Som ni vet tar sig HIF sex mil söderut på torsdag för att spela säsongens andra Skånederby. Man gör det med vetskapen om att det är ett derby där HIF har allt att vinna medan Malmö FF har allt att förlora.
Undertecknad njuter fortfarande över den befriande segern mot AFC Eskilstuna. Jag njuter av allt laget vid de två tillfällen som det behövts mest, mot Östersund och mot Eskilstuna, har segrat. Jag njuter av att gå in i en derbyvecka även om jag vet att derbyångesten snart kickar in och fyller mig.
Vi kommer från två matcher, förlust mot Djurgården och vinst mot AFC, där jag tycker vi har gjort bra prestationer. Mot Djurgården stod vi upp riktigt bra i 45 minuter och stod upp bra fram till den 70:e minuten. Mot AFC gör vi jobbet, viker inte ner oss när AFC får ett oförtjänt 1-1-mål, och vinner. Det enda orosmolnet som finns är att vi i båda dessa matcher (och vid fler tillfällen denna säsongen) bränner lägen som ska vara mål. Detta är ett område att jobba på. Närvaron i dessa situationer behöver skärpas samtidigt som det ska lyftas att vi skapar lägen och det alltid är positivt.
© Bildbyrån – 16788
Men åter till derbyt. Om vi förutsätter att Djurgården besegrar Falkenberg under tisdagskvällen, vilket vi ändå får säga att de borde göra, om AIK lyckas kraftsamla mot IFK Göteborg efter derbyförlusten och Hammarby gör jobbet mot Sirius kommer det vara en stor press på Malmö inför derbyt. Detta är ett MFF, som med det ekonomiska försprånget, floppar vid allt annat än guld och man riskerar att bomma guldet för andra året i rad. Samtidigt kommer vi till matchen, med förutsättning att DIF slår Falkenberg, med möjligheten att dryga ut försprånget till negativt kval än mer. Och även om MFF är klara favoriter så är ett derby alltid ett derby. Det är guldläge för HIF att slå ur underläge och rycka Lennart Johanssons pokal från Malmös fingrar och samtidigt ta ett ännu större kliv mot allsvenskt spel 2020.
Så lyd nu Holgerssons ord och spring livet ur er.
Lämna ett svar