Nervositet? Orutin? Det var förmodligen de två viktigaste skälen till HIF:s olyckliga insats mot Celtic på Olympia. Att det inte handlade om oskicklighet är jag ganska övertygad om.
Jere Uronens frisyr kan också ha varit en bidragande orsak. Att behöva rätta till håret när motståndarna stormar fram känns inte optimalt. Även om Jere själv hävdade, i en kvällstidning, att det är något han gör så ofta att han inte ens märker det själv, så behövs det bara en bråkdels sekund av ouppmärksamhet för att man ska straffas. Så ett gott råd till den duktige backen inför returen: gå och klipp dig! Oavsett vad flickvännen tycker! Christoffer Andersson eller Mattias Lindström har säkert ett bra tips på en frisör!
Det tidiga baklängesmålet var olyckligt att många skäl. Det kan till och med ha bidragit till att anfallarna kände sig stressade i avslutningssituationerna. De visste att det verkligen behövdes ett mål.
Om inte missarna i frilägena berodde på nervositet och stress så är killar som Mahlangu och Sörum sämre än vad jag trodde. Och det tror jag inte de är.
De flesta av oss som såg matchen var förstås övertygade, direkt efteråt, att nu är det kört. Det blir spel i Europaleague istället för Champions League. Och visst, jag är inte särskilt optimistisk inför returen, det ska erkännas.
Men som spelare och ledare får man aldrig ha den inställningen att det är förlorat innan matchen är spelad. Och även vi supportrar måste ge vårt fulla stöd så att killarna känner att vi är med dem även i Glasgow, om inte fysiskt så i alla fall själsligt.
Jag kommer inte att åka till Skottland, eftersom arbetet inte medger det, men jag kommer att sitta framför TVn, i min HIF-tröja (precis som på tisdagen) och försöka sända positiva vibbar.
Åge Hareide och andra som hävdar att ett tidigt HIF-mål på bortaplan kan göra skottarna nervösa har naturligtvis rätt.
Däremot tror jag att Åge hade fel när han hävdade att det var bra att börja hemma.
Nu låg det en rejäl press på HIF att skaffa sig ett bra resultat på hemmaplan. Den pressen klarade killarna inte av. Och uppförsbacken blev ju ofantligt stor efter de olyckliga 0-1-målet efter två minuter.
Så bra som HIF spelade sedan så hade laget absolut kunnat göra ett bra resultat. Och hade skottarna inte haft sitt överläge när Sörum och Mahlangu fick sina frilägen så tror jag att båda gjort mål. Det fanns ju fler tillfällen och jag tror inte många skulle ha kunnat protestera om HIF gått till halvtidsvila med 3-1?
Bedoya har blivit en injektion, liksom Djurdjic även om den sistnämnde naturligtvis behöver några fler träningar med lagkamraterna innan han kan leverera fullt ut. På lite längre sikt tror jag att även Accam kan bli en tillgång.
Nu får HIF chansen att komma tillbaka mot Djurgården på lördag och då matcha in de nya. Det är en match som jag kommer att se på plats och med all respekt för stockholmarna så förväntar jag mig en övertygande HIF-seger. Tre förluster i rad skulle bli knäckande för självförtroendet så det hoppas jag vi slipper uppleva.
Vi får se hur många spelare som är i spelbart skick på lördag…
Jag tror det är lite tidigt att bestämma sig för om Djurdjic, Bedoya eller Accam är injektioner som håller på sikt. precis som med laget är det vad de levererar som räknas, det är av mindre betydelse om de eller laget spelar bra så länge de inte vinner. Men i rättvisans namn så tycker jag att laget gjort det riktigt bra så här långt på säsongen mot bakgrund av de förutsättningar som klubben gett dem. En sammanhållen och bra trupp inklusive tränare som jobbat ihop sedan i vintras hade kanske inneburit större möjligheter i denna intensiva och viktiga del av säsongen? Eller ska vi vänja oss vid att det är två olika säsonger, före och efter sommaren?
Accam är väl lite mer av ett wild card. Men både Bedoya och Djurdic har ju redan visat sig vara spelare som håller klass på den här nivån. Vi måste bara försöka få lite kontinuitet i laget så ska vi nog vara med och fightas om guldet nästa säsong.
Före och efter sommaren brukar det alltid vara med HIF sen om det beror på tränare som sparkas/slutar, spelare som säljs eller bara formen som dippar/toppar är olika från år till år – egentligen bara säsongen i fjor där man kände att inte ens magsjuka varannan helg i truppen hade gjort att trippeln glidit oss ur händerna då hela truppen var så sammansvetsade och fulla av revanschlusta efter den snöpliga uppgörelsen med lillebror säsongen 2010…
Varken Bedoya eller Djurdjic kan man inte prata om som spelare på lång sikt då de har korta kontrakt (om än med option för Djurdjic) men det man har sett av dom så här långt (2 resp. 1 match) gör att det känns som en bra injektion i truppen inför höstens matcher – Accam har speed men tar nog ett tag innan han kommer in i Åges tänk och det defensiva ansvaret men kan nog bli något av honom!
Sen ang. Åges uttalande om bra börja hemma så är det klart man säger så för gjuta mod i killarna men i Europacupspel känns det alltid som en stor fördel att klara av bortamatchen först och få med sig ett OK eller tänkbart reslutat som går att vända på, då man har en match i sin hemmaborg kvar och där vi vet om att vi är starka (om än 2 förluster där i år men nu får det vara stopp på den fronten!)