Dags att vända blad och gå vidare!

Den senaste tiden har varit synnerligen turbulent för HIF-familjen. Vi vet alla vad som figurerat, jag behöver inte uppdatera er om detta, eller hur? Men det får räcka nu, det får banne mig vara nog nu!

Det sägs att “all publicitet är bra publicitet”. Men det där är en sanning med modifikation. En lagom mängd av publicitet, bra som dålig, skapar det där engagerande intresset. En överdriven mängd av framför allt dålig publicitet, tenderar lätt att bli en sanning i allmänhetens ögon.

En förening, en fotbollsklubb, är något som engagerar en mängd olika människor på ett eller annat vis. Det finns ingen gradering i ett supporterskap. Du är inte mer supporter för att du spenderar halva din vakna tid med att jaga HIF-nyheter på nätet, eller halva din lön för att åka till diverse bortamatcher. Du är inte mindre supporter för att du nöjer dig med att en gång om året besöka arenan tillsammans med barn, föräldrar, svärmor eller annan bekantskap. Alla som bryr sig, engagerar sig för något är en supporter. Att överhuvudtaget gradera ett supporterskap är en lek på sandlådenivå.

För tillfället finns det ett par olika läger inom HIF-familjen, som har olika åsikter om hur saker och ting fungerar, eller icke-fungerar. På olika ställen så skriks det glåpord åt varandra, fördömande ord, och detta till trots att vi alla har samma intresse, samma engagemang, samma supporterskap – till samma förening.

***

Nej,  det är inte alltid varken spelare, tränare, sportchef, klubbchef eller styrelse tar rätt beslut, eller agerar korrekt.

Personligen har jag inte förstått den allmänna uppfattningen om att personer i ledande positioner, eller i offentliga positioner, alltid förväntas vara helt felfria? Vare sig det gäller lärare, fotbollsspelare, politiker, styrelseordförande etc. etc. är grunden alltid den samma – det är människor, precis som du och jag. Och precis som du och jag, så agerar de/vi efter bästa förmåga utefter situation och tillfälle. Var finns toleransen?

Om du förväntar dig att folk ska ha tålamod och förståelse för hur du agerar, får du banne mig ha det till andra människor också!

***

Jag blir uppriktigt ledsen och förtvivlad när jag läser allt som skrivs på diverse forum, facebook-sidor eller kommentarer på på nyhetssidor. Uppriktigt jädra ledsen. För min tolkning utav det, är att det är inget annat än ren och skär mobbing som pågår!

***

Nu ska jag bli väldigt personlig.

Jag har en dotter som under tre års tid (mellan 4:e till 7:e klass), blev utsatt för mobbing. Och detta hade vi som föräldrar ingen aning om. Absolut ingen aning om.

Att hon ofta var hemma, på grund av diverse sjukdomar, som magont, etc, såg vi mer som ett hälsoproblem, och vi skickade henne på läkarbesök, undersökningar i parti och minut. Men hon blev friskförklarad varje gång. Att hennes “sjukdomar”, och frånvarande från skolan skulle bero på mobbing, hade vi inte en tanke på. Hon var ju ofta alltid så glad och harmonisk hemma.

Men en dag brast det för henne. Hon mer eller mindre kollapsade under skoltid. Och då kom allt upp till ytan. All ångest hon hade tryckt ner och dämpat för att hålla skenet uppe, bubblade upp till ytan. En hemsk upplevelse som förälder att ta del utav. Dels för allt som hon blivit utsatt för, men även för det faktum att hon hade den styrkan att pressa ner känslorna så pass att vi som föräldrar inte förstått ett enda dugg…

***

Av ovanstående anledning har jag kanske än större sympatier för till exempel Jesper Jansson och Andreas Landgren.
Två personer som för tillfället, enligt mitt sett att se det på, är utsatt för ren och skär mobbing.

Mobbing från sin egen “familj” dessutom.

Vad de har gjort, eller inte gjort är väldigt sekundärt. De är två personer som agerat efter bästa förmåga och förtjänar fan inte den skit de får kastat på sig, och definitivt inte när de har samma sympati för sin förening som du och jag.

***

Och på samma spår tycker jag det är precis lika illa att läsa om hur mycket skit de personerna som skriker högst och mest, kalla de för “HIF-klacken” eller vad du vill. Detta är personer som brinner för, och lever för, den förening som vi alla älskar. Vi har olika sätt att uttrycka vår kärlek, ibland tenderar det att gå överstyr. Det är helt ok, så länge ingen enskild person blir utsatt eller angripen bara, så länge inte föreningen blir skadad. Det är inte ok kalla dessa personer för det ena eller andra i nedsättande ton och format.

Hade det inte varit för de som står/sitter på södra och sydöstra delen av Olympia, hade det varit långt mycket tystare under match. Hade det inte varit för deras engagemang, hade Olympia-besöket sett helt annat ut.

Hade de inte varit för de som sitter på västra/östra delen av Olympia, hade klubben haft mycket större ekonomiska bekymmer än vad den har idag.

Oavsett var du står eller var du sitter. Oavsett hur mycket du besöker Olympia så behövs du precis lika mycket som alla andra. Alla som sympatiserar och engagerar sig i klubben är en pusselbit som gör klubben till en helhet. Till en enhet.

Så låt oss nu vända blad, kasta bort all skit och negativt som vi kastar på varandra, inom och utanför föreningen, och låt oss spänna musklerna och visa oss starka – Starka i vårt gemensamma mål och vår gemensamma kärlek till vår gemensamma klubb – Helsingborgs IF!