När Susan Boyle sjöng “You never walk alone” på Parkhed ikväll så gick mina tanker till HC Andersen och sagan om den fula ankungen. HIF var den fula ankungen tillsammans med Susan Boyle, tyvärr utvecklades dubbelmötena med Celtic FC till en grekisk tragedi.
Giorgios Samaras var den stora skillnaden, både på Olympia och på Parkhead. En grek, landet som sänker Europa och greken som skjuter HIF´s Champions League dröm i sank. För sett över två matcher så var HIF det bättre laget spelmässigt.
Men nu räknas inte bra spel och stort bollinnehav i fotboll, det är mål som räknas. Där var Celtic hästlängder för HIF och framförallt så var det Samaras som ställde till det för HIF.
Murphy fanns ju med på Olympia med sin lag om att kan något går fel så går det fel-vid värsta tänkbara tidpunkt. Som vid uppvärmningen inför en avgörande CL-kvalmatch. Loret Sadiku skadade sig och Joseph Baffo kastaes hastigt in i startelvan.
Joseph Baffo…Har i veckan tittat en hel del på Erik Sundins mål mot GAIS förra året som spelade hem guldet till HIF, men det många glömmer är att han gör sin yttersidesfínt på en perfekt avvägd crossboll från…Joseph Baffo!
Efter ett par lite nervösa ingrepp i början så växer Baffo med uppgiften och gör en mycket bra match mot Celtic. Det är inte Baffos fel att vi förlorade. När sen Walid Atta gick sönder chansade Hareide på en trebackslinje och då kom givetvis 2-0.
Över två matcher är givetvis Celtic bättre än HIF på att göra mål och det är bara att lyfta på hatten men jag är ganska säker på att Celtic kommer att bli strykpojkar i sin CL grupp för det spel som de visade upp mot HIF skrämmer inte några storklubbar i Europa.
HIF får i sin tur se fram emot Europa League lottningen på fredag, vågar man drömma om Liverpool, Inter och kanske Lokeren på Olympia?
Ja, HIF:s spelare är onormalt skadebenägna och detta är något som klubben måste titta över inför framtiden. Nej, HIF var inte det bättre laget. HIF räckte inte till mot ett Celtic som var ett par klasser starkare än ett hyfsat allsvenskt lag. Det kommer alltid att vara resultatet som räknas. Jag menar att HIF visst kunde vunnit mot Celtic men att HIF:s kapacitet idag hänger samman med en rätt dålig försäsong både på och utanför planen. Ett lag som vunnit 5 titlar och gjort med ett mycket framgångsrikt kollektiv tappade mycket tidigt på säsongen och fick aldrig riktigt ihop det igen. Kanske trodde både spelare och ledare att det skulle gå av sig självt? Från ledningens sida klarade man inte att fylla upp tomrummet efter Gerndt/Jönsson vilket har visat sig vara en mycket kännbar brist i truppen. De nyförvärv som man gör under sommaren har sällan effekt förrän säsongen efter. Inte blev HIF:s förutsättningar bättre av att ledningen sparkade P-O och därmed gjorde det omöjligt för Conny att vara kvar. Ingen ska få mig att tro att denna turbulens gynnade HIF i den svåra fas av säsongen som väntade. Svensk fotboll har svårt att nå fram internationellt och HIF är inget undantag. Nu hade man en rätt god chans och det lär dröja ett antal år innan man får nästa. Det finns fotbollsmässig kompetens i spelare men det brister avsevärt på det mentala planet; Det är för naivt, för vekt i närkampsspel och för lite av den cynism som utmärker en vinnare. Celtic vinner denna omgång mycket p g a en formidabel inställning som bär dem i situationer som avgör. HIF är deras motsats där. Stärntränarna Hareide o Schwarz har inte lyckats bättre med HIF än Conny och P-O och det var väl inte det ledningen hade hoppats på? Nu talas det om att PL ska värvas och jag ber HIF om att stilla sig nu. Att inte försätta ekonomin i obalans igen utan tänka sig för. PL behövs men skulle ha värvats tidgare på säsongen. Nu behöver klubben se över vad de har och vad de vill ha på sikt. Till sist, skönt att se Baffo göra en riktigt bra match!
Vi har åtminstone Sörum!
Instämmer med föregående talare till fullo men med tanke på skadebilden för backar & Baffos ojämna formkurva (om än fullt godkänd igår med bl.a. en del riktigt bra långa djupledspassningar), så är nog ett nyförvärv på sin plats där men visst hoppas man klubben verkligen kollar så det ekonomiska utrymmet fröst finns i lönebudgeten – om nu inte Aftonbladets “skvaller” om Atta på väg bort från HIF skulle stämma för då finns det ju pengar…
Till sists kan man säga att synd på ett sätt fotboll inte är en bedömningssport (som säg simhopp) för då hade HIF lätt vunnit dubbelmötet med Celtic på stilpoäng, men fotbollen är en resultatsport och tur är väl det – för hur skoj hade det varit att jubla över domarnas poängkort i slutet när man kan få vråla under match i samband med mål, och hoppas att det är vi som får jubla på söndag för nu behövs mål såväl som resultat för att denna tunga period med 4 raka nederlag inte ska sätta sig på spelarnas psyke…
Mot den grekiska tragedin står idag AIK:s imponerande bragd mot CSKA borta och visar att det faktiskt är fullt möjligt att samla ihop en trupp och åstadkomma storverk mot ett på pappret bättre motstånd så jag hyllar AIk för detta och hoppas att deras prestation inspirerar HIF att tro på och fullfölja säsongen på bästa möjliga sätt! Ja, det kan kännas svårt att lyfta fram AIK men en prestation är alltid något att glädjas över och för svensk fotboll är det viktigt och roligt med sådana framgångar. HIF spelar på Råsunda på Lördag och det är en ordentlig utmaning att möta detta hårdsatsande AIK, dessutom endast med 1 mittback!
1 mittback lär å andra sidan tyda på en himla offensiv uppställning så det kan ju vara spännande att få se – en rättelse: matchen är på söndag kl.1505 och kändes tuff redan innan AIK skrällde mot ryssarna så lär bli ytterst tuff för HIF men ack så viktigt att få med sig ett positivt resultat inför landslagsuppehållet…