“Att följa HIF från andra sidan jordklotet”

Förra året var året då jag på riktigt fick upp ögonen för Helsingborgs IF, det var då jag kände att man började knyta band till klubben och känna den där ”riktiga” känslan av tillhörighet. Det kan ha varit flytten från Höganäs in till Helsingborg som påverkade mig mest eller så är det så att det alltid har funnits där inne någonstans men bara har utvecklats sakta. Även om HIF alltid har varit det självklara valet av lag så betyder det mer för mig idag än det någonsin tidigare har gjort.

Om man bortser från flytten så har man även sociala medier till stor del att tacka för sitt brinnande engagemang. Precis som alla andra ungdomar idag så är jag en flitig användare av alla olika sorters sociala nätverk och hemsidor.

Det är många företag som drar nytta av det här fenomenet och är extremt aktiva på diverse sidor för att sprida sin information såväl snabbt som smidigt. Av just den anledningen är det förundransvärt enkelt att följa med i vad som händer i fotbollsvärlden och med sitt favoritlag, åtminstone när man inte har möjlighet att infinna sig på plats vid matchtillfällena. Twitter, Facebook, Instagram, bloggar… listan på olika medier som bidrar med regelbundna uppdateringar kan göras hur lång som helst. På grund av studier och arbete finns där trogna HIF:are världen över som gör allt för att hänga med under säsongen, förra året var jag en av dem.

Sen länge var det bestämt att jag och min bäste vän skulle backpacka i Asien under hösten 2012, det innebar förstås en massa omställningar för oss båda men för mig var kanske den största att jag missade höstsäsongen och alla de tuffa matcherna i Europa League. Abstinensen som infinner sig när man inte kan se matcherna på plats är oändlig och det var ett måste att finna alternativ för att hålla sig uppdaterad.

Den ”första hjälpen” blev att följa olika HIF:are som skriver på Twitter, framförallt klubben själv men även spelarna, journalister, supportrar och hemsidor som Allt om HIF bidrog enormt mycket för mig. Tack vare dem kunde man hänga med i allt som hände på och utanför planen och därmed på sätt och vis känna sig delaktig i HIF:s resa genom Europa League. Att bli väckt av notiser på telefonen som berättade att Nicola Djurdjic hade gjort mål var en bättre väckning än min väckarklocka någonsin hade gett mig.
‎
När man som utomstående kommer till Kina kan det bli otroligt knepigt att försöka hänga med i sociala medier eller andra sidor, regeringen har nämligen valt att censurera sidor som t.ex. Facebook, Twitter och Youtube. Därmed stängdes de flesta av mina lönndörrar som försett mig med information för att hänga med i matcherna, de som då återstod var tidningar men jag fann under min vistelse att även en hel del av dem var blockerade.

Det mest frustrerande att anlända till ett land utan globala sociala medier var att vi kom dit dagen efter derbyt mellan HIF och Malmö FF på Olympia. Man hade ingen aning om resultatet eller ifall matchen slutat med en skandal likt matchen i Malmö 2011. Även om landet Kina må ha tagit över all kontroll vad gäller de sociala medierna – så har de inte strypt länken mellan ens användarkonto och e-post. Tack vare hjälpsamma supportrar kunde jag därför läsa deras meddelanden till mig på den vägen och därmed hålla mina nerver i styr när beskedet om en oavgjord match nådde fram till mig.

För mig så var min smartphone en betydande länk för mitt engagemang och uppdateringarna om HIF:s säsong, därför blev det väldigt många tårar när jag efter drygt fem veckor på resande fot blev bestulen på den. Det ströp inte bara min information om HIF utan även min kontakt med omvärlden här hemma.

Den ”andra hjälpen” blev internetcaféer och dylikt som tog många slantar ur min plånbok de resterande veckorna. Man kan säg att det var som att betala för att se matcherna på PPV men man fick endast se resultatet tillsammans med någon höjdpunkt, på sin höjd. En strategisk del av resan blev att haffa åt sig datorer när vi visste om att de flesta av våra nära och kära skulle vara online eftersom att vi alltid var en sex-sju timmar före i tiden. För mig var det inga problem eftersom mina trogna vänner på Allt om HIF alltid höll mig uppdaterad om vad som hände här hemma, oavsett vilken tid det var på dygnet.

Efter att man själv har upplevt den där abstinensen över att inte kunna infinna sig på matcher var det därför ett självklart val att tacka ja när det trillat in ett mail med en förfrågan om att bli skribent på just Allt om HIF. Det var en chans för mig att ge tillbaka till alla de som är lika ivriga och nyfikna som jag själv när det kommer till information och nyheter om vad som händer i och kring HIF.

När min resa väl tog slut och planet tog mig och min bäste vän till Sverige igen så slöt jag upp med de övriga skribenterna och har sen dess sakta börjat komma igång med att såväl göra intervjuer som att skriva krönikor. Det är en utmaning som både är lärorik och rolig och efter att ha intervjuat Christian Nilsson nyligen skulle jag vilja citera honom och säg: ”Det är inte ett jobb, det är en livsstil”.

Men nu till den tråkiga delen av livsstilen, mina studier för mig till Asien under tre månaders tid vilket innebär att jag kommer att missa hela vårsäsongen. Återigen får man börja följa laget genom twitter och mailkontakter och det är tur att man har sina kollegor på AOH som jag vet kommer att förse mig med all den information man behöver. Det som däremot är glädjande är att ni kommer att ha möjlighet att följa mig genom inlägg här på sidan om hur det är att följa laget –
”Från andra sidan jordklotet”.