Förnuft, känsla och tajming…

Förnuft, känsla, tajming! Kan man ta hänsyn till det när man fortsätter vada genom ett ekonomiskt stålbad?

Låt oss vara realistiska för en stund. HIF har fortfarande en lång väg att vandra, såväl attraktionsmässigt som ekonomiskt, innan klubben kommer kunna vara med och slåss på samma villkor som storklubbarna i Sverige. Även om vi supportrar gärna vill att klubben fortfarande skall ses som en gigant så måste vi vara realistiska.

HIFs ledning, och rätt många ”nyktra” supportrar, inser självklart att klubben måste acceptera sin plats i näringskedjan. Detta, i sin tur, innebär att vi knappast kommer se några spektakulära värvningar el landslagsspelare som dyker upp på Olympia när transferfönstret öppnar. Vi får helt enkelt nöja oss med de spelare som ligger kvar på hyllplan 2 och 3. Vilket absolut inte innebär en så mycket lägre kvalitet utan snarare att man istället, emellanåt, kan få fram ett eller annat guldkorn. Något som Andri Bjarnason är ett ypperligt exempel på…

Islänningen hade iofsg precis vunnit den isländska skytteligan men han hade också, ur fotbollsvärldens synvinkel, passerat en ”bäst före datum” med sina 26 år (klubbarna snappar ju upp spelare allt tidigare ner i åldrarna). När anfallaren nu, av förklarliga skäl, vill ta nästa steg i sin kvarvarande karriär så blir det inte någon av Europas storklubbar som viftar med sedelbuntarna utan ett tyskt divison 3-lag med snarlik ekonomisk sits som HIF. Skillnaden är att Bundesliga 3 har både mer pengar, och betydligt större omsättning och attraktionsvärde, än många av lagen i Sveriges högsta liga.

Vad HIF nu tjänar på att sälja sin främsta målskytt, i ett läge när man behöver honom som mest, återstår att se. Men i mina ögon är en försäljning viktig av främst två skäl.

Bjarnason är 28 år, sitter på ett utgående kontrakt och har haft en del problem med skador under sin tid i Helsingborg. Därmed är detta tillfället kanske den sista möjligheten för spelaren att nå en fortsatt proffskarriär, lägga undan lite pengar och ge tillbaka några miljoner till klubben som gav honom en extra skjuts i karriären.

Det andra skälet är att ledningen, med försäljningen av Bjarnason, tydligt markerar att man är beredd att ta ett eget ekonomiskt ansvar, ett första steg mot att bli ett självspelande piano. I veckan kunde vi nämligen läsa att man gick ut på jakt efter externa finansiärer för att kunna låna pengar till spelarköp. Med tanke på hur klubben hanterat inlånade pengar tidigare så har jag svårt att se hur kön till ”donationskassan” är jättelång. Men med försäljningen av islänningen visar klubben tydligt att man själv också agerar för att stärka den tomma kassan. En signal som säkert kan få 1-2 tidigare tvivlare att lätta på lädret.

Lägg därtill pengar från såväl Krafth och Timossi så har klubben, med HIF-ögon mätt, fått en lysande start på sommaren. I alla fall ekonomiskt! För rent sportsligt så blir det givetvis en, om än, tuffare utmaning att även ersätta en spelare som, under knappt två säsonger i klubben, noterats för över 20 mål. Men det får bli en annan krönika…