conny tycker att det är bra med spridning av målen och det kan det kanske vara men anfallaren är ju normalt den som ska befinna sig i bäst position för att näta.
Om laget börjar spela redan från start mot Mjällby kan det bli en kul match på Olympia!
Och ytterligare klättring uppåt i tabellen.
Gott! Bättre inställning. bättre löpningar och en het Lindström liksom Sundin! Känslan är att laget är på väg nu men det som oroar är förstås nivån på anfallarna och jag håller med om att Santos/Sundin nog är det paret jag skulle föredra men sett ur ett längre perspektiv (CL-kval) så reser det stora frågetecken hos mig. Nordmark åter kass och Finnbogason behöver visa betydligt mer för att jag ska kunna värdera honom. Sörum vet vi ju har svårt med målproduktionen, kanske löper han bra men Santos är en klart bättre targetplayer. Jesper får nog söka efter alternativ till anfallspostionerna.
Gör väl inte så mycket om Atta inte sätter sina lägen framåt så länge han gör det en back ska först & främst göra: hindra motståndarna från göra mål och börjar sen löpningarna sitta samt våra anfallre gör sitt jobb framåt så känns det som segertåget kopplat in på rätt spår…