Förbaskade Alexander Gerndt, Rasmus Jönsson och Erik Sundin!
Era missar mot svaga Mjällby kan komma att kosta HIF guldet! Inte blev det bättre av att ”snart-pensionären” Patrik ”Bagarn” Rosengren fick nicka in ett reduceringsmål i slutminuten.
Det är klart att det var skönt att HIF lyckades hämta sig efter derbyförlusten och ta en säker seger, samtidigt som Djurgården spöade Malmö, men som läget är nu kan allsvenskan komma att avgöras på målskillnad. En 5-0-seger mot Mjällby, vilket låg inom möjligheternas gräns, hade gett ett betydligt bättre läge för fortsättningen. Jag vet att det är lättare att göra mål från läktaren/soffan men visst såg chanserna knivskarpa ut.
I det läge allsvenskan utvecklat sig till kan det mycket väl bli en målskillnadshistoria och där ligger HIF sämre till.
MFF har i praktiken en extrapoäng i sin, sex mål bättre, målskillnad. Nu fanns möjligheten att äta upp en del av försprånget men det hade krävt att den ovan nämnda trion satt sina lägen, trots att matchen kändes avgjord efter 2-0-ledningen.
Alexander Gerndt må vara förlåten eftersom han trots allt gör båda målen, även om straffen var en gåva från Marcus Lantz. Den förlåtelsen är jag benägen att ta tillbaka direkt, eftersom Alexander sedan drog på sig en onödig avstängning i nästa omgång, när HIF möter ett AIK som är väldigt oberäkneligt och dessutom krigar för sin existens. Erfarenheten säger att HIF sannerligen inte alltid haft det särskilt lätt på Råsunda. Förra årets möte minns vi emellertid med glädje. Det var då Rasmus Jönsson fick något av ett genombrott när han med sitt hat-tric sänkte AIK. Han får chansen att göra om det i år eftersom Gerndt vilar sig.
Lite oroväckande är det naturligtvis att Gerndt svarat för alla HIF:s mål de senaste omgångarna. Klart att en skyttekung ska utnyttjas, men det får inte innebära att alla andra ska glömma bort konsten att hitta rätt, vilket verkar vara precis det som hänt nu.
Jag tror att Sundin satt en av sina chanser, om han inte tillbringat så mycket tid på bänken på slutet. Däremot känns det oroväckande att Rasmus Jönsson i år haft så förtvivlat svårt att göra mål, trots att han stundtals spelat strålande.
Egentligen skulle jag gärna ha sett matchen mot AIK på plats eftersom den ligger bra till geografiskt (jag har en knapp timmas resa till Solna), men det stupar på att jag har ett jobb. Sedan är jag ärligt talat tveksam också, med tanke på Stockholmspubliken, som ju inte är den allra mest väluppfostrade! (Kan vara årets underdrift).
Däremot kommer jag att finnas på plats när HIF ska spöa Gais i nästa hemmamatch. Varje omgång känns som en thriller nu och det är väl precis så det ska vara. Duellen mellan de båda Skåne-lagen är helt underbar, oavsett vad man tycker i andra delar av landet.
Lämna ett svar