Darijan Bojanic: “Det flöt på bra, det var synd att Roar försvann”

Darijan Bojanic var tänkt att bli en av HIF ledande spelar i Allsvenskan. En stukad karriär skulle få fart igen under Roar Hansen men istället gick det mesta snett för 22-åringen som numera återfinns i Östersund. I FotbollDirekts podd ”60 minuter” berättar mittfältaren om den tunga tiden i HIF

 

Det var Göteborg som blev första anhalten för Bojanic som hade slagit igenom rejält med Öster i Superettan. Mitt under 2013 värvade IFK Göteborg Bojanic, som skrev på ett fyra och ett halvt år långt kontrakt med klubben. Han ansågs då vara en av landets främsta löfte och hade bla tilldelats Tommy Svenssons pris som går till unga och lovande idrottare i närregionen. Tiden i Göteborg blev dock inte vad Bojanic, eller klubben, hoppats på och 2014 hamnade han i Helsingborg där hans förre tränare, Roar Hansen, var ansvarig för klubbens A-lag.

 

– Det flöt på bra, det var synd att Roar försvann. Sen kom Henke in. Då fick jag spela till en början, sen tog han bort mig innan det var lite fram och tillbaka den säsongen och jag gjorde inte så mycket poäng. Men sen andra säsongen under Henke så tycker jag att det gick bra. Det gick väldigt bra i direkt i början. Jag tränade väldigt hårt under försäsongen, körde mycket extra. Svenska cupen gick bra, jag gjorde några mål och assist. Och i början av säsongen gick det också bra då jag tror att jag gjorde tre-fyra mål på de tre-fyra första matcherna. Sen plötsligt torskade vi en match och då tog han bort mig, säger Bojanic i podcasten FD 60 Minuter och fortsätter:

 

– Då kände jag typ att ”jag skiter i detta, vad fan händer?”. Det var en rejäl smäll jag fick. Jag visste inte vad jag skulle göra längre. För jag vet att jag kan göra vad som helst med bollen, och nu hade jag tränat hårt och så ville det sig ändå inte. När jag väl fick chansen kändes det som att ”vinner vi, så spelar Darijan kvar, så fort vi torskar tar vi bort honom”. För när vi väl torskade matchen efter att det gått så bra, det var Norrköping borta, 3-0 förlorade vi med, så tog Henke bort mig. Ska jag vara ärlig så var hela laget skit men vem drabbades? Jo, jag. Jag försvann ur startelvan medan alla andra var kvar.

 

Hur hanterade du det?

– När jag inte fick spela någonting för Helsingborg – jag var inte ens uttagen i truppen sista matcherna – så är det klart att det sög. Jag trivdes skitbra där med lagkamrater och vid sidan om fotbollen. Jag ville verkligen hjälpa laget, och jag fick väldigt mycket feedback från alla spelarna, framför allt de äldre som sa att jag verkligen gav allt varje träning. Det var inte det att jag vek ner mig bara för att jag inte var med i truppen utan jag försökte hela tiden visa att jag vill vara med och jag försökte hela tiden komma in i laget igen. Men ja, Henke hade sin tanke och jag var inte med i de planerna, det är bara att acceptera.

 

I mitten av maj 2016, efter 1-1 mellan HIF och Östersund, kritiserade Bojanic sin tränare i en intervju med Kvällsposten och menade att han måste vara en annan typ av spelare för att få spela.

– Jag måste tydligen vara en Gattuso för att få spela. Hade vi haft Messi i laget hade han säkert varit 19:e man i truppen, sa han då.

 

Bojanic suckar när intervjun kommer på tal.

– Jag vet inte vad jag ska säga om den intervjun. Det var dumt gjort av mig också, så va det ju, men jag ville få ut det jag kände. Egentligen borde jag varit en man vid det tillfället och bara sagt det rakt i hans ansikte istället. Det var dumt gjort av mig och jag ångrar det absolut. Inte för att jag fick skit utan för att jag inte var man nog och gick fram till honom och sa det.

 

Vad sa Henke till dig?

– Nämen, vad ska han säga. Han tog det med mig framför hela laget och gav mig en utskällning. Och det ska jag ha, för jag ska inte gå ut i media och säga sådana saker. Jag ska vara en man och gå och säga det till honom.

 

Även om du ångrar sättet du gjorde det på, står du för vad du sa?

– Ja, det gör jag. För jag tycker vi hade den mentaliteten då. Det var bara att gå ut och springa och kriga. Sen kan det ha varit så att Henke kanske inte tyckte att vi hade material för att kontrollera en match. Då kanske inte min spelstil passar in i laget, de tankarna hade jag också. Men samtidigt kände jag att vi hade ett jävligt bra lag, vi hade en fantastisk trupp. Den var otroligt bra och vi hade bra sammanhållning och fungerade jävligt bra utanför planen. Men på planen gick det verkligen inte. Jag har inget svar på varför.

 

Tyckte du själv att du var för dålig defensivt?

– Grejen är att han spelade mig som en innermittfältare i ett 4-4-2 där han krävde att innermittfältaren springer upp och ner, upp och ner, upp och ner under 90 minuter. Och grejen är att har man inte bollen inom laget – någonting – så orkar man inte det. Jag lovar att ingen spelare i världen, inte ens Kanté i Chelsea, orkar springa så. Det var väl det jag störde mig mest på, att vi inte hade något kontrollerat spel ibland, vi kunde inte hålla bollen inom laget. För man vilar otroligt mycket med bollen när man gör det. Utan det var mer att vi skulle ut på kanterna, slå inlägg, fylla på i box och sen ska vi hem, och sen samma sak igen. Det blev väldigt mycket fram och tillbaka och jag lovar att ingen spelare klarar av det när man inte har bollen något inom laget. Men tydligen orkade någon mer än mig och då ska den spela.

 

Pratade du med Henke om det?

– Jag frågade vad det är som händer och varför jag inte fick spela, då sa han att han inte tycker att jag jobbar tillräckligt hårt i defensiven. Men ja, ändå torskade vi matcher där en annan som spelade central mittfältare inte vaktade ”snett inåt”-passningen och såna saker. Så då var det ju inte bara fel på mig.

 

Fanns det något svårt i att ifrågasätta en av Sveriges största spelare genom tiderna som, i alla fall innan det här tränaruppdraget, var någon form av gud i Helsingborg, med staty och allt vad det innebär?

– Henke är otroligt stor. Allting han gjort i sin karriär är wow. Det måste man ge honom, det är otroligt. Och på träningarna och sådär är han skitbra på att förmedla saker. Jag och Jordan körde till exempel mycket avslutsövningar efter träningarna och då berättade han sådana småsaker som är otroligt viktiga. Men just sättet vi spelade på var väl det som inte gick ihop inom laget och med det materialet vi hade, tycker jag. Men han är tränare och han ser väl annat, och man måste respektera sin tränare.

 

Sedan 2017 återfinns mittfältaren i Östersund dit han lånats ut från Helsingborg. Dock verkar det bli magert med speltid även denna säsongen och hittills har det blivit två matcher (1 mål) för den fd stortalangen. Då Bojanic fortfarande är ung så har han framtiden för sig men frågan är hur ljus den framtiden är. Efter tre misslyckade perioder (HIF, Göteborg och Östersund) på högsta, svenska, nivå så kan man fråga sig om mittfältaren verkligen har vad som krävs för att lyckas i den absoluta toppen. Innan han värvades till Öster så fanns där även ett stort intresse från utländska proffsklubbar som engelska Fulham FC och holländska SC Heerenveen men på den fronten är det numera svalt. Till nästa säsong är han åter HIFs spelare och beroende på vilken serietillhörighet laget har så lär även Bojanics vara eller inte vara framöver ifrågasättas.

 

Intervjun i sin helhet kan ni höra här