AOHs julkalender – Lucka 2 “Några fans målade ordet JUDAS över hela planen”

Varje dag, fram till julafton, tänkte vi på AOH lyfta fram en av våra “glömda” spelare. En del minns dem medan andra säkert kommer klämma fram ett “oj fasen” när minnet börjar komma tillbaka. Så håll till godo och låt oss presentera Lucka Nr 2

Bakom lucka nummer 2 gömmer sig en landslagslirare som, egentligen, hade sin storhetstid bakom sig när han dök upp på Olympia i mitten av 90-talet. Trots det så tog han klivet vidare till Premier League efter sitt år i HIF

Namn: Jan Eriksson

Ålder: 52 år

Spelade i HIF: 1996

Jan “Janne” Eriksson är väl, för evigt, ihågkommen för sina två nickmål, mot England och Frankrike, i EM 1992. Och visst låg där en del spänning i luften när han, fyra år senare, presenterades som HIFs nyförvärv inför säsongen 1996. Men vi ska rulla tillbaka bandet till sommaren 1967 och den lilla byn Skön i Medelpad. Det var nämligen där som Janne Eriksson kom till världen och växte upp.

Som sjuåring hade det skapats ett visst fotbollsintresse hos Janne och han började lira boll i Giffarna. Några år senare så var det inte GIF Sundsvall som var “storlaget” i trakten utan IFK och således var det i den klubben som ynglingens karriär började ta fart. När han väl nått A-laget så blev han, trots sin unga ålder, genast en nyckelspelare och inför 1987 så blev det en flytt till huvudstaden och AIK. Där blev det tre säsonger och Jan Eriksson blev även uttagen till det svenska herrlandslaget i fotboll inför VM 1990.  Även om speltiden uteblev så hade landslagsledningen fått upp ögonen för honom på allvar.

Vintern 1990-91 bestämde sig mittbacken att skriva på för IFK Norrköping. IFK-tränaren Sanny Åslund hade lockat över Niclas Kindvall tidigare, men nu tog det hus i helsike hos AIK-fansen. På AIK:s träningsanläggning var det några fans som målade ordet JUDAS över hela planen och likaså blev det väldigt mycket bråk när AIK-fansen kom till Norrköping efter värvningen av Janne. I samband med en rättegång i Norrköpings tingsrätt mot ett gäng AIK-fans brann också IFK:s klubbhus ner till grunden. Någon skyldig har dock aldrig påträffats.

1992 blev han åter uttagen då EM skulle spelas på hemmaplan i Sverige. Från EM-turneringen blev han ihågkommen för sina två nickmål, mot Frankrike respektive England, och plötsligt fick även de europeiska storklubbarna upp ögonen för den då 25-årige försvararen. Resan gick vidare till tyska Kaiserslautern där han skulle stanna i två säsonger. Efter en snabb vända hemåt, och spel i AIK, blev nästa destination Schweiz och Servette. Här vill det sig dock inte riktigt och det blev mest bänknötande varvid Eriksson åter vände hemåt men denna gången var det ett satsande Helsingborg som öppnade plånboken.

I HIF, och Allsvenskan, dominerade Eriksson till den milda grad att det skulle bli ytterligare en vända ut i Europa när Sunderland, och spel i Premier League, lockade. Men inte heller i Sunderland fick Janne fart på proffskarriären utan fick mest sitta på bänken och på läktaren. En ynka 90-minuters match noterades han för (Aston Villa i Februari 1997) under sina två år på Stadium Of Light. Men denna gången vände han inte hemåt utan valde att avrunda karriären i USA och Tampa Bay Mutiny. Inför 2000 hamnade skorna på hyllan och Janne Eriksson kunde se tillbaka på en rätt hyfsad karriär som bla innebar spel i EM och en Guldboll (1992) som Sveriges, då, främste fotbollsspelare.

AOH drivs, i stor utsträckning,  på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!