Många talar om kärleken till sporten och visst kan det väl vara så. Självklart så händer det att jag tittar på andra matcher än de där mina egna lag är inblandade. Det handlar dock inte om kärlek till sporten utan snarare om ren och ram skadeglädje. Motståndare skall förlora till varje pris!
Årgång 72 och årskortsinnehavare på Olympia sedan 20 år tillbaka. Anser att fotboll skall upplevas live och, givetvis, på en gräsmatta. Drar mig inte för att kritisera eller hylla – gör det, allt som oftast, från sektion 35. Älskar puls, engagemang och känslor!
Den egna fotbollskarriären var lång men kanske inte så framgångsrik. Efter några år i ,numera omdöpta, Rydebäcks IF så blev det en rolig period i Södra innan det hela avrundades med två månaders försäsongsträning ute i Allerum. Ganska snabbt insåg jag att det gick bättre på läktaren än på planen – något som även ryggen och lungorna uppskattade!
Hängde utanför gamla träläktaren som barn och kan skryta med att jag samlat på mig en rätt hyfsad autografsamling med stjärnspelare som Pat Jörliden, Bosse Wilhelmsson och Cyril Finnberg. Annars tillhör den dyrbaraste ägodelen en HIF tröja som bars av Henrik Larsson under det oförglömliga 1992.
Minns derbyn mot Hittarp och hur man genomförde Skol-OS på Olympias svarta löparbanor. Masse Magnusson, Lill-Fjös och alla fantastiska derbyn mot Malmö FF. Minns tårarna på Rambergsvallen och euforin på Ullevi och Knutpunkten. Fått uppleva Petar Puacas debut i ett sommarsvalt Kalmar men även hur okänd Alvaro gjorde två mål mot FCK och påbörjade sin resa i Världens Vackraste Förening.
Tappat tron på landslagsfotboll och lider alla helvetes kval när seriespelet håller uppehåll till förmån för all form av kvalspel. Anser fortfarande att Olympia har Sveriges finaste matta och att Watford är för bra för The Championship och, inte minst, att Allsvenskan är grymt underskattad.
Vi syns på Olympia!
Lämna ett svar