Det har väl egentligen bara varit en tidsfråga men efter Falkenbergs förlust, mot Eskilstuna, och det oavgjorda resultatet, mot Halmstad, så stod det klart att HIF inte kunde förvänta sig någon hjälp från halländskt håll. Istället är det fokus på tre poäng, i bortamötet med Öster, som gäller men efter dagens poängtapp, för AFC, så kan vi konstatera att Di Röe har nått sin målsättning och spelar Allsvensk fotboll 2019
Redan i början av året så var budskapet solklart – HIF skall tillbaka till Allsvenskan inför 2019! Och trots en rejäl ekonomisk risk, med pengar man egentligen inte har, så har man enträget gjort allt som stått i sin makt för att löftet skulle infrias. Under sommaren fyllde man på, en redan stark trupp, med namn som Andreas Granqvist, Rasmus Jönsson, Markus Holgersson, Thierry Zahui och Wanderson. Inget fick gå fel och nu vet vi att så inte heller var fallet…
Även om vi självklart skall njuta av att klubben äntligen är tillbaka i den högsta serien så kvarstår det faktum att det är nu som det verkliga jobbet börjar. HIF, med styrelsen och Joel Sandborg i spetsen, står inför ett jättejobb att forma en Allsvensk organisation, öka intäkterna och stabilsera den ekonomi som svajat rejält sedan guldet 2011. Parallellt med hästjobbet, utanför planen, skall Granen och PeO bygga den trupp som skall säkerställa att 2019 inte bara blir ett tillfälligt besök i Allsvenskan utan att man, på sikt, kan etablera sig i högsta serien innan man tar sats för att åter kliva upp som en topp 5-klubb inom Svensk fotboll! Förutsättningarna är dock goda då staden Helsingborg åter börjat andas fotboll vilket är A och O för att man skall kunna få rimliga förutsättningar att jobba utifrån.
På kontraktsfronten står några av truppens nyckelspelare inför vägvalet att stanna i klubben eller söka sig bort. Här hoppas jag man fokuserar på att ”rädda” Darijan Bojanic och Rasmus Jönsson från andra klubbars klor då dessa, under 2018, varit några av de absolut viktigaste anledningarna till att man nu hittat tillbaka där man hör hemma. Även Calle Johanssons roll bör värderas då försvararen, i sina bästa stunder, kommer kunna tillhöra en av Allsvenskans främsta försvarare och faktiskt ”bara” är 24 år gammal. Dock har ju konkurrensen, främst i försvaret, visat sig vara mördande och jag kan förstår om våra sportsligt ansvariga tar sig en extra funderare på hur försvarskonstellationen bör se ut under de kommande åren. På tal om försvarare så är även Adam Eriksson ”arbetslös” vid årsskiftet. I supporterkretsar är det väldigt mycket för och emot vår vänsterback. Men man kan ju inte bortse från det faktum att han spelat i samtliga HIFs matcher denna säsongen och dessutom levererat näst flest assist av samtliga ytterbackar i Superettan. Självklart kommer det belönas med ett nytt kontrakt för 28-åringen. Att Micke Dahlberg, Thierry Zahui och, mest troligt, Jonathan Larsson gjort sitt ser jag egentligen inte som något konstigt då både skadeproblem, ålder samt konkurrenssituationen har visat sig något för tuff redan i Superettan. I Allsvenskan skruvas allting upp ett rejält snäpp och då finns det inte, av naturliga skäl, plats för alla. Sen skall det givetvis bli intressant at se hur man resonerar om en spelare som Johan Persson som gått skadad under, mer eller mindre, hela 2018 eller Andreas Landgren som fått minimalt med speltid men där båda är under kontrakt? Vad händer med alla de talanger som fick chansen under försäsong/vår men fallit allt längre ifrån en plats i laget när stjärnorna anlände under sommaren. Eller de ev överåriga som nu måste ta en permanent plats i A-truppen eller lämna för ett nytt fotbollsäventyr i någon annan klubb. Känslan säger mig att både Ängelholm och Eskilsminne kommer kunna ha en del intressanta namn att välja på under de kommande månaderna
Sen bör man nog har klart för sig att det inte bara handlar om vad klubben vill den kommande tiden. Money talks och med tanke på HIFs utsatta, ekonomiska läge, så är det inte omöjligt att en hel drös spelare dragit till sig ett intresse från andra klubbar. Har man tex råd att tacka nej till ett bud på Andreas Granqvist. Eller på skyttekungen Andri Bjarnason som dessutom redan landslagsdebuterat för sitt Island. Eller yrvädret Max Svensson som, tillsammans med Granens parhäst i höst, Charlie Weberg, fick dra på sig landslagströja under en Marbella-vistelse förra veckan. Eller Kalle Joelsson, som under Pärs frånvaro, fått smak på A-lagsspel och kanske inte alls är intresserad av att spela andrafiol under den kommande säsongen? Här i ligger också en utmaning att försöka presentera en så intressant satsning som möjligt, för dessa herrar, så att de inte skall falla för ev lockbete från andra klubbar.
På ingång har redan Alexander Farnerud aviserats och det skall bli spännande att följa den rutinerade, men skadebenägna, mittfältaren under hans, kanske sista, år inom toppfotbollen. Det ryktas även om att man kommer fylla på med ytterligare Allsvensk rutin då där sitter en del riktigt intressanta namn på utgående kontrakt runt om i Sverige. Oavsett så hoppas jag att HIF satsar förnuftigt och att vi supportrar har förståelse för att de kommer ta ytterligare några säsonger innan HIF kommer att vara med och fightas om Europaplatser och SM-guld igen. Här gäller det att ta små steg och, framförallt, se till att sudda bort alla de svarta ekonomiska rubriker som omgärdat klubben de senaste åren. HIF har nämligen inte råd att behöva fightas, med näbbar och klor, på hur många planer som helst…
Oavsett så skall hela föreningen, med Peo och Chrisse, i spetsen ha en grym eloge på vilket sätt man har tagit sig an utmaningen. Det är en underbar känsla att allas vårt HIF äntligen är tillbaka där man hör hemma och det har självklart inte varit någon enkel resa för vår tränarkonstellation att lotsa laget mot en återkomst. En återkomst som hela fotbollssverige sett som lika självklar som att landets rikaste klubb skall ta SM-guld varje säsong (och misslyckades med) Nu skall vi njuta av de faktum att vi har några få ”träningsmatcher” kvar innan säsongsfinalen den 10 November och för första gången, under denna säsongen, så kan vi supportrar njuta av det faktiskt inte spelar någon som helst roll hur det går i de kommande matcherna. Å andra sidan så finns där ju en serieseger att jaga…
Vi avslutar som vi inledde det hela med att konstatera att ”där satt den!”
Grattis till det Allsvenska avancemanget HIF – fasiken vad vi är stolta över er!
Lämna ett svar