Han fick ett stående ovationer från Olympiapubliken när han kom in och det märks att längtan efter någon som ska rädda HIFs säsong är stor. Redan när han klev på plan fanns det ramsor som sjöngs om honom. Sällan har så mycket hopp lagts på en spelare. Inte heller så mycket kärlek.
Foto: Bjarki Tordarson
Med tanke på vem hans far är så är det väl självklart att det finns förhoppningar. Hans inhopp visade ju på spelsinne och vilja. När jag gick från Olympia ner mot Knutpunkten så var det i stort sett en sak man pratade om. Jordan Larssons debut.
Det pratades inte om Dahlberg som gjorde sitt första mål, eller om något av de andra nyförvärven. Det gnälldes inte heller på Simovic. Det handlade bara om Jordan, och det är nog precis det som HIF behöver just nu. Någon som man kan prata positivt om. Det kommer leda till att en hel del fokus skiftas, från det negativa som varit det senaste året till att man ser mer av det positiva.
Om det kommer hjälpa HIFs spel? Tveklöst. Positiva energier hjälper till. Men det måste till att man kommer igång direkt. Det går inte att vänta på att någon annan ska göra jobbet. Rapporten från det senaste AOH-Podden är att man nu över ger 4-5-1 och kör 4-4-2 istället. Förhoppningsvis kan det bidra till att hitta en trygghet i spelet igen.
För tryggheten är viktig. Speciellt nu då det stundar en svår bortamatch och man måste göra resultat. Eller rättare sagt, om man ser på resultaten den senaste 12 månadersperioden så finns det absolut inga lätta matcher. Men det finns en liten ljusning (även om den är matematisk). Under 2000-talet har det fram till och med 2012 krävts i snitt 27 poäng för att klara kontraktet. Om man ser till poängproduktionen det senaste året betyder det att HIF slutar på 32 poäng i år som det ser ut nu. Som referens fick Halmstad kvala sig kvar förra året efter 31 inspelade poäng.
Lämna ett svar