AOHs julkalender – Lucka 23 “90 000 var mycket pengar men skulle visa sig vara en fin investering”

Varje dag, fram till julafton, tänkte vi på AOH lyfta fram en av våra “glömda” spelare. En del minns dem medan andra säkert kommer klämma fram ett “oj fasen” när minnet börjar komma tillbaka. Så håll till godo och låt oss presentera Lucka Nr 23

Bakom lucka nummer 23 gömmer sig en spelare som kom hem till Sverige med ett dåligt knä men upplevde en ny vår tillsammans med en ung Henrik Larsson

Namn: Mats Magnusson

Ålder: 56 år

Spelade i HIF: 1992-1993 samt som ungdomstränare/assisterande tränare 1994-1997

Med 37 mål på 51 serie- och kvalmatcher bidrog Mats ”Masse” Magnusson, i högsta grad, till HIFs nyetablering i eliten. Ändå är det många, bland dagens HIF-supportrar, som ser Masse som en svikare med MFF-blod i ådrorna. Att han ses som en MFFare är kanske inte så konstigt då det var i den klubben hans elitsatsning tog fart på allvar. Klubben scoutade honom redan som 13-åring och erbjöd plats som sommarproffs. Samtidigt låg HIF alldeles för långt ner i seriesystemet för att det skulle locka anfallaren.

Masse var den första i raden av löften från grönsvartrandiga Högaborgs BK. Klubben är ju känd för att vara en av Sveriges främsta plantskolor och på Harlyckan har HIF fortsatt att plocka talanger. Henrik Larsson, Samuel Aziz, Abbe Khalili, Imad Khalili, Jordan Larsson och Moustafa Zeidan är bara några som har tagit sina första steg strax intill Elinebergsskolan.

I Masses fall var, som sagt, inte HIF som blev klubbadressen utan lillebror i Söder. MFF insåg tidigt att man hittat en spelare utöver det vanliga. Magnusson var ovanligt högväxt, lynnig men samtidigt en spelbegåvad och mycket skottfarlig center.

Skadorna bromsade honom till en början men efter 18 månaders oavbrutet spel i förstaelvan så bar det av till Schweiz och Servette FC 1985. Äventyret i alplandet blev dock kortvarigt och Masse återvände hem till Sverige, och MFF, efter bara en säsong. Ett år senare gav han sig ut på ett nytt äventyr när hans agent ordnade ett treårskontrakt i portugisiska Benfica. Resten är historia…

I Portugal blev Masse närmast avgudad. Framförallt när han gjorde 33 mål på 31 ligamatcher. Guldskon, som Europas främste målskytt, väntade på honom men Hristo Stoijtkov gjorde sex mål i sista omgången av Bulgariska ligan och gick förbi. Lägg därtill Europacupspel och Ligaguld så är det kanske inte konstigt att ”den vita råttan” fortfarande är ett aktat namn i Portugal.

Efter fem säsonger i Benfica ville Masse hem och då blev det, tack vare Ingvar Wenehed, äntligen spel i HIFs röda tröja. 90 000 kr kostade övergången – en rejäl summa för HIF på den tiden men det skulle visa sig vara välinvesterade pengar för Skånes Stolthet. I HIF bildade han nämligen Sveriges farligaste anfallspar, med en ung Henrik Larsson, och spelade HIF tillbaka till Allsvenskan igen 1992. Efter karriären slut så stannade dessutom Masse kvar i HIF ytterligare några år. Då som assisterande tränare till Reine Almqvist.

För några år sedan släpptes boken ” Masse – helvetet tur & retur” som han skrivit tillsammans med Marcus Birro. Boken handlar om livet som firad stjärna till hur alkoholen höll på att ta hans liv. Numera är Masse nykter alkoholist och ryktena om vår förre anfallare har varit många.

Vad som är sant och inte sant reder Masse säkert själv ut i boken men en sak är säker enligt oss som var med om de makalösa åren 1992-93. Utan Masse Magnusson hade HIF aldrig tagit steget tillbaka till fotbollens finrum den där iskalla lördagen i November 1992.

AOH drivs, i stor utsträckning,  på ideéll basis. Vill du ge oss en applåd kan du swisha en slant till 0703890866. Tack!