Det var verkligen ett ypperligt väder i Halmstad igår. Redan tidigt kunde man se de röda tröjorna dyka upp på stan och med dem de uppblåsbara leksakerna.
När jag gick Storgatan fram kunde jag höra dem bakom mig, supporterskaran som kom från tåget. Invasionen hade börjat. I vanlig ordning var det Bulls Pub som var målet och även i år blev det en mycket trevlig samling med växelsång mellan pubarnas uteserveringar på Lilla torg. Utanför låg diverse uppblåsbara badattiraljer på rad. Det var krokodiler, ankor, en båt och någon hade tagit med sig en pool, Halmstadsborna och de andra sommargästerna roades av synen.
Tidigt insåg jag misstaget i att glömma kepsen hemma. Det var varm och solen går ju som bekant ner i väster vilket får östra läktaren att bada i sol. Så innan jag tog mig bort till Örjans Vall tog jag en tur på stan för att skaffa mig någon form av solskydd. Mängden röda tröjor eller tröjor med HIF motiv av olika slag som gick runt kunde få en att tro att det var Helsingborg man gick genom. Även när matchen drog igång fick man känslan av att det var hemmamatch.
Med en nyköpt keps gick jag genom Halmstad för att ta mig bort till Örjans Vall och drabbningen som väntade. På förhand gick ju snacket mycket om vem som skulle ersätta May på mitten och om hur mycket vi skulle vinna med. Halmstad är ett lag som är bättre än vad deras tabellposition visar. Historiskt sett är det också ett lag som HIF har haft svårt för. Halmstad var också det lag som startade bäst och chockade HIF som blev tillbakapressat och inte riktigt visste hur de skulle göra.
Roar som varit sjuk några dagar hade inte rösten för att skälla ut spelarna i paus utan det var Gashi som fick stå för den biten. Vad han sa vet jag inte men jag tror inte någon kan se Gashi i ögonen när han är arg och gå emot honom. Följaktligen stod HIF upp bättre i andra halvlek och Gashi som den ledare han är visade vägen med sitt mål. Vilket fick ståplatsläktaren att formligen explodera i ett hav av badbollar. Lindström försökte följa efter och han var värd ett mål efter sina chanser. Men var det inte ribban så var målvakten i vägen. Atta växte in i rollen på mittfältet och det kan bli bra, han har gjort två matcher där och man får nog ge det lite tid. Bakom honom finns ju Daniel Nordmark och Rasmus Lindgren. De kan nog komma att behövas innan säsongen är över.
På det hela taget blev det en bra dag. HIF vann matchen och befäste serieledning nu när tabellen inte haltar längre, inte jättemycket i alla fall. Halmstad visade upp ett spel som borde kunna leda till förnyat kontrakt och det är ju bra, för det är ju alltid trevligt med en kort bortaresa, samtidigt så behöver vi ju snygga till statistiken mot dem. 8834 på Örjans Vall är en bra publiksiffra i Allsvenskan, troligen en effekt av EM-slutspelet, annars är man ju van vid att se halvtomma läktare. Hoppas att de återvänder och stöttar sitt lag i jakten på fortsatt kontrakt.
Och än mer imponerande var växelsången “Kom igen HIF” mellan de båda långsidorna & klacken – dessvärre (måste man säga men vill helst inte) bättre än på Olympia men kunde alla HIF:are på Örjans vall vore det konstigt om inte vi kan få höra samma skönsång rulla över Olympia snart – och man har hört tecken på det viskar små fåglar i mina öron…