“El Kabir borde låta spelet tala istället för att snacka”

HIF vann som bekant premiären mot Mjällby i söndags med 1-0.  Två spelare hade avgörande roller i matchen. Dock handlade det mesta om efterspelet kring Mostafa El Kabir och HIF “supportrarnas” agerande före och under matchen.

“- Jag tycker de är ett skitlag med skitspelare från en skitstad”. Detta uttalande kommer ifrån Mjällbyanfallaren Mostafa El Kabir, efter en match där han än en gång inte lyckades göra mål på HIF:s stabile burväktare Pär Hansson. Något som kanske är en av orsakerna till El Kabirs reaktion.

– El Kabir borde låta spelet tala istället för att snacka, säger Pär Hansson.

Pär Hansson har inte mycket till övers när det gäller de rötägg som höll på att bråka med polis, precis innan avspark.I hans roll som lagkapten fick han gå dit och prata med bråkstakarna för att lugna ner dem. Det var inte alls så han hade tänkt sig att hans första allsvenska match som lagkapten skulle börja.

– Jag vet inte riktigt vad som hade hänt, men det är såklart inte kul när sådant händer. Men jag tyckte att de lugnade ner sig sen när jag och några andra spelare fick gå dit och prata med dem.

Om vi ska fokusera på det sportsliga istället så var Pär Hansson, tillsammans med Erik “Sudden” Sundin, de två som gjorde matchavgörande insatser i matchen. Erik Sundin i form av målskytt i den 41:a minuten, som senare skulle visa sig bli matchens enda. Så här beskriver Sundin sitt mål:

– Vi vinner bollen på mittplan. (Ardian) Gashi driver bollen på mittplan fram i banan, sen slår han en fin passning till mig förbi deras mittback så den hamnar ute på högersidan. Jag skjuter på ett tillslag mellan benen på (Mattias) Asper.

Dock kunde han ha valt att ett annat alternativ.

– Jag kollade ju upp på bortre och såg att Rachid (Bouaouzan) kom in i straffområdet, så jag tänkte först spela. Men sen ändrade jag mig och sköt lågt. Det blev ju väldigt bra, den satt ju precis mellan benen, säger en belåten Sundin.

Efter målet så satte sig Sundin ner på knä och började vifta med händerna framför de tillresta HIF:arna på läktaren. Han förstår inte varför han gjorde det.

– Nä, det vet jag inte. Det var improvisation, jag var bara så glad. Men det var kul att fira framför klacken. Det var ju många som var tillresta, så det var kul att få fira tillsammans med dem där på den sidan.

Sundins mål var hans tredje på de senaste fyra matcherna mot Mjällby (förra årets matcher i Allsvenskan och Svenska Cupen inräknat). Det kan bero på hans styrka som spelare.

– Mjällby har stora och fysiska mittbackar och det passar väl mig ganska bra tror jag, att jag får ta upp löpdueller med dem.

Sundin hade det knackigt i början när Alexander Gerndt kom till HIF i somras, där han i flera matcher fick starta matcherna på bänken. Men i slutet av säsongen lossnade det och han blev ordinarie (eller vad man ska kalla det för) i HIF:s laguppställning. Den platsen har han behållit sen dess, vilket han tycker är skönt.

– Jag tror alla spelare känner att kontinuitet betyder väldigt mycket. Det betyder mycket för självförtroendet och för känslan i kroppen, att spela från start. Då har man ju inte den pressen på sig som man kan ha när man  får hoppa in och ska “ta chansen”.Det är rätt skönt att ha med sig, det är lite tryggare, säger Sundin och fortsätter: 

– Sen är det ju så pass hård konkurrens så att fast att jag har startat ett par matcher den senaste tiden, så kan jag lika bra sitta på bänken i nästa match. Det är väldigt jämnt och det gäller att vara på topp hela tiden och prestera.

Att HIF spelade så defensivt med både Erik Sundin och Alexander Gerndt, var taktiskt planerat.   

– Mjällby har ju två centrala mittfältare som kommer ner och hämtar boll rätt mycket och då är det bra om vi har dem framför oss. Då blev det att vi fick falla lite lägre ner i plan. Det är ingen favoritposition, varken för mig eller Gerndt. Men vi var tvungna att göra det och då får man göra det för laget, säger Sundin.

Det var omedvetet gjort av HIF att bli så defensiva och falla tillbaka i andra halvlek, säger Sundin. Men när matchen artade sig på det sätt som den gjorde, så fick HIF istället visa att de är stabila bakåt. Inte minst genom HIF:s två mittbackar.   

– Peter (Larsson) och “Mackan” (Marcus Nilsson) samarbetade väldigt bra, säger Pär Hansson.

Det var dock lite nervöst i slutminuterna när Mjällby fick en frispark i bra läge till höger om HIF:s straffområde.

– Först och främst tyckte jag att det var en felaktigt dömd frispark. Det vore snöpligt om det hade blivit mål på det viset, säger Pär Hansson och fortsätter:

Jag bestämde mig rätt tidigt vart jag skulle gå. Jag tänkte att jag skulle ta mitt hörn och om bollen skulle gått över muren och in i mål, så är det grattis till dem (Mjällby).

Som tur var så blev det inte så. Istället fick Mostafa El Kabir drömma mardrömmar om HIF och gör det nog fortfarande.