Bäst när det gäller är ett uttryck som man också kan vända på. Att vara sämst när det inte gäller något är absolut ingen nackdel, kanske snarare tvärtom. Därför skrattar jag gott åt alla olyckskorpar som tvivlar på HIF inför årets säsong, med hänvisning till att laget gått mindre bra i träningsmatcherna.
Båda kvällstidningarna har frossat i HIF:s mindre goda resultat i träningsmatcherna på försäsongen. Expressens Daniel Kristoffersson är senast ut när han på söndagen rankar HIF som femte lag inför säsongsstarten. Han lyfter fram Malmö, Göteborg, Kalmar och Elfsborg före mästarnas mästare. Och det får han naturligtvis gärna göra. Det blir dock lite ihåligt när han rankar Simon Thern och Erik Friberg som vassare än Wilton Figueriedo. Minns att Simon inte ens platsade på sin favoritposition i förra årets överlägsna mästarlag. Även om han glimtade till några matcher på kanten så har han en bit kvar innan han kan mäta sig med May och Gashi.
Det ska villigt erkännas att Malmö är en svår motståndare, men sådana finns det fler av och det är ju det som gör att allsvenskan är så rolig att följa.
Göteborg är jag lite orolig för i år. De har värvat klokt och kan bli en tuff motståndare och jag har alltid respekt för blåvitt. När det gäller Elfsborg så har de ju lyckats vara ”sämst när det gäller” flera år i rad. Få se om tränarbytet kan innebära någon förändring på den punkten, men jag tvivlar. Laget har under flera år burits av Anders Svensson och hans karriär börjar ta fart i fel riktning. Han kan möjligen hålla över EM men sedan tror jag att det blir pyspunka där. Det hänger förstås lite på hur bra Sverige lyckas. Går blågult bra kommer det att lyfta alla som varit med i truppen. Efter EM vill jag se Pär Hansson ta plats i det landslag som ska kvalificera sig till VM i Brasilien. Jag vill se vår efterträdare till Rio-Kalle – en ny Rio-Pär! Jag ska gärna hjälpa Pär att skriva “Greppet direkt, uppföljaren”! (Se boken till höger. Den fick jag som barn.)
(Eller kanske Sao-Paolo-Pär. De äldre HIF-vännerna minns ju att det egentligen var inte alls var i Rio utan i Sao Paolo som Kalle Svensson gjorde sin kanonmatch.)
Tillbaka till allsvenskan. Åtvidaberg har gått riktigt bra under försäsongen och imponerat på många. Därifrån är dock steget långt till att Ralf Edströms och Roland Sandbergs gamla lag ska nå samma framgångar som när de båda lirarna lyfte östgötarna. Realistiskt sett för Åtvid kämpa för att hålla sig kvar.
Förra året satte HIF upp målsättningar i omgångar. Jag tror det är ett koncept som fungerar även i år. Målet måste vara att hänga med i toppen fram till EM. Gärna topp-tre. Sedan får vi räkna med att det kommer att hända saker med trupperna när transferfönstret öppnar i sommar. De lag som känner att de behöver förstärka kommer att gräva djupt i kassakistorna för att hitta nya spelare. Samtidigt som man måste räkna med att några av dem som blommat ut här lockas av proffsklubbar.
Det innebär att det är ganska hopplöst att redan innan starten försöka förutsäga hur tabellen kommer att se ut när allsvenskan avslutas i höst.
För HIF:s del handlar det också om utmaningen att försöka göra så bra som möjligt ifrån sig i CL – utan att riskera ekonomin.
Lämna ett svar