Årsmötet lugnade stormen

Gårdagens årsmöte för Helsingborgs IF blev lugnare än många på förhand trott med tanke på senaste veckans turbulens. Claes Ohlsson fick fortsatt förtroende att leda HIF-skutan vidare under 2014.

Årsmötet inleddes med en paneldebatt ledd av Ken Olofsson och med Paul Myllenberg, Claes Ohlsson, Jesper Jansson samt Kärnans orförande Martin Nilsson som “panelhönor”. Men att kalla det för en debatt är lite väl pretentiöst. Det blev mest en kort frågestund, med ibland en förvirrad panel som försökte besvara frågeställningar som kändes tagna från klass 6c på random skola.

Sockret på toppen blev när herr Olofsson vände “frågorna” till Kärnans ordförande och framställde supporterföreningen som en labil lavin av hetsande fjuniga tonåringar som det inte går att hålla styrsel på. Och jag förstår ordförande Nilssons emellanåt tama svar, då jag förmodar att samtliga i församlingen var lika undrande till varthän herr Olofsson egentligen ville med de frågor och påståenden.

Claes Ohlsson är en samlad man. Jag kan tänka mig att han inte är helt oberörd efter senaste veckans skriverier angående de ekonomiska förehavandena i föreningen. Men Ohlsson står (sitter) stadigt i stormen, och på ett initierat vis berättar och förklarar, både vad som hänt, vad som händer och vilka ageranden som styrelsen gjort. Och utan att darra alltför mycket på röst, så erkände han också till viss del att han är del i det inträffade. Jag är glad att årsmötet valde att förlänga Claes tid som ordförande, då han inger ett starkt förtroende och ett intryck utav att ha fötterna på jorden och vara medveten om vad som händer och sker, innanför dörrarna på kansliet samt även utanför.

Vi får tacka Nilsson & Gravlund på Helsingborgs Dagblad för att de gläntade på dörren till det innersta i HIF, och hoppas att den “bryska” dörröppningen får klubben att inse att det är av yttersta vikt att visa denna transparens för sina medlemmar och sina engagerade supportrar. Information är A och O i dagens samhälle, och vi som står utanför nöjer oss inte alltid med bara ord, utan kräver ibland även handlingens ord.

Sedan har jag full förståelse att det aldrig kan bli helt transparent, då det finns så mycket spel och taktik bakom en hel del av de bitarna som indirekt gäller ekonomi. Det är inte någon större skillnad på HIF och övriga företagsvärlden där inte.

På frågan om det är någon “kris” i HIF så skulle jag vilja påstå att det inte är så allvarligt…än.

Det finns många sätt att reda ut den ekonomiska biten på. Och den allra viktigaste biten utgör du och jag. Vi som medlemmar och vi som supportrar. För det är nu, när blåsten uppnått stormstyrka, som vi ska stå där med vårt stöd och stöttning. Det gör vi enklast genom att visa vår uppskattning för klubben och beger oss upp till Olympia. Där har vi möjlighet att dels bidra med ekonomiska medel (biljetter, merförsäljning), men även med sympati och en hjälpande hand. HIF är nere på nio, men vi kommer resa oss innan någon räknar ut oss.
Du och jag, vi tillsammans, VI ÄR HIF!