Bästa året i historien?

På lördag avslutas det som med största sannolikhet kan beskrivas som HIF:s bästa år sedan föreningen bildades 1907! Blir det seger i Svenska Cupen, vilket vi alla förväntar oss och hoppas, så kan jag inte se annat än att 2011 går till historien som det bästa.

Seger i Supercupen, Allsvenskan och Cupen kompletterat med oerhört framgångsrika spelarförsäljningar är ett svåröverträffat facit. Aldrig någonsin har jag varit så stolt över att tillhöra HIF som i år och det är en känsla som jag är övertygad om att jag delar med alla övriga medlemmar och supporters.

Semifinalen mot Örebro gav också flera glädjebesked. Det roligaste var kanske att Alvaro Santos bevisade att han inte är slut. Hans mål var naturligtvis inte årets vackraste men frågan är om det inte var det smartaste. Som han lurade ÖSK-målvakten Alvbåge! En fröjd att se och ett bevis på att vår älskade brasse är på gång. Jo, jag är förstås medveten om att det bara återstår en tävlingsmatch i år men det kommer ju ett nytt år 2012. De första matcherna Santos gjorde fick mig att bli lite orolig. Han var seg och trög och jag tvivlade på att han skulle tillföra laget något. Men när han nickade in målet mot AIK tändes en gnista av hopp och när han sedan lurade brallorna av Alvbåge insåg jag att Alvaro kommer att bli precis den tillgång 2012 som vi önskar.

Får han sedan sällskap av Wanderson, som det spekulerats en hel del om, så tror jag att han kommer att lyfta ytterligare ett snäpp. Då kan Sundin dra till Hammarby eller var han vill, utan att någon kommer att sakna honom.

Apropå klasslirare undrar jag om vi inte ska börja fundera på om det är dags att kalla vår supermålvakt för Pelle? Det låter ju så mycket bättre med ”Rio-Pelle” än ”Rio-Pär” och jag satsar min guldhatt på att Pär Hansson vaktar landslagets mål när/om Sverige kvalificerar sig till VM i Brasilien 2014. Det är rimligtvis bara en tidsfråga innan Erik Hamrén inser att Andreas Isaksson gjort sitt.

I cupsemifinalen gladdes jag också åt att Rachid fick göra ett och ett halvt mål. Jag gillar killen, men ibland dribblar han av sig själv på vägen och hans effektivitet har inte riktigt varit vad jag önskat stundtals. Däremot tyckte jag synd om ÖSK-backen som fick skulden för självmålet. Det var ju fan inte hans fel att målvakten Alvbåge klantade sig och släppte förbi bollen. Men det var en riktigt snygg insats av Rachid.

På lördag kommer Nanne Bergstrand tillbaka till Olympia. Han är förstås välkommen med sitt Kalmar och jag hoppas att hans manskap kan bjuda upp till en sevärd match.

Det vore roligt om Cupfinalen kunde bli en riktig fotbollsfest den här gången. Det är tyvärr inte så ofta det händer. Fast förra året på Söderstadion blev det ju så!  Jag var på plats den gången men såg tyvärr inte mycket av matchen på grund av att Bajen-fansen som stod framför var så mycket längre än jag. Så i år väljer jag TV-soffan men hoppas på fest!