Jag tror att jag har fått min vinnarmentalitet därifrån; att aldrig ge upp utan bara köra på. Storebrorsan har en stor del till att jag är där jag är i dag.
Foto: Bjarki Tordarson
Nej Emil Krafth är inte den som viker ner sig. Något som han menar att han fått med sig från uppväxten på en gård i Småland. Storebror var måttstocken och det funkade inte att ge upp.
Redan från det att han lämnade Lagans AIK fanns det intresse från Allsvenska klubbar. Men den då 15årige smålänningen tog inget stort kliv. Han valde att gå till Östers tipselitverksamhet. Något han motiverar med närheten till föräldrarna. “Det var första steget att flytta hemifrån och det var nära till mina föräldrar, det tog bara 45 minuter med buss.” säger han till Helsingborgs Dagblad.
Efter ett halvår i Öster kom Roar Hansen till klubben och det var han som lyfte upp Emil i A-laget där han tog en ordinarie plats i det lag som avancerade till Allsvenskan. Senare flyttade Roar till HIF och Emil valde bort Malmö för spel i HIF. Ett Helsingborg där han har tagit en plats i startelvan och inte bara imponerat på Olympiapubliken utan även på Erik Hamrén. Så pass att han som enda Allsvenska spelare är med till landskampen mot Turkiet den 5e mars.
Det är dock något som han inte hetsar upp sig över “Nu när jag kom med i A-landslaget blev jag självklart glad, men inte så överglad som andra kanske blir. Jag tar det med ro.”
Lämna ett svar