Att HIF har fått en ypperlig tillgång i Nikola Djurdjic är de flesta av oss ganska överens om. Det var knappast en slump att han gjorde målet senast mot ÖSK. Trist bara att det inte räckte till seger.
Eller trist och trist, egentligen var det väl ganska klantigt att släppa fram gästerna så de fick chansen. Och man kan även ha synpunkter på att HIF inte förmådde stänga matchen i ett tidigare skede.
För ovanlighetens skull såg jag matchen på plats på Olympia och vad som också var ovanligt var den läktarplats jag fått. Från sektion 30 (ett stenkast från Stattena-hörnan) fick jag ett annorlunda perspektiv än jag är van vid.
En sak som slog mig från den positionen är att man ser matchen och spelet på ett annat sätt. Det som jag framför allt noterade var hur Nikola sprang sig fri i mitten åtskilliga gånger utan att hans lagkamrater ens försökte nå honom.
Alla bollar gick ut mot kanterna innan man slog sina inlägg.
Det är möjligt att mitt fotbollstänkande skiljer sig från tränarnas men hade jag coachat laget så hade jag definitivt gett order om fler öppnande bollar in mot Nikola i mitten. Så avskräckande var sannerligen inte Örebros mittbacksduo att man till varje pris undvek att låta Nikola komma i duell med dem! Tvärtom så är jag övertygad om att HIF kunnat få ännu fler och klarare målchanser om killarna vågat spela på djupet även i mitten av gästernas försvar.
Visst är HIFs yttrar ganska snabba och hyfsat duktiga på inlägg, men lite mer varierat spel hade kanske resulterat i en välbehövlig trepoängare, istället för det oavgjorda resultat som nu kändes som en förlust och var en oerhörd besvikelse? Svaret får vi naturligtvis aldrig.
Men med mitt resonemang vill jag komma fram till att man kan dra lärdomar av att se fotboll från ett nytt läktarperspektiv.
Nu tror jag tyvärr att det är kört att försöka passera AIK och därmed lägga beslag på fjärdeplatsen. Det handlar snarare om att försöka hålla Norrköping bakom oss i tabellen.
Att bara drygt 7 000 sökte sig till Olympia i söndags är förståeligt. Bottengänget Örebro är sannerligen ingen publikmagnet och det flesta HIF-supportrar hade naturligtvis, i likhet med mig, räknat med en solklar seger. Många sparade säkert också slantarna till torsdagen.
Det som engagerar de flesta i det här läget av säsongen är givetvis det fortsatta spelet i Europaligan och då närmast mötet med Hannover. Reine har säkert scoutat motståndarna och har koll på dem i både anfall och försvar. Låt oss hoppas att HIF den här gången utnyttjar sin målfarlige anfallare på bästa sätt och ger honom chansen att komma till fler och bättre avslut.
Lika viktigt är förstås att hålla tätt i försvaret ända till dess att domaren blåser. Det har blivit lite för många matcher i år där HIF tappat givna segrar.
Diskussionerna om vem som ska träna HIF nästa år är i full gång och det är tydligt att Åge och Stefan har många förespråkare. Jag är inte lika övertygad, med tanke på resultaten sedan de tog över. Men det beror förstås på vilka alternativen är.
Vi behöver tränare som både kan sätta defensiven och förstärka anfallsspelet. Även om jag hellre ser att HIF vinner med 3-2 än 1-0 så har en ettmålsledning inte känts särskilt trygg i år.
Där vill jag definitivt se en ändring.
Bra skrivet kollega