Första bortaförlusten för året

Djurgårdens IF – Helsingborgs IF

2-1 (1-1)

Publik: 13251

Tele2 Arena, Stockholm 

Serieledarna åkte till Stockholm och plastmattan på Tele2 Arena för att ta sig an Djurgården. Med ett Smárason på mitten och Accam och Santos där framme hoppades Roar på att fortsätta vara obesegrade på bortaplan. 

Med Atta borta på grund av avstängningen han ådrog sig när han blev varnad i matchen mot Göteborg senast, så föll valet på Smárason att fylla hans plats. Det var en ganska trevande inledning av matchen och lagen kände på varandra. Det var inte mycket ordnat spel under de första tio minuterna och bollen bytte ofta ägare. Djurgården startade  med en hög press men föll sedan av så att HIF fick lite mer tid på sig i backlinjen och kunde kontrollera spelet lite mer och det blev mer tydligt att underlaget besvärade Djugårdarna mer än HIF.

Lindström stod för matchens första farlighet då han efter ett inkast sköt med vänstern(!), ett skott som inte var långt borta från att leta sig in i krysset. Tyvärr var hans nertagning ett par minuter senare av det sämre slaget då han höll på att snappa upp en tillbakanick från försvaret men han fick bollen lite för långt ifrån sig och målvakten kunde plocka bollen.

Det darriga försvaret höll på att ge Accam ett lysande läge att ta ledningen men en DIF försvarare störde Accam tillräkligt för att han inte skulle kunna få bollen på mål.

Så i den 22a matchminuten presenterade han sig på riktigt. Arnór Smárason.  Hanstveit  fick bollen till skänks, sickade den vidare till islänningen som tog bollen i sidled inåt banan och smekte sen in bollen bakom Djurgårdsmålvakten. Första målet för islänningen i den röda tröjan och han verkade trivas i sin nya roll. Därmed också tangerat klubbrekord vad gäller antal matcher med mål i en följd, 39st. Därmed är man tvåa i Allsvenskan bakom AIK som har 69 matcher i rad som har stått sig från början på 30-talet.
Strax efter så fick Djurgårdens Amadou Jawo en chans att testa Pär Hansson men det var inte några större problem för Sverriges bästa målvakt.

Efter målet handlade det mesta om HIF. Försvaret stod upp bra och ställde Djurgårdarna offside gång efter annan, även om ett par av avblåsningarna var felaktiga. Linjemannen på HIFs planhalva hade inte sin bästa dag. Det märktes att Djurgårdarna blev frustrerade och i 38e minuten blev Vytautas varnad efter en ful tackling på Krafth där han gick in med dobbarna före, en tackling som mycket väl kunde renderat i ett rött kort istället.

Men i den 43e minuten var det ingen offside när Fejzullahu snodde bollen av Gashi och slog bollen till Godsway som slog in bollen bakom Pär Hansson via Peter Larssons ben. Ett psykologiskt tungt mål för HIF som fört matchen i större delen av halvleken. Det är ett sådant mål Som kan vända en match. Vi såg det mot Göteborg där HIF vände och vann, och vi fick se det ikväll.

Det var en märkbart besviken Roar som kom ut efter halvtidsvilan och som efterlyste fokus hela halvleken. Andra halvlek startade lite som första halvlek, med ett Djurgården som pressade högt och det var på Djurgårdens högerkant det mesta hände. Därför kändes det ganska logiskt att Hanstveit fick gå av till förmån för Simovic i den 52a minuten. Chrisse gick ner och tog Hansteviets backplats medan Accam gick ner till vänster på mittfältet.

I den 58e minuten sköt Vytautas ett skott som Pär Hansson reflexräddar mer eller mindre rakt ut till Amadou Jawo som i trafiken framför HIF målet kunde skjuta in 2-1 bakom en chanslös Hansson. Inledningen av andra halvlek var Djurgården det bättre laget och HIF verkade leva i tanken om att kvitteringen i slutet på första halvlek var en mardröm och inte verklighet. Det var lite för smånätt, duttigt och bekvämt. Det dröjde mer eller mindre 20 minuter in i den andra halvleken innan det var farligt framför Djurgårdsmålet och då var det en hörna som landade på HIF-fötter. Strax efter slog Krafth ett inlägg men Simovic fick ingen fart i nicken och målvakten hade inga problem att rädda.

I 72a minuten var Ema Boateng, som bytts in bara ett par minuter tidigare, nära att näta med ett vackert skott men Höje fick till en räddning i den högre skolan. Fem minuter senare så kommer Lindström i kamp med Höje och fick Höjes knä där ingen man någonsin vill ha ett knä. Lindström reste sig dock efter en liten stund och kunde fortsätta matchen.

Vad Djurgården än sa i halvtid så var det något som verkligen hittade in hos spelarna. De hade kontrollen på det mesta som hände. Accam hade en svår kväll och gjorde det ännu en gång lite för svårt för sig och det ledde till att han blev frustrerad och till slut fick ett gult kort mot sig då han hade handen i ansiktet på en motståndare.

På slutet lämnade Peter Larsson backplatsen för att ge ännu lite mer längd till anfallet. Med fyra minuter kvar så bytte Roar in Nordmark för att få ett än mer offensivt lag. Vilket öppnade upp för kontringar och Djurgården kontrade. Det kändes som att Djurgården ville mer. De bet i och kämpade emot och Helsingborg orkade inte stå upp som man normalt gör.

Det var en en match med två ansikten, första halvlek var Helsingborgs och målet som Djurgården gör i slutet av den var otroligt viktigt. När andra halvlek kom igång så vände Djurgården matchen lite på det sätt som Helsingborg brukar göra. Att vara trygga i sitt spel och mala på. Djurgården slog ett tämligen blekt Helsingborg fullt rättvist.

Roar var inte nöjd efter matchen men konstaterade att Djurgården var det bättre laget för kvällen. Han passade även på att skicka en passning till landslagsledningen när han, helt riktigt, utnämnde Loret Sadiku till Sveriges bästa mittback och att han inte förstod varför Hamrén inte tagit ut den unge mittbacken i landslaget än.

Slutresultat:2 -1 (1-1)

Målskyttar: Smárason

Gula kort: Accam

Startelva: Hansson – Krafth, Sadiku, Larsson, Hanstveit (52) – Lindström, Gashi, Smárason, C. Andersson (86) – Santos (70), Accam

Avbytare: D. Andersson, Simovic (52), Baffo, Lindgren, Nordmark (86), Boateng (70), D. Svensson