Varje dag, fram till julafton, tänkte vi på AOH lyfta fram en av våra “glömda” spelare. En del minns dem medan andra säkert kommer klämma fram ett “oj fasen” när minnet börjar komma tillbaka. Så håll till godo och låt oss presentera Lucka Nr 17
Bakom lucka nummer 17 gömmer sig en dansk som inte var rädd för att sticka ut. Under hela karriären har han dessutom alltid sagt precis vad han tycker om saker och ting. Något som inneburit att han ständigt varit i blickpunkten och även tvingats bort från några av sina klubbar…
Namn: Peter Graulund
Ålder: 43 år
Spelade i HIF: 2004-2006
Graulund inledde sin karriär i Vejle. Under ungdomsåren betecknades han som en nyckelspelare och det blev inte sämre när han fick chansen i klubbens A-lag. Den korte (1.75) anfallaren hade näsa för målet och hjälpte bla klubben till att nå Superligan (1995) och nå en andraplats, i högsta serien, 1997. Året efter så ropade storklubben Bröndby efter hans tjänster och Graulund var inte sen att nappa på erbjudandet.
Starten var rätt ljummen men efter två säsonger så lossnade det rejält. I Bröndby öste han in mål men höll ändå på att få sparken. Graulund, som genom hela karriären gjort sig känd för sin frispråkighet, kritiserad öppet klubbens starke man Per Bjerregaard. Den gången blev han dock räddad av Bröndbys dåvarande tränare, den förre HIFaren Åge Hareide, och kunde rädda karriären och vinna den danska skytteligan det året. 2001 lämnade han för spel med tyska Bochum men där räckte han inte riktigt till, hamnade i en depression, och var bla utlånad till AGF där han åter fick fart på målskyttet. Men en nedbruten Graulund ville hem och AGF passade honom som handen i handsken. Men klubben hade usel ekonomi och kunde inte köpa loss honom men det fanns där en annan nordisk klubb som hade musklerna till…
Till Helsingborg kom han en kylig januaridag 2004. Något stukad efter tiden i Tyskland men spelsugen. Nu ville han visa alla att han även kunde lyckas utanför Danmark. Även om Graulund själv menar att han inte var på topp under tiden i HIF så gjorde han totalt 45 matcher och 17 mål i den röda tröjan. Precis som överallt annars han har satt sin fot så skapade han kontroverser. Det var bla allmänt känt att han och HIFs dåvarande tränare, Peter Swärdh, inte kom överens men Graulund menade ändå att de skötte det på ett professionellt sätt.
© Bildbyrån – 61933
2006 vände han åter hem till Danmark och nu nappade AGF där han blev både lagkapten och klubbens stora stjärna. 2008 blev han av med kaptensbindeln och hotade att lämna klubben men då han hade fortsatt förtroende, och målen kom så valde han ändå att stanna kvar. Ett beslut som skulle visa sig klokt då han skulle stanna i AGF tills skorna hamnade på hyllan 2012. Då hade Graulund hunnit vara med om att åka ut Superligan vid två tillfälle. Men även att ta klivet upp igen och dessutom vinna skytteligan vid de båda tillfälle som AGF var ner i andradivisionen.
Trots att han fyllt 36 så hade Graulund inga planer på att sluta spela. Han hade gjort sitt 100:ade, Superligamål, i Augusti 2011 och nästan, på dagen, två år senare skulle han göra vad som blev hans sista mål när AGF slog Silkeborg 1 September 2012. Kroppen var slut efter alla skador genom åren och den store, lille, anfallaren fick inse att det inte längre var möjligt att spela fotboll på en så hög nivå. Efter 290 Superliga-matcher och 107 mål (sjua någonsin i ligan) så var det över.
2013 släppte han boken “Jeg er nummer 11” där han summerar sin karriär och inte heller tvekade att ge kritik till ett antal människor han stött på under sin karriär. Mot den dåvarande AGF tränaren, Peter Sørensen, var kritiken så pass hård att klubben valde att sparka Graulund från hans tjänst som U19-tränare. Numera agerar Graulund TV-kommentator och är äntligen uppskattad, åtminstone av TV-publiken, för sin frispråkighet…
AOH drivs, i stor utsträckning, på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!
För många HIF:are säkert inget större utropstecken men som i mitt fall när man följt “Fodboldsmagasinet” på dansk TV regelbundet, så kändes det som en toppvärvning när han var redo för att dra på sig den röda tröjan. Sen är det klart med den historia av kontroverser, konflikter och uttalanden kan man förstå att Peter drogs med depressioner och kanske därför inte var på topp när han kom till HIF – men 17 mål på 45 matcher är ju OK men då Peter Swärd mest körde med ensam anfallare i en 4-2-3-1 uppställning fick Graulund lägga mycket tid på löpa efter bollar, pressa och inte som var hans bästa kvalité: målnäsa mitt i boxen!